Miranda och den blå skålen
av Kerstin Sundh
Fortsättningen på "Miranda och pärlhalsbandet" utspelar sig hösten och vintern efter händelserna i den första boken. Nu får man äntligen reda på hur gammal Miranda är, elva år. Det framgick inte riktigt i den förra boken.
Miranda och hennes storebror Otto är uppvuxna utan någon pappa. Ibland har deras mamma fått pengar från någon och plötsligt får hon brev. Ottos pappa, som varit på sjön, ska komma! Ja, han är bara Ottos pappa. Miranda har tydligen en annan pappa, och honom har de aldrig hört något ifrån. Ottos pappa vill gifta sig med barnens mamma och att de ska bli en familj. Men han har blivit frälst och mamman tycker att han har blivit tråkig. Hon vill gärna festa och ha lite kul. Otto, som är mammans favorit, kanske hellre vill bo med sin pappa inne i stan än hos mamman på Åsbacken. Miranda känner sig utanför.
Hon får jobb som barnvakt och ibland tar hon med bebisen till Lovisa i Storhöjden, en vuxen bonddotter som tar hand om sin gamla elaka pappa (som numera är sängliggande och inte kan göra henne något). Vid jul ställer Lovisa fram en vacker blå skål. En gång fanns det två likadana, berättar Lovisa, men en av dem försvann. Exakt en likadan skål finns hemma hos Miranda, det finaste de äger. Har mamma jobbat på Storhöjden och stulit skålen där?
Det är inte riktigt lika mycket action i den här boken som i "Miranda och pärlhalsbandet" men det hinner ju hända rätt mycket ändå. Jag tycker att böckerna är bra och välskrivna och rekommenderar dem till de som läser barnböcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar