Fahrenheit 451

Fahrenheit 451
av Ray Bradbury

Äntligen har jag läst "Fahrenheit 451"! Jag vet inte hur länge den har stått på listan över böcker som jag vill läsa. Det är väl nästan en klassiker, eller? De flesta har väl hört talas om den. Michael Moore har t.o.m. döpt en film efter den (Fahrenheit 9/11).

Någon gång i framtiden, utvecklingen har gått mer och mer åt att allt ska vara snabbt och ytligt. Folk umgås mer med TV-seriernas karaktärer än med varandra, man kan ha hela TV-skärmsväggar så att det känns riktigt verkligt, bilarna kör snabbt, hastighetsgränserna är en nedre gräns, nyheterna är tillrättalagda. (Ja, jag vet. Det känns inte helt olikt verkligheten.) Att vara tyst och bara tänka eller att promenera ses som suspekt. Böcker är förbjudna.Guy Montag är brandman. Han har hört att en gång i tiden släckte brandmän bränder, det var innan alla hus var brandsäkra.

Numera bränner brandmännen böcker. Någon anger en människa som äger böcker, personen tas om hand och brandmännen rycker ut för att bränna. Men ett par händelser får Montag att börja fundera. Är han nöjd med sitt liv? Och vad är det med böcker som får dem att vara så farliga, och samtidigt värda risken att ha?

Jag tyckte att "Fahrenheit 451" var hemskt bra. Och rätt skrämmande också. Den har en speciell atmosfär. Och den väcker tankar om hur farligt det är med censur. Läs!

Den finns förresten i superbillig pocket från En bok för alla.