Jonathan Livingston Seagull
av Richard Bach
Okej, huvudpersonen i den här boken är en mås som älskar att flyga. De andra måsarna är intresserade av att äta och helt enkelt överleva, men Jonathan struntar i det och tränar alltmer avancerade flygtekniker. Hans familj skäms över honom och flocken känner sig hotad av hans livsstil. Snart blir han utstött, och han fortsätter med sina flygövningar. När han dör kommer han till ett högre plan, en värld som liknar den gamla men med måsar som liksom han har strävat efter förbättring. Här lär han sig ännu mer, men istället för att fortsätta på denna bana så bestämmer han sig för att återvända till världen han lämnade för att leda andra måsar till upplysning. Han blir nästan nåt slags måshelgon eller en Jesusmås.
Det verkar som om "Jonathan Livingston Seagull" är en kultbok. Amazon.com har massor av recensioner där folk säger att den har betytt väldigt mycket för dem, att den är deras bibel etc. Tillsammans med ett par negativa recensioner förstås. Bl.a. har den fått kritik för sina new ageiga idéer. Precis som "Torntuppen" som jag läste nyligen. Och "Bröderna Lejonhjärta". Ska jag rekommendera nån av dessa så blir det absolut den sistnämnda. "Jonathan Livingston Seagull" kommer inte förrän på tredje plats av dessa tre böcker. Jag tycker att den blir lite väl "Obs! Obs! Detta vill jag ha sagt!" för min smak. Jag har lite svårt för böcker som ska vara "inspirational". (Möjligt att jag har sagt detta förr.)
Men jag fick stillat min nyfikenhet i alla fall. Känd icke-barnbok med mås som huvudperson? Låter ju lite skumt. Och den är inte lång. Mitt exemplar är på 95 sidor, och många av dem utgörs av måsfotografier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar