Hemlig bokvän

Det här ska jag delta i. Jag tror att det kommer att bli hur roligt som helst. Spännande att se vem man ska försöka hitta på bra paket till, och vad kommer man få själv, och av vem? :)

Peter gifter sig

Peter gifter sig
av Lisa Eurén-Berner

Jag måste säga att det var inte jättesvårt att lista ut vad som skulle hända i den här boken. :-D Kanske att Peter gifter sig. Eftersom bröllopsresan går till Köpenhamn, så får ju Inga-Maja passa på att berätta för Susanne m.fl. om när hon och Greger var i Köpenhamn. Känns som om författaren har lite dåligt med idéer när hon i var och varannan bok har med såna här återblickskkapitel. Å andra sidan är det ju inte otroligt att man berättar gamla minnen för andra familjemedlemmar, som inte var med då.

Här finns dessutom en berättelse om hur det gick när Peter och Ingrid (ja, hans fru) skulle hyra ut ett rum i sin lägenhet. Det är Susanne som berättar, och som av en ren händelse råkade hon befinna sig hemma hos de unga tu just då. Förutom detta figurerar både en stulen hund och en stulen bil, i två helt skilda, men ändå ganska likartade, episoder.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"
21. "Susanne i Vällingby"
22. "Amanda som filmstjärna"
23. "Susanne på sommarnöje"

Susanne på sommarnöje

Susanne på sommarnöje
av Lisa Eurén-Berner

Som man ser på omslaget så har familjen Ström fått tillökning. Den här gången en flicka, Kristina, som kallas Stina. Författarinnan kanske inte ville kopiera familjen exakt en gång till, så den här gången är alltså pojken äldst och flickan yngst, men en pojke och en flicka verkar vara det som gäller. Om inte Susanne och Erik får fler barn i en senare bok. Det återstår att se.

I den här boken bor familjen på pensionat på en ö, och träffar lite olika lustiga människor etc. Men innan dess måste man ju redogöra för Stinas dop, där gästerna bl.a. får Inga-Maja (som ju de första böckerna handlade om) att berätta om lustiga episoder från sin ungdom, d.v.s. favoriter i repris från de tidigaste böckerna i serien...

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"
21. "Susanne i Vällingby"
22. "Amanda som filmstjärna"

The Complete Dirty Laundry Comics

The Complete Dirty Laundry Comics
av Aline Kominsky-Crumb, R. Crumb & Sophie Crumb

Det här är en samling serier som R. Crumb och Aline Kominsky-Crumb har ritat tillsammans då och då, mellan 70- och 90-talet. När det gäller deras dotter Sophie så kommenteras det på omslaget att hon har medverkat "sometimes, when she felt like it". Hon var omkring 12 år när det här albumet gavs ut, men senare har hon tydligen ritat en del egna serier. Det är för övrigt hon som har gjort huvudpersonen Enids teckningar i filmen Ghost World. (Terry Zwigoff, som gjorde den filmen, har även gjort en dokumentär om R. Crumb och hans familj.)

Idén med Dirty Laundry-serierna är att R. Crumb och Aline Kominsky-Crumb tecknar sig själva, vilket gör att nästan varenda serieruta är ett samarbete. Deras stilar är ganska olika, men det smälter för det mesta ihop ändå. Handlingen är för det mesta hämtad ur verkligheten, även om jag antar att avsnittet med utomjordningarna inte är den enda gången som de har skruvat till det en del. Ibland känns det avslöjande (det är väl därför serien kallas "Dirty Laundry"), och det är ofta väldigt, väldigt grovt. En del av avsnitten gillar jag, en del tycker jag är mindre bra, en del är bara konstiga och verkar inte alls följa någon plan. De är ju ofta ritade med några års mellanrum, så de olika serierna skiljer sig mycket åt.

Nu vill jag läsa Aline Kominsky-Crumbs självbiografi (i text och serier) "Need More Love", som jag har fått av Kristin, precis som det här seriealbumet.

Högsbotorpen berättar

Högsbotorpen berättar
Redaktör: Alice Rörberg

Jag bor i Högsbotorp, och då måste väl den här boken nästan räknas som obligatorisk läsning? Numera består området mest av tegellängor på sådär 3-4 våningar, med massor av lägenheter i. Men innan de här husen byggdes var Högsbo torp ett egnahemsområde, som byggdes upp under slutet av 1910-talet. Tomterna var väl tilltagna, så familjerna som bodde här kunde odla grönsaker, ha gris, höns, kaniner (under kriget) etc. På den tiden var Högsbo torp inte en del av Göteborg. Göteborg låg på andra sidan Västra begravningsplatsen (som numera tydligen har krupit uppåt och tagit över en del av den mark som tidigare var en del av Högsbo torp). men staden växte och på 50-talen revs torpen så att här kunde bli hyreshusområden istället. Då var det egentligen omkring tio år kvar på torparnas kontrakt, och inlösningen ledde till starka protester. Men man lyckades inte stå emot myndigheterna.

"Högsbotorpen berättar" samlar texter där folk som växte upp i högsbotorpen berättar sina minnen från den tiden. Hur man levde, var man gick i skolan, grannar, vänner, lekar, särskilda händelser etc. Ibland berättar de ju omsamma saker, men då blir det som att de bekräftar varandras minnen, och kanske kommer med någon ny detalj. Det är en väldigt ljus bild av den tiden som berättas, med undantag för några enstaka minnen av familjemedlemmar som dog, att man under andra världskriget kunde se och höra stridigheter ute på havet ifrån de hus som var högst belägna, och så förstås de bittra minnena av hur hela området revs för att lämna plats för det nya.

Jag tycker att det är synd att det är svårt att läsa ut var de olika torpen låg i förhållande till hur det ser ut nu, trots att det finns kartor av båda. Det hade varit roligt att veta exakt vad som kan ha funnits precis där mitt hus ligger, särskilt om det var något som det finns en text om i boken. Men det kan vara så att det inte fanns något torp just här. Mellan övre Högsbo torp (dagens Högsbohöjd) och nedre Högsbo torp (Högsbotorp) fanns det skogsområden och liknande, och det är mycket möjligt att mitt hus ligger där det låg. Men å andra sidan står det ett äppelträd på andra sidan gatan, så där bör det ju ha varit en trädgård. Men vems? Det finns fruktträd lite här och var mellan höghusen (ja, så höga är de ju förstås inte för det mesta), och det är rester av gamla trädgårdar. Man ska också kunna se en jordkällare, ett lärkträd som var vårdträd hos någon, en stor platt stenhäll som man brukade hålla danser på och lite annat. Jag tror att jag måste ta en promenad i området och se efter.

Ett stort plus är att det finns så många foton i boken. Det gör det mycket lättare att föreställa sig hur det såg ut här förr. Numera är det ju andra stadsdelar åt alla håll, men så var det ju inte tidigare.

Extra ordinär

Extra ordinär
av Hisako Ichiki + Takao Umehara

Nej, det är inte en särskrivning i titeln, det ska vara så.

Detta är en liten bok som jag köpte på rean-på-rean. Den innehåller många bilder och inte så mycket text. Ett antal vardagliga föremål presenteras med sin rätta användning, och med två alternativa betydelser. Spaghetti skulle ju kunna vara en bunt pastastrån som man använder att sopa med. Kondom kan vara ett latexskydd som man trär på handtaget till t.ex. en tennisracket för att få bättre grepp. En del av idéerna är ganska bra, men de flesta är rätt opraktiska. tanken är i alla fall att boken ska släppa loss ens kreativitet. Det finns även några artiklar som bl.a. förklarar skillnaden mellan knäpp och kreativ.

Ganska roligt, och snyggt. jag funderade en stund på vad man skulle kunna jämföra boken med och kom fram till att den skulle funka lika bra som någon sorts temablogg. Alternativa användningsområden till ett vardagsföremål varje dag. Nåt sånt.

Amanda som filmstjärna

Amanda som filmstjärna
av Lisa Eurén-Berner

Snart har jag läst alla böckerna i Sprakfåleserien, och det är nog lika bra det, för det händer inte så mycket nytt i dem. var inte de tidigaste mer händelserika? Eller var det bara så att olika återkommande saker hände för första gången då?

Susanne och familjen bor fortfarande i Vällingby, men ska snart åka hem till Norrbotten. Men i stort sett hela den här boken utspelar sig i Vällingby och Stockholm. Först ska Susanne försöka avvärja en katastrof. Hennes morföräldrars pensionerade hushållerska Amanda har nämligen blivit erbjuden en liten filmroll, och hela släkten är rädd för att Amanda ska skämma ut dem fullständigt. Amanda själv är mest intresserad av den lön hon har blivit lovad, film bryr hon sig inte om. Och hon har lite svårt att skilja på roll och verklighet.

Och så går Susanne och två väninnor runt och sjunger för pengar på Söder (det är tydligen inte att skämma ut sig, åtminstone inte i lika hög grad som att Amanda skulle vara med i en film). För att samla in pengar till en fattig fru förstås, som sig bör.

Försökte man inte samla ihop pengar på samma sätt i "Huset vid Flon" förresten? Fast där framställdes det inte som lika idylliskt...

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"
21. "Susanne i Vällingby"

Taggad

Antar att jag blev taggad av Eli, eftersom ingen annan har anmält sitt intresse där. ;-)

Själv orkar jag inte heller tagga nån, så bara gör det här, den som känner för det.


1. Pick up the nearest book.
2. Open on page 123.
3. Find the fifth sentence.
4. Post the next three sentences.
5. Tag five people, and acknowledge who tagged you.


"The irons had all crispy burned hairspray on them like they'd been used loads of times.
Cassia was saying, 'So I said to her, you calling me a liar? Are you saying they weren't a gift?!"

Från "Diary of a Chav: Trainers V. Tiaras" av Grace Dent. Jag kommer skriva mer om den här när jag hinner i kapp med högen av utlästa böcker. I slutet av veckan kanske.

Jungfrun från Dimmornas skog

Jungfrun från Dimmornas skog
av Margit Sandemo

"Jungfrun från Dimmornas skog" är en Margitföljetong av gammal god årgång (första gången publicerad i Allers 1977-78 och utgiven i bokform 1979), inte alls som hennes nyare böcker. Just den här boken verkar många ha som favorit bland följetongerna, och jag gillar den också. Den har lite mer fantasykänsla än många av de andra följetongerna, eftersom man inte kan identifiera platsen som någon verklig plats och tiden är lite vag. Någon sorts medeltid eller lite senare, men inga verkliga världshändelser nämns. Annars brukar man ju, trots demoner och oknytt, kunna placera Margits berättelser i tid och rum, åtminstone på ett ungefär.

Huvudpersonen Ylva (i andra upplagor heter hon Vendelin) är arton år och har bott väldigt isolerat tillsammans med sin farmor under hela sitt liv. Detta har att göra med riddar Gerhard, som härskar över ön (?) där Ylva bor, och som har rätten till alla ofrälse flickors oskuld, en rätt som han håller stenhårt på (sin egen rätt alltså, inte det här med att de absolut måste vara ofrälse). Genom att hålla Ylvas existens hemlig har farmodern tänkt rädda henne undan riddaren. (Annars skulle Ylva skickats till riddaren så fort hon blev arton. Riddaren har nämligen ändrat reglerna, så att han får flickorna när de fyller arton i stället för när de ska gifta sig (som i Braveheart t.ex.), för att inte gå miste om en enda en. Här kan man ju anmärka på att det är en väldigt hög ålder för att garanterat fortfarande vara ogift/oskuld, särskilt för ett lite medeltidsaktigt samhälle.)

Men nu är farmodern döende och Ylva skickas till en annan släkting, som bor i Dimmornas skog. Skogen är full av spöken, och riddaren vågar inte ge sig in där. Tyvärr är släktingen redan död, men Ylva tar över hennes hus. Hon blir god vän med den handikappade pojken Toke, som har ett vackert hus i närheten, och hon lär också känna en grupp människor som planerar ett uppror mot riddar Gerhard. Bland dem finns en man som Ylva fascineras av, men som alla varnar henne för. Han är våldsam och galen, säger de. Ylva vill gärna hjälpa honom på något sätt. och hon vill gärna hjälpa till i kampen mot riddaren också. Man har bestämt att hon är det perfekta lockbetet.

Detta var väl en av de följetongerna där jag lyckats komma ihåg handlingen bäst, även om jag var osäker på många detaljer. Annars är det väldigt lätt att glömma av intrigerna i de här böckerna, vilket gör att man har lika mycket nöje av dem andra och tredje gången man läser dem som man hade första gången. ;-)

Prussian Blue

Prussian Blue
av Christina Plaka

"Prussian Blue" är en tysk serie i mangastil (ja, man läser baklänges och allting). Trots att den alltså är tysk utspelar den sig i Japan, med japanska karaktärer. Det handlar om ett band som heter Prussian Blue, och vars mål förstås är att få ett skivkontrakt. De ska ställa upp i en tävling där man kan vinna ett, men så hoppar sångaren av. Men så upptäcker de kvarvarande bandmedlemmarna att en tjej som heter Sayuri har en röst som passar perfekt ihop med gitarristen Juns röst (Jun sjunger också en del, men är kanske inte frontfigursmaterial?).

Bandet bor ihop, och Sayuri flyttar också in, trots att hon då blir ensam tjej med tre killar. Känslor uppstår mellan henne och Jun, men det kompliceras av att Sayuri genom att ägna sig åt musiken trotsar sina föräldrars vilja och i stort sett har sagt upp bekantskapen med dem. Jun förlorade sina föräldrar som liten, och menar att han skulle gärna offrat musiken om han bara hade fått ha dem kvar.

Ja, och så spionerar de lite på sina motståndare i tävlingen, med oönskat resultat, etc. etc.

Jag tycker inte att det här är någon höjdarserie, men rätt okej. När Christina Plaka skrev mangan kände hon förresten inte till att det finns ett amerikanskt vitmaktband med samma namn. Den här volymen av "Prussian Blue" är väl i stort sett en avslutad historia, men det finns en fortsättning på annat förlag. Då heter serien Yonen Buzz, och jag tror att bandet heter Plastic Chew. Yonen Buzz finns översatt till engelska. Jag har inga planer på att läsa den serien, oavsett språk.

Tråkigt att alla biblioteksetiketter hamnar på framsidan på många mangapocketar. Eftersom de läses från höger till vänster så byter ju fram- och baksida så att säga plats, men etiketterna hamnar där baksidan skulle ha suttit på en vanlig bok.

Pappersväggar

Pappersväggar
av John Ajvide Lindqvist

Det känns som om jag har läst väldigt få vuxenböcker den senaste tiden. Det blir väl lite som det blir, antar jag. Eller så har jag inte haft någon större energi och satsat på lättlästa saker. Jag vet faktiskt inte riktigt vad det beror på. Men "Pappersväggar" är ju åtminstone definitivt en vuxenbok.

Tidigare har jag läst, och älskat, de båda romanerna "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda" av samme författare. "Pappersväggar" är en novellsamling, och även om det inte finns några dåliga berättelser i den så blir det inte alls samma wow-upplevelse. Kanske är det för att man lärde känna karaktärerna och miljön i romanerna så väl, och här hinner man ju inte det på samma sätt. Flera av novellerna känns lättsammare än romanerna. Det vill säga, de känns inte lika mycket.

"Gräns, "Equinox" (blev tvungen att kolla så att jag inte hade glömt låsa dörren), "Majken" (roligast) och kanske även "Vikarien", jo, "Vikarien" också, är mina favoriter. Den längsta av novellerna är en fortsättning på "Hanteringen av odöda", med både gamla och nya karaktärer, och jag rekommenderar att man inte läser den novellen ("Sluthanteringen") om man inte har läst romanen först. I en annan novell nämns händelser i "Låt den rätte komma in", men bara i förbigående och utan betydelse för historien. Det är kul med en sån liten blinkning till läsaren.


Kul grej: En annan bok med samma omslagsbild. Jag såg den i en bokhandel i Oslo.

Susanne i Vällingby

Susanne i Vällingby
av Lisa Eurén-Berner

Erik ska jobba i Stockholm i ett år och den lilla familjen Ström (Susanne, Erik och sonen Pricken) hyr en lägenhet i området Vällingby, som just håller på att byggas. Susanne tycker att det är komiskt att hon ska flytta just dit, eftersom hon har haft så roligt åt namnet. Men det slutar med att hon faktiskt blir lite lokalpatriot.

Man kan åka med tunnelbanan in till Stockholm, så nu har Susanne nära till sina föräldrar. Ja, så de umgås en del. Susanne blir god vän med grannfrun, Erik och Susanne skaffar varsin moped att åka på utflykter med och så har de maskerad hemma. Det händer egentligen aldrig särskilt mycket i de här böckerna, men de är ju ändå rätt mysiga att läsa. Det tar väl bara en dryg timme att ta sig igenom en av böckerna.

Det måste förresten vara särskilt den här Sprakfåleboken som Elin Ek sommarpratade om för ett par år sedan. Det var något i stil med att när hon var liten fick hennes mamma fick sy små femtiotalshemmafruoutfits till henne, och så låtsades hon att grannfrun Susanne skulle komma och fika. Kul. :-)

Det skiljer precis 50 år mellan den här boken och den bok jag läste före denna, "Plastfamiljen". "Susanne i Vällingby" kom ut samma år som min mamma föddes och som huset jag bor i byggdes.


Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"
20. "Susanne och Pricken"

Plastfamiljen

Plastfamiljen
av Ritta Jacobsson

Eftersom jag läser så många gamla B. Wahlströmsböcker så tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa något nytt. En serie måste det förstås vara, och svensk, och handla om vardagligheter. Ritta Jacobssons serie Jonzon, Jonsson passar ju väldigt bra in på den beskrivningen, och dessutom hittade jag större delen av serien på utförsäljning på ICA Maxi i Högsbo och COOP Forum i Sisjön (jag fick köpa några delar på varje ställe, för de hade ju inte samma delar). Nu saknar jag bara två stycken, av de åtta delar som hittills har kommit ut (jag vet inte om serien fortfarande pågår). En av dem är ju förstås del 2, så jag kan inte fortsätta läsa just nu. Men jag har ju ingen brist på böcker att läsa just nu heller...

Titeln "Plastfamiljen" kan ju ge vissa ledtrådar om att det här inte är riktigt samma stil som t.ex. Sprakfåleböckerna. Familjekonstellationen är visserligen tänkbar även i en äldre bok, men då skulle nog föräldrarnas före detta vara ordentligt döda...

Alexis Jonzons mamma har träffat en ny man, flyttat ihop med honom och vill sälja sin (d.v.s. familjens) lägenhet snarast möjligt. Alltså behöver Alexis, pappan och storasyster Antonia hitta en annan bostad snabbt. Alexis och Antonia är ledsna för att deras mamma verkar ha glömt dem. När hon ringer är det bara för att se till att hennes finservis inte försvinner i flyttstöket.

Tea Jonssons föräldrar har varit skilda lite längre. Hennes pappa träffade en ny kvinna för två år sedan, och de håller just på att bilda en ny familj. Då är ju de tre barnen han har sedan tidigare mest i vägen.

Nu är det så att Alexis pappa och Teas mamma har blivit kära i varandra, och omständigheterna gör att det passar bra om de flyttar ihop rätt snabbt. Väldigt snabbt faktiskt. De båda barnaskarorna har inte ens träffat varandra, men nu ska alla sju plus familjen Jonssons katt bo i ett hus på landet, den enda bostad man har fått tag i med så kort varsel. Ingen av barnen är glada över att vara tvungna att flytta ifrån Stockholm (även om man kan åka in med bussen), lämna alla sina kompisar, bo ihop med en massa idioter och börja i nån liten byskola. Det blir bråk redan från första stund, när Tea och Antonia vill ha samma rum. Och så fortsätter det.

Tea och Alexis är lika gamla, och ska förstås gå i samma klass. Men de vill inte riktigt kännas vid varandra. Tea är rätt tuff, och har som mål att bli kompis med de coolaste tjejerna i klassen. Ett sätt att göra intryck är ju att vara riktigt taskig mot töntar som Alexis... Alexis å andra sidan lyckas inte riktigt få några kompisar. Det finns de tuffa killarna, där han inte platser, och två nördar, som inte vill släppa in någon mer i sin vänskap.

Förutsättningarna kan påminna lite om "Expert på att rodna", fast här har ingen av huvudpersonerna fördelen av att komma från platsen från början. Och både tjejen och killen är huvudpersoner här, inte bara en av dem. Men det är en liknande miljö, och det här med att två familjer med olika traditioner och attityder ska bli en enda familj. Sedan skiljer ju sig uppbyggnaden mycket mellan en fristående, lite längre roman, och en serie korta romaner. I serien blir det fler och mindre konflikter och intriger, i stället för att det byggs upp till en avgörande händelse av enorma proportioner. För övrigt påminner "Plastfamiljen" mycket mer om andra nutida ungdomsböcker än om äldre långserier från B. Wahlströms.

Planen är att skaffa de saknade delarna och läsa de sju övriga böckerna i serien.

Greatest Hits, Vol 1, The Early Years

Greatest Hits, Vol 1, The Early Years
av Are Kalvø

(Jag har skaffat ny dator, men inte fått scannern att fungera tillsammans med Vista eller fört öve rmina filer från den gamla datorn än, så därför blir det för tillfället inga bilder, och dessutom färre uppdateringar. Jag saknar mina filer där jag skriver upp allt jag läser...)

Sist jag var i Oslo kom jag hem med nära nog varenda bok som Are Kalvø har skrivit. Jag saknar bara hans andra bok, "Store nordmenn", som av någon anledning inte ingår i den här samlingsvolymen. Här samlas bok nummer 1, 3 och 4 i ordningen.

På omslaget beskrivs detta som "det aller beste innanfor sjangeren veldig-lettlesen-nynorsk-satire-i-bokform". Det här är nog den enda nynorska satir jag har läst, så det är ju svårt för mig att bedöma det. Lättläst är det i alla fall, och ofta roligt.


"Absolutt Oslo" är en skämtsam guide till Oslo. Inte vilka sevärdheter som finns och så, utan vad oslobor har för fördomar och andra norrmän, vad andra norrmän har för fördomar om oslobor, vilka av dessa som stämmer, att det är jobbigt när stan invaderas av folk som ska delta i nåt stort motionslopp (tror jag, i vilket fall som helst sägs det bara vara en orsak till att få slå sig lös i storstaden) eller se på fotboll etc. Boken är från 1994, så det kan nog vara så att inte riktigt allt gäller längre.


"Kunsten å vere neger" skulle jag tro är den av böckerna som har hållit sig mest aktuell. Det kommer nog dröja ett tag innan man får en generation som aldrig har hört talas om Kurre-kurre-dutt-ön. Boken har sin utgångspunkt i vad norrmän (skulle lika gärna kunnat vara svenskar, men detta är ju en norsk bok) har fått lära sig om folk i främmande länder genom barnböcker, barnvisor etc. Den ger också tips på hur "framandkulturelle" ska uppföra sig i Norge, för att inte skrämma norrmän eller göra dem besvikna. Förväntningarna har ju byggts upp en del genom de här gamla barnvisorna som de sjöng i skolan.

Om man är svensk och läser den här boken så får man också reda på en massa om norrmän, som t.ex. vad schablonbilden är av folk från olika delar av Norge. Hur en nordlending och en trønder förväntas vara har jag ju inte kunnat undgå att höra tidigare, men jag visste t.ex. inte att sunnmøringen tydligen är Norges svar på smålänningen. Det står för övrigt en hel del om detta (särskilt trøndere) i Osloboken.


I den sista av böckerna, "Men fjernkontrollen min får du aldri", handlar det om media. TV, tänkte jag säga först, men mycket handlar ju om tidningar också. Här får vi bl.a. reda på att den enda skillnaden mellan en norsk såpa och ett norskt seriöst drama är att i det seriösa dramat talar skådespelarna långsammare och på någon dialekt de inte kan. Vi får också se hur en ny kändis uppgång och fall i media fungerar, samt hur man bär sig åt för att illustrera artiklar av alla de slag med bilder av bara bröst.

Den här boken innehåller bilder och seriestrippar av Knut Nærum, och går extremt fort att läsa.

10 bokfrågor

Den här listan har jag sett lite här och var. Jag vet inte var den kommer ifrån från början.

1.Vilken bok läste du senast?

En Sprakfålebok.



2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

En annan Sprakfålebok... Jag satsar på att läsa ut serien snart, så det kommer bli många framöver. Men just nu håller jag faktiskt på med en helt annan bok.



3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Det här räknade jag väl ut en gång? Det blev flest kvinnliga.



4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jag kommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra! hälften!" osv?

Ja. Men det är inte för att jag vill att det ska vara över snart eller så. Jag försöker mest räkna ut hur många dagar den kommer ta att läsa. Hehe. Känner mig ibland lite småstressad av min stora SUB nämligen. Antingen det, eller så är det bara en tvångstanke. ;-)



5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa?
Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Mycket bokbloggar, och ibland om jag läser om någon bok i tidningen. En del tips från kompisar, och böcker jag får syn på i affärer och second hand-butiker.



6. När blir en bok för lång?

När den är på kanske 500-600 sidor eller mer kan det hända att den blir nedprioriterad. Över 1000 sidor och den kommer att bli väldigt nedprioriterad.



7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Jag läser gärna på originalspråket, särskilt om det är engelska eller norska (d.v.s. de främmande språk som är lättast att få tag i för mig och som jag har lättast att läsa). Men ibland blir det så mycket billigare eller enklare (att få tag på, inte att läsa) att läsa en svensk översättning. Svensk pocket är ju rätt billigt, det finns mer av det på bibliotek och second hand. Om det är en klassiker kanske den finns i den där klassikerserien mamma och pappa har, om det är en ny ungdomsbok så kanske min syster har fått den i sin bokklubb...



8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Ingen, tror jag. Inte till ALLA. Någon läser nästan bara gammaldags pusseldeckare, några tycker deckare är den tråkigaste genren, någon tycker säkert att böcker ö.h.t. är tråkigt etc. Det finns nog inget som skulle passa alla. Om jag tipsar brukar jag ju försöka välja böcker som jag tror att personen skulle gilla.



9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Jag kan, men jag gör det inte ofta. Den får vara riktigt ointressant och dessutom lång då.



10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Norsk kiosklitteratur, antar jag. Och ja, jag har dem i bokhyllan, inte undangömda. Jag vet inte vad som kan saknas. Facklitteratur om en massa olika ämnen?

Dagen gryr

Dagen gryr
av Margit Sandemo

Äntligen är den här serien slut. Den var inte bra, men jag är ju en sån som måste läsa klart... Jag har utnämnt just den här boken till den sämsta Margit någonsin har skrivit.

Se även mina kommentarer till föregående bok, om vilka förändringar som borde gjorts med den här serien för att den skulle varit mysig (om än verklighetsfrämmande, det behöver ju inte vara en dålig sak) läsning.

Jag är tveksam till om jag kommer läsa kommande böcker av Margit. Det finns tydligen planer på en serie till... Men jag är ju nyfiken, så man ska ju inte bortse från att jag gör det. Men det går ju an att vänta på pocketupplagan åtminstone.

Korrläsningen är förresten eländig. Det är väldigt typiskt att t.ex. "h" blir "li", "rn" blir "m" och liknande. Och i "detta har hänt"-avsnittet i denna boken står det att "häxorna kunde vädra funoroa". Är det ett ord jag har missat, eller?

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"
2. "Sandhammaren"
3. "Där vinden får vila"
4. "Blind måne"
5. "Månhäxan"
6. "Svartalver"
7. "Den blå jorden"
8. "Stenvargen"
9. "Den de glömde"
10. "Eko från urtiden"

Susanne och Pricken

Susanne och Pricken
av Lisa Eurén-Berner

Efter att Sprakfåleserien har haft andra berättare i två böcker är det nu Susannes tur igen. Hon och Erik har just fått sitt första barn, en pojke som de till omgivningens fasa kallar Pricken. Han heter egentligen något annat alltså.

I den här boken håller man dop för Pricken, Amanda (den excentriska trotjänarinnan hos Susannes morföräldrar, som borde vara riktigt gammal vid det här laget) irriterar diverse människor, Susanne anordnar en välgörenhetsföreställning till förmån för en fattig fru i trakten och slutligen åker Susanne och Pricken till ett pensionat i Stockholmstrakten, eftersom läkaren har ordinerat Susanne luftombyte. Jag har aldrig fattat det där med luftombyte. Menar man verkligen att luften är annorlunda någon annanstans (Susanne nämner att luften ska vara extra bra i trakten där pensionatet ligger) eller är det ett sätt att säga att man ska åka bort och vila upp sig?

"Susanne och Pricken" är från 1952, och en av punkterna på välgörenhetsföreställningen är att "leka Karusell" (när de kallar upp folk ur publiken på scenen för att utföra olika uppdrag), och Susanne utbrister ibland i ett "haderian, hadera". Säkert tidstypiskt. :-)

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"
8. "Inga-Majas baby"
9. "En liten sprakfåle till"
10. "Sprakfålen tar semester"
11. "Susanne på egen hand"
12. "Mamma opp i dagen"
13. "Susanne och en ann'"
14. "Susanne i prästgården"
15. "Susanne i hushållsskola"
16. "Susanne som barnsköterska"
17. "Susanne står brud"
18. "Erik har sista ordet"
19. "Heja, Peter!"

Det niende prinsipp

Det niende prinsipp
av Gert Nygårdshaug

Det här är det hittills märkligaste mysteriet i den här deckarserien. Tror jag. Vid närmare eftertanke var de tidigare rätt udda de med. :)

"Det niende prinsipp" utspelar sig ganska snart efter "Dødens codex", och Fredric Drum är inte riktigt sig själv. Han har inte riktigt återhämtat sig efter händelserna i Italien, och nu är han i Egypten. Helt utan anledning blir han utsatt för ett mordförsök, om nu inte motivet var så enkelt som ett rån förstås. Men snart är han invecklad i ett mysterium som bl.a. har med stridigheter mellan egyptologer, några spektakulära mord och en militärkupp att göra.

Här sitter man bara och undrar hur allting hänger ihop, och om det verkligen finns en naturlig förklaring. Det är inte tal om att jag själv ska kunna lista ut vem mördaren är, utan jag får bara lita på att författaren kommer förklara hur allt gick till i sista kapitlet.

Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:
1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"
3. "Dødens codex"

Kare first love 10

Kare first love 10
av Kaho Miyasaka

Sista delen i serien. Nu kan jag andas ut - alla volymerna blev utgivna på svenska och jag behövde inte gå över till engelska i slutet. :)

Slutet var väl okej. Lite väl perfekt kanske. Jag hade faktiskt föredragit ett lite mer öppet slut.

Serien är som bäst i början, när huvudpersonerna Karin och Kiriya är två helt vanliga ungdomar i en helt vanlig situation. Sedan blir det lite mer ovanligt, och då är det inte riktigt lika bra längre. Måste Kiriya verkligen vara arvtagare till ett stort företag? Måste Karin "upptäckas" och bli lite halvkänd sådär? Jag tycker att de skulle ha fortsatt att vara vanliga. Det bästa med den här mangan är ju att karaktärerna är relativt trovärdiga.

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3
- Kare first love 4-6
- Kare first love 7
- Kare first love 8
- Omläsning av del 1-4
- Omläsning av del 5-8
- Kare first love 9

The Dangerous Alphabet

The Dangerous Alphabet
av Neil Gaiman
Illustrerad av Gris Grimly

Det här är en alfabetsvers (en sån där "A står för si och B står för så") i väldigt gaimansk stil. Om man dessutom tittar på bilderna så blir det en berättelse om två barn och deras gasell som ger sig ut på en farofylld färd under marknivå. Barnen nämns egentligen inte i versen, men text och bild passar ändå ihop.

Jag gillar den här boken! Den kommer läsas igen, för det finns säkert mycket nytt att upptäcka i bilderna.

Fruits Basket 17 & 18

Fruits Basket 17
Fruits Basket 18
av Natsuki Takaya

I de här volymerna får vi mycket ny information om släkten Sohmas mörka hemligheter, men också en del trevliga saker händer i släkten. Dessutom får Tohru en gnista hopp, kanske är det möjligt att bryta förbannelsen och familjeöverhuvudets makt över de släktingar som bär på zodiakdjurens andar. Men det måste ske snart, annars är det för sent för Kyo.

Fruits Basket är en väldigt fängslande manga. Snart kommer jag ha läst i kapp den amerikanska utgivningen! Då måste jag ju vänta länge mellan delarna. De kommer ut ganska sällan.

Omslagen föreställer denna gång Saki Hanajima (Hana-chan), en av Tohrus bästa vänner (den andra bästisen var på omslaget av del 16) och Kazuma Sohma (Shishou), som är Kyos fosterfar. han är en av de karaktärerna som jag brukar ha lite svårt att känna igen/komma ihåg...

Tidigare delar i serien:
- Fruits Basket 1 & 2
- Fruits Basket 3 & 4
- Fruits Basket 5 & 6
- Fruits Basket 7 & 8
- Fruits Basket 9-12
- Fruits Basket 13 & 14
- Fruits Basket 15 & 16

Once Upon a Time in the North

Once Upon a Time in the North
av Philip Pullman

Jag såg Den gyllene kompassen-filmen i helgen, så då passar det ju bra att läsa den här boken, som hör ihop med bokserien på vilken den filmen är baserad. Det, och att jag fick min bokbeställning med "Once Upon a Time in the North" nyligen.

Det här är en väldigt kort bok, egentligen inte mer än en novell. Den utspelar sig långt före His Dark Materials-trilogin, och handlar om hur ballongflygaren Lee Scoresby och pansarbjörnen Iorek Byrnison träffas för första gången i en nordlig gruvstad. Inte så originell handling egentligen, men jag gillar ju Pullmans alternativa värld. Den är nästan som vår, men så finns det ett par detaljer som gör enorm skillnad.

Boken är lyxigt designad. Inbunden, klädd i blått tyg, illustrerad. Synd att etiketten på omslaget sitter snett bara. (Det gjorde den på Kristins exemplar också...) I den bakre pärmen finns en ficka med spelplan och pjäser till ett ballongfararspel! Kul bonusgrej. :) Och så matchar den ju förstås "Lyras Oxford".

I den recensionen nämner jag förresten en "The Book of Dust", som ska komma ut. Den har fortfarande inte kommit ut (fyra år senare), men Pullman jobbar visst på den. Den ska bli stor.

Sterke krefter

Sterke krefter
av Willy Ustad

"Sterke krefter" är den andra delen i serien Opprør, som inleddes med "Farvel, Angelina". Ganska hopplöst att skriva något om handlingen utan att spoila första boken väldigt. Man får i alla fall fortsätta följa några av de unga människor som förra boken presenterade. Peter Hammer har fått sina framtidsdrömmar krossade, och har valt att stanna kvar som yrkesmilitär, med uppdrag av det lite hemligare slaget. Hans nya hobbyverksamhet är ännu mer hemlig - att försöka kartlägga den han lägger skulden på för att han förlorade Angelina.

Britt Fagerbekk fascineras av Ansgar Veide, som hon har en relation med och som ger henne övningar för att bygga upp sitt självförtroende. Vad hon inte vet är att han har baktankar med allt. När det gäller det mer vardagliga så har Britt problem med de andra i kollektivet hon bor i. Av fem personer är det bara Britt och en till som lyfter ett finger för att hålla ordning i huset.

Eva Bolinder jobbar på ett konkurshotat café. Hon vet hur man skulle kunna driva ett blomstrande café, men chefen är gammal och orkar inte förändra på något. Om Eva bara hade haft ett startkapital...

Den här utspelar sig i februari 1969, och precis som i "Farvel, Angelina" så verkar tiden vara det viktigaste. Man får veta väldigt mycket om den politiska debatten på den här tiden, och jag bara utgår från att allt stämmer bra. Personerna är jag däremot inte så väldigt engagerad i.

En midsommarnattsdröm

En midsommarnattsdröm
av William Shakespeare

Precis som i "Romeo och Juliet" så har vi här föräldrar som ställer sig i vägen för sina barns kärlek. Här är det Hermia, som älskar Lysander (och det är besvarat), trots att hennes far har lovat bort henne till Demetrius. Hennes far ber hertigen av Aten (där det hela utspelar sig) om hjälp, visst är det väl så att om inte Hermia gör som han säger så kan man låta avrätta henne? Och så är det ju, men hertigen vill ge Hermia några dagars betänketid. Hermia och Lysander bestämmer sig för att använda de dagarna till att rymma från staden...

Hermia anförtror sig till sin bästa väninna Helena. Men Helena är kär i Demetrius, som dock har ratat henne till förmån för Hermia, och avslöjar planen för honom. Därför är alla fyra ungdomarna ut i skogen utanför Aten under midsommarnatten. Där finns också en grupp hantverkare, som vill pröva lyckan som skådespelare och därför har träffats för att repetera en pjäs (hellre än bra, kan man ju säga), samt ett antal älvor. Älvdrottningen Titania och älvkungen Oberon bråkar, och Oberon vill hämnas på henne med hjälp av en kärleksbrygd. När hans medhjälpare Puck ändå håller på så kan han ju lösa problemet med de där ungdomarna som går omkring och är kära i fel personer. Fast just den biten går inte så bra, även om hämnden på Titania fungerar över förväntan.

Jag vill gärna gilla den här pjäsen mer än jag gör. Den är ju en sådan klassiker, och det finns referenser till den lite här och var. (Den är t.ex. väldigt viktig i The Sandman.) Pjäsen är ju bra (jag tycker särskilt om Helenas och Hermias vänskap som har förstörts av händelserna med de båda unga männen, och Puck är ju aldrig fel), men jag tappar fort intresset för det där gänget hantverkare/skådespelare... Ja ja, jag har säkert missat någon alldeles genial poäng. ;-)

Lästrio: Stockholmsskildringar

Och så senaste Lästrion. Om det inte har kommit en ny idag...

Veckans ämne: Dina tre bästa stockholmsskildringar.

Hmm, Stockholm alltså? Det är väl inte helt ovanligt att böcker utspelar sig i Stockholm, men jag känner nästan aldrig till platserna som nämns så det brukar inte fastna att det var där de utspelade sig.

1. Per Anders Fogelströms Stad-serie

Det är ju den självklara ettan. Fem böcker om folk i Stockholm, och om Stockholm ö.h.t., under hundra år.


2. John Ajvide Lindqvist

Både "Låt den rätte komma in" och "Hanteringen av odöda" utspelar sig i ett lite alternativt Stockholm. I verkligheten finns där väl färre monster...

Var är min "Hanteringen av odöda" förresten? Kan Anna vara den skyldiga här?


3. Martin Kellermans Rocky

Jag fick fundera ett tag innan jag kom på vad jag skulle ha på plats 3, men till slut kom jag på att serien om Rocky absolut hörde hemma på listan. Den får väl vara med trots att det är seriestrippar? :)

Lästrio: Memoarer och biografier

Jag ligger efter i Lästrio-svarandet. Så går det när man reser bort (Oslo, hade med många nya böcker hem...).

Den näst senaste Lästrion var alltså: Dina tre bästa memoarer och/eller biografier.

Och det var ju inte så lätt. Inser att jag läser ganska få memoarer och biografier, och att jag inte riktigt minns de som jag inte läste nyligen. Tyckte jag att [biografi] var bra, eller? Men lista blir det förstås.

1. Ann-Madeleine Gelottes böcker om sin mormor, sin mamma och sig själv

"Ida Maria från Arfliden" är den bästa. Det är den som handlar om mormoderns barndom i Norrland. Många, många teckningar av hur saker och ting såg ut. Det är en barnbok alltså, och just denna läste jag faktiskt som barn. De andra två hittade jag, så vitt jag minns, först när jag blev äldre. "Tyra i 10:an Odengatan" och "Vi bodde i Helenelund", heter de.


2. Åsa Linderborgs bok om sin pappa och sig själv

"Mig äger ingen", förstås. Alla har väl nyss läst den?


3. Marjane Satrapis seriealbum om sig själv

"Persepolis". Läs här och här. (Numera finns de även på svenska, antingen i fyra volymer eller i en samlingsvolym.) Mycket bra serier om hur det var att vara barn och ung i Iran, och hur det var att vara iranska i Europa.

Nana 8

Nana 8
av Ai Yazawa

Oj, nu blev livet komplicerat för Nana K. Men jag vill ju inte avslöja nåt. ;-)

Blast, Nana O:s band, har ett sorts temporärt skivkontrakt, men det verkar som om skivbolaget vill att de ska ändra sin stil en del.

Emellanåt, ofta i början eller slutet av kapitel, så förekommer en "berättarröst" som tillhör den ena av de båda Nana och som antyder att allt i berättelsen inträffade för länge sen och att de kanske inte har någon kontakt numera. (Det kan vara något i stil med "Minns du fortfarande den kvällen, Nana?" eller "Nana, på den tiden förstod jag inte...".) Tidigare har det verkat vara Nana K som är "rösten", men i den här volymen känns det som om den skiftade till Nana O. Jag undrar om man kommer hinna i fatt den här "rösten" och vad som egentligen har hänt fram tills dess.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7

Kare first love 9

Kare first love 9
av Kaho Miyasaka

Jag är så glad över att utgivningen av mangan Kare first love har kommit igång igen. Jag tycker om serien, och man vill ju inte missa de sista två delarna. :) Detta är alltså den näst sista. Den handlar mycket om Kiriyas familj, skuldkänslorna över hans brors död och förväntningarna som finns på Kiriya att ta över familjeföretaget. Kiriya vill hellre ägna sig åt att fotografera, men han känner också en plikt gentemot familjen. Karin vill stötta honom, men det är så mycket hon inte vet.

Jag hoppas det blir en bra avslutning av serien i nästa volym.

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3
- Kare first love 4-6
- Kare first love 7
- Kare first love 8
- Omläsning av del 1-4
- Omläsning av del 5-8

Die fließende Königin

Die fließende Königin
av Kai Meyer

Det här är den andra tyska fantasyboken jag läser som utspelar sig i ett alternativt Venedig. Den förra var "Tjuvarnas herre" av Cornelia Funke. (Det var såpass länge sedan jag läste den att jag inte har skrivit om den i bokdagboken.) Den förra tyska boken jag läste utspelade sig för övrigt också i Venedig till stor del. Och en annan tysk bok som jag har läst utspelade sig lite i Venedig. Tyskar gillar Venedig?

Boken börjar med att två flickor, Merle och Junipa, som vuxit upp på två olika barnhem, färdas i gondol till spegelmakaren Arcimboldos hus, där de ska bli lärlingar. Man inser snart att det här inte är det vanliga Venedig. Det berättas om sjöjungfrur, som här är groteska havsvarelser som av venedigborna används som en sorts dragdjur, och levande stenlejon, som används som riddjur. Vem den Flytande Drottningen verkar till en början oklart, men hon skyddar Venedig i alla fall Venedig på något sätt. Staden är belägrad, men ännu inte erövrad, av egyptiska flottan. Faraonernas rike är en stormakt, och har lagt allt land omkring Venedig under sig.

Junipa är mycket tacksam över att Arcimboldo vill anta henne som lärling. Hon är nämligen blind. Men det visar sig att Arcimboldo har en lösning på det. Merle är dock skeptisk till hans lösning, och hon undrar även över en del mystiska saker som pågår i huset. Men det är inte i Arcimboldos hus som Merles liv verkligen ändras. Det är när hon och vävarlärlingen Serafin är lite väl nyfikna under en tur i staden som de råkar hamna på fel plats vid fel tid. Egyptierna har kommit på ett sätt att besegra den Flytande Drottningen, och Merle råkar finnas till hands för att drottningen ska kunna använda henne i sin flykt. Men det betyder att Merle måste fly från Venedig, som alltså är helt omringat av egyptier...

"Die fließende Königin" är den första delen i en trilogi. Det ska bli spännande att få veta mer om en mängd saker som man hittills bara har fått veta lite om eller som har antytts. Sjöjungfrurna och stenlejonen bl.a., men också Egypten, och Helvetet, som verkar vara ungefär som ett vanligt land. Det finns i alla fall upptäcktsresande som har varit där.

Okej månad SUB-mässigt

Den första maj innehöll min SUB 479 böcker. Bara tre fler än en månad tidigare. Inte så illa.

Minskar gör den dock inte ...