Högsbotorpen berättar

Högsbotorpen berättar
Redaktör: Alice Rörberg

Jag bor i Högsbotorp, och då måste väl den här boken nästan räknas som obligatorisk läsning? Numera består området mest av tegellängor på sådär 3-4 våningar, med massor av lägenheter i. Men innan de här husen byggdes var Högsbo torp ett egnahemsområde, som byggdes upp under slutet av 1910-talet. Tomterna var väl tilltagna, så familjerna som bodde här kunde odla grönsaker, ha gris, höns, kaniner (under kriget) etc. På den tiden var Högsbo torp inte en del av Göteborg. Göteborg låg på andra sidan Västra begravningsplatsen (som numera tydligen har krupit uppåt och tagit över en del av den mark som tidigare var en del av Högsbo torp). men staden växte och på 50-talen revs torpen så att här kunde bli hyreshusområden istället. Då var det egentligen omkring tio år kvar på torparnas kontrakt, och inlösningen ledde till starka protester. Men man lyckades inte stå emot myndigheterna.

"Högsbotorpen berättar" samlar texter där folk som växte upp i högsbotorpen berättar sina minnen från den tiden. Hur man levde, var man gick i skolan, grannar, vänner, lekar, särskilda händelser etc. Ibland berättar de ju omsamma saker, men då blir det som att de bekräftar varandras minnen, och kanske kommer med någon ny detalj. Det är en väldigt ljus bild av den tiden som berättas, med undantag för några enstaka minnen av familjemedlemmar som dog, att man under andra världskriget kunde se och höra stridigheter ute på havet ifrån de hus som var högst belägna, och så förstås de bittra minnena av hur hela området revs för att lämna plats för det nya.

Jag tycker att det är synd att det är svårt att läsa ut var de olika torpen låg i förhållande till hur det ser ut nu, trots att det finns kartor av båda. Det hade varit roligt att veta exakt vad som kan ha funnits precis där mitt hus ligger, särskilt om det var något som det finns en text om i boken. Men det kan vara så att det inte fanns något torp just här. Mellan övre Högsbo torp (dagens Högsbohöjd) och nedre Högsbo torp (Högsbotorp) fanns det skogsområden och liknande, och det är mycket möjligt att mitt hus ligger där det låg. Men å andra sidan står det ett äppelträd på andra sidan gatan, så där bör det ju ha varit en trädgård. Men vems? Det finns fruktträd lite här och var mellan höghusen (ja, så höga är de ju förstås inte för det mesta), och det är rester av gamla trädgårdar. Man ska också kunna se en jordkällare, ett lärkträd som var vårdträd hos någon, en stor platt stenhäll som man brukade hålla danser på och lite annat. Jag tror att jag måste ta en promenad i området och se efter.

Ett stort plus är att det finns så många foton i boken. Det gör det mycket lättare att föreställa sig hur det såg ut här förr. Numera är det ju andra stadsdelar åt alla håll, men så var det ju inte tidigare.