Plastfamiljen

Plastfamiljen
av Ritta Jacobsson

Eftersom jag läser så många gamla B. Wahlströmsböcker så tänkte jag att det kunde vara intressant att läsa något nytt. En serie måste det förstås vara, och svensk, och handla om vardagligheter. Ritta Jacobssons serie Jonzon, Jonsson passar ju väldigt bra in på den beskrivningen, och dessutom hittade jag större delen av serien på utförsäljning på ICA Maxi i Högsbo och COOP Forum i Sisjön (jag fick köpa några delar på varje ställe, för de hade ju inte samma delar). Nu saknar jag bara två stycken, av de åtta delar som hittills har kommit ut (jag vet inte om serien fortfarande pågår). En av dem är ju förstås del 2, så jag kan inte fortsätta läsa just nu. Men jag har ju ingen brist på böcker att läsa just nu heller...

Titeln "Plastfamiljen" kan ju ge vissa ledtrådar om att det här inte är riktigt samma stil som t.ex. Sprakfåleböckerna. Familjekonstellationen är visserligen tänkbar även i en äldre bok, men då skulle nog föräldrarnas före detta vara ordentligt döda...

Alexis Jonzons mamma har träffat en ny man, flyttat ihop med honom och vill sälja sin (d.v.s. familjens) lägenhet snarast möjligt. Alltså behöver Alexis, pappan och storasyster Antonia hitta en annan bostad snabbt. Alexis och Antonia är ledsna för att deras mamma verkar ha glömt dem. När hon ringer är det bara för att se till att hennes finservis inte försvinner i flyttstöket.

Tea Jonssons föräldrar har varit skilda lite längre. Hennes pappa träffade en ny kvinna för två år sedan, och de håller just på att bilda en ny familj. Då är ju de tre barnen han har sedan tidigare mest i vägen.

Nu är det så att Alexis pappa och Teas mamma har blivit kära i varandra, och omständigheterna gör att det passar bra om de flyttar ihop rätt snabbt. Väldigt snabbt faktiskt. De båda barnaskarorna har inte ens träffat varandra, men nu ska alla sju plus familjen Jonssons katt bo i ett hus på landet, den enda bostad man har fått tag i med så kort varsel. Ingen av barnen är glada över att vara tvungna att flytta ifrån Stockholm (även om man kan åka in med bussen), lämna alla sina kompisar, bo ihop med en massa idioter och börja i nån liten byskola. Det blir bråk redan från första stund, när Tea och Antonia vill ha samma rum. Och så fortsätter det.

Tea och Alexis är lika gamla, och ska förstås gå i samma klass. Men de vill inte riktigt kännas vid varandra. Tea är rätt tuff, och har som mål att bli kompis med de coolaste tjejerna i klassen. Ett sätt att göra intryck är ju att vara riktigt taskig mot töntar som Alexis... Alexis å andra sidan lyckas inte riktigt få några kompisar. Det finns de tuffa killarna, där han inte platser, och två nördar, som inte vill släppa in någon mer i sin vänskap.

Förutsättningarna kan påminna lite om "Expert på att rodna", fast här har ingen av huvudpersonerna fördelen av att komma från platsen från början. Och både tjejen och killen är huvudpersoner här, inte bara en av dem. Men det är en liknande miljö, och det här med att två familjer med olika traditioner och attityder ska bli en enda familj. Sedan skiljer ju sig uppbyggnaden mycket mellan en fristående, lite längre roman, och en serie korta romaner. I serien blir det fler och mindre konflikter och intriger, i stället för att det byggs upp till en avgörande händelse av enorma proportioner. För övrigt påminner "Plastfamiljen" mycket mer om andra nutida ungdomsböcker än om äldre långserier från B. Wahlströms.

Planen är att skaffa de saknade delarna och läsa de sju övriga böckerna i serien.