En midsommarnattsdröm

En midsommarnattsdröm
av William Shakespeare

Precis som i "Romeo och Juliet" så har vi här föräldrar som ställer sig i vägen för sina barns kärlek. Här är det Hermia, som älskar Lysander (och det är besvarat), trots att hennes far har lovat bort henne till Demetrius. Hennes far ber hertigen av Aten (där det hela utspelar sig) om hjälp, visst är det väl så att om inte Hermia gör som han säger så kan man låta avrätta henne? Och så är det ju, men hertigen vill ge Hermia några dagars betänketid. Hermia och Lysander bestämmer sig för att använda de dagarna till att rymma från staden...

Hermia anförtror sig till sin bästa väninna Helena. Men Helena är kär i Demetrius, som dock har ratat henne till förmån för Hermia, och avslöjar planen för honom. Därför är alla fyra ungdomarna ut i skogen utanför Aten under midsommarnatten. Där finns också en grupp hantverkare, som vill pröva lyckan som skådespelare och därför har träffats för att repetera en pjäs (hellre än bra, kan man ju säga), samt ett antal älvor. Älvdrottningen Titania och älvkungen Oberon bråkar, och Oberon vill hämnas på henne med hjälp av en kärleksbrygd. När hans medhjälpare Puck ändå håller på så kan han ju lösa problemet med de där ungdomarna som går omkring och är kära i fel personer. Fast just den biten går inte så bra, även om hämnden på Titania fungerar över förväntan.

Jag vill gärna gilla den här pjäsen mer än jag gör. Den är ju en sådan klassiker, och det finns referenser till den lite här och var. (Den är t.ex. väldigt viktig i The Sandman.) Pjäsen är ju bra (jag tycker särskilt om Helenas och Hermias vänskap som har förstörts av händelserna med de båda unga männen, och Puck är ju aldrig fel), men jag tappar fort intresset för det där gänget hantverkare/skådespelare... Ja ja, jag har säkert missat någon alldeles genial poäng. ;-)