Legenden om Sally Jones

Legenden om Sally Jones
av Jakob Wegelius

Augustprisbelönt bilderbok (för större barn och kanske vuxna) med ganska mycket gammal äventyrsbokskänsla. Sally Jones är en gorilla, och i bilder och korta texter berättas hela hennes liv. Hon föds i en afrikansk regnskog och blir som liten tillfångatagen, bortskänkt som present, hamnar i en djurpark, blir kriminell och förälskad, och råkar ut för en massa äventyr över hela världen. Det här gillar jag.

Med andra ord

Med andra ord: Språkälskarens guide till världens märkligaste ord och uttryck
av Christopher J. Moore

I bokreatider har jag en tendens att komma hem med nya böcker var och varannan dag. Det här är en av dem. Det är en tunn liten bok som har samlat mer eller mindre speciella ord från olika språk, sådana ord som kanske säger något om de som talar språket och är en aning svåra att översätta. jag hade kanske hoppats på att det skulle vara lite fler ord, men den var ganska kul i alla fall.

Sverige representeras av lagom (misstänker att författaren har frågat en svensk, se även "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk") och bejaka. Ja, bara två ord. De flesta språk som är med bidrar med några fler ord och uttryck, några har säkert färre i boken.

Roseanna

Roseanna
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Det här är den första boken i Beck-serien, eller "Roman om ett brott" som jag tror är seriens egentliga namn (alternativt undertitel på alla böckerna). Jag har inte läst någon av böckerna tidigare, så det var väl på tiden. Jag har inte sett någon av filmerna heller, vad jag minns. Jag får en vag bild av att jag kan ha sett Stockholm maraton någon gång på 90-talet.

Hela boken känns lite grå och trist, men på ett sätt som jag gillar. En död kvinna hittas någonstans i Göta kanal-systemet, ingen vet vem hon är, men hon är i alla fall mördad. Rikskriminalpolisen måste kopplas in, för den lokala polisen kommer ingen vart med fallet. Martin Beck jobbar med mordet, för mycket så klart, missköter sin hälsa och umgås för lite med sin fru och de båda barnen. (Men här ska han visst ändå leva relativt lyckligt jämfört med de andra böckerna.) En del roliga kommentarer från kolleger lättar upp stämningen i boken.

Detta ska visst vara bland de första svenska deckare i den här stilen, där mordet och utredningen var så här realistiska. Innan var det väl mer i Maria Lang-stilen, antar jag. Historier där offret förgiftas på ett intrikat sätt i ett slutet sällskap där alla bara blir upplivade av att få en mordgåta att sätta tänderna i. Att "Roseanna" inte är helt ny märks på en del detaljer i samhället, och på ord som polissyster, sexualdåre och grodman. Det gillar jag.

En gång läste jag en amerikansk artikel där författare hade fått välja ut sin favorit-"tröstlitteratur". Jag tror det hade med Elfte september att göra, kanske att det var ett eller två år efter händelsen. Någon hade Sjöwall-Wahlöö-böckerna som sin tröstlitteratur. Är de verkligen så uppåt? Jag kan ju knappast bedöma hela serien än.

Nana 16

Nana 16
av Ai Yazawa

Det är inte lätt att säga något om handlingen i den här serien längre. Det är så invecklat nu. I den här får man i alla fall veta mer om Nana Ozakis bakgrund, saker som hon inte ens känner till själv.

Den här volymen är extra tjock, precis som en av de tidigare. Det är en extra berättelse om Nobu den här gången också.

Även om serien var bäst i början så är den fortfarande bra och jag tycker om personerna det handlar om.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13
- Nana 14
- Nana 15

Rosen på Tistelön

Rosen på Tistelön
av Emilie Flygare-Carlén

"Rosen på Tistelön" är en tjock 1800-talsroman som utspelar sig i Bohuslän. Själva "rosen" heter Gabriella Haraldsson, och hon bor på Tistelön. Hon är vacker och oskyldig, men annars inte särskilt perfekt. Oskyldigheten består mycket i att hon är den enda i familjen som inte känner till det hemska brott som har begåtts av hennes far och bror. Hon är inte heller särskilt insatt i hennes fars vrakplundrande, som för det mesta skedde innan hon föddes och när hon var mycket liten. Däremot är hon medveten om "lurendrejeriet", d.v.s. smugglingen, som familjen bedriver. (Att lurendreja betyder tydligen att smuggla.) Men också det har det blivit betydligt mindre av sedan det där brottet som står i centrum för handlingen. Hennes far är visserligen oförbätterlig, men han är gammal och har inte sönerna på sin sida. Den ena har blivit hederlig och den andre tokig. Det finns en annan kvinna i familjen också, som utövar ett gott inflytande på dem alla. Hon har uppfostrat Gabriella, och håller ordning på och stödjer männen i familjen. Men hon har en synd på sitt samvete och det är att hon hjälper till att hålla männens brott hemliga, specielt det där allra värsta.

Det handlar även om en annan familj, Arnmans. De är väldigt rättskaffens, faderns var tullare och sonen Arve går i hans fotspår. Fadern försvann på en av sina tulluppdrag, tillsammans med sin besättning. Modern sörjer honom svårt, och kan aldrig tåla familjen Haraldsson efter detta. Inte förm att hon vet något, men Arnman var ute och spanade efter dem den natten när han försvann, efter ett tips om att de skulle lurendreja några varor. Arve delar dock inte sin mors fördomar om familjen, och speciellt Gabriella blir han mycket förtjust i. Kan detta sluta väl?

Det är inte en särskilt lättläst bok, men mest för att det tar väldigt lång tid att komma någon vart. Den är ju ändå ganska spännande. Enligt förordet är den faktiskt based on a true story. Det är också intressant att läsa hur det var i små fattiga fiskelägen på den tiden. Jag undrar om den inte utspelar sig "förr i tiden" redan sett från tiden när den skrevs. Den verkliga händelsen inträffade i alla fall på 1700-talet.

Språket är förstås moderniserat, men det är ändå fullt av intressanta ord. Som "att lurendreja" och att lurendrejare och lurendrejeri har med smuggling att göra, inte bara vilka skumraskaffärer som helst. och så är det "fickr", som jag till slut inser betyder finger. Hur de nu uttalade det utan att vricka tungan av sig, speciellt in ord som "fickrborg". Dessutom massor av ord som känns väldigt norska. De steker "läfsor" och de "missbilligar" saker, för att bara nämna ett par. Jag undrar om det är för att det utspelar sig i Bohuslän, och de handlar med (förlåt, lurendrejar varor från) Norge en hel del. Det kan hända att dialekten är lite mer norsk där uppe. Eller så användes de här orden i hela Sverige på 1800-talet. Jag vet inte.

Inu Yasha 35-37

Inu Yasha 35-37
av Rumiko Takahashi

Den här serien är rätt så underhållande medan man läser, även om det är ganska likt hela tiden. Kärlekshistorierna utvecklas långsamt och det är väl någon sorts framåtskridande i själva actionberättelsen också. Men det finns inte så mycket att berätta om serien egentligen.


- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26
- Inu Yasha 27-30
- Inu Yasha 31-34

Julius Cæsar

Julius Cæsar
av William Shakespeare

En pjäs om händelserna som ledde fram till mordet på Julius Cæsar, om själva mordet och om dess följder. Visst är det väl bra, egentligen väldigt bra om de orsaker de olika karaktärerna har för sina handlingar, men inte en av mina favoriter.

Taus tale

Taus tale
av Trude Brænne Larssen

Karoline har haft det mycket svårt på ön Bliksvær, och ingen har varit villig att ta emot henne i sitt hem. Till slut lyckas hon i alla fall hitta vänner, men hon är fortfarande mycket bekymrad för småsyskonen, som är fosterbarn i olika hushåll på ön. Särskilt systern Gunnhild verkar ha det svårt. Karoline har ett par bekymmer för egen del också.

Äntligen går något åt rätt håll för Karoline, men så klart finns det nya bekymmer i hennes liv. Det ska ju gå lite upp och ner i såna här långserier, annars vore det inget spännande. ;-) Jag gillar den här serien.


Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"

Josua

Josua

Nu händer det saker och ting igen. Äntligen! Folket har vandrat omkring i öknen i väntan på att alla gamla (som var med om en synd) ska dö, och nu tar en ny genration över. Den nye ledaren heter Josua, och under honom intar man sitt förlovade land, dödar de som redan råkade bo där (massor av folk) och delar upp landet mellan sina stammar. Som man ju gör ... Det känns inte helt okej faktiskt.

På slutet dör Josua av hög ålder. Han fick inte lika många böcker som vissa andra.


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")
4. "Fjärde Moseboken" ("Numeri")
5. "Femte Moseboken" ("Deuteronomium")

Rena mörkret, Lotta!

Rena mörkret, Lotta!
av Merri Vik

Vad var det nu som hände i denna? Jag ligger ett par veckor efter med skriverierna. :)

Jo, det är december och Lotta har inte haft någon bra termin i skolan. Hon tyckte ju inte om sin svenskavikarie, Susan som de kallade henne. Och vem dyker upp på det stora varuhuset precis när Lotta och Giggi helt plötsligt fått tillfälligt arbete där? Och vems dräkt råkar Lotta tappa bort ...

Ja, och så blir Lotta helt utan egen förskyllan skolans lucia, och så är det en liten fadäs med några julkort. Men hon hinner också med att bli dagens hjälte när hon är på besök hos faster Truddan och farbror Jesper.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"

The Book of Genesis - Illustrated by R. Crumb

The Book of Genesis - Illustrated by R. Crumb
av R. Crumb

R. Crumb har gjort serie av Första Mosebok. Han har inte skojat till det eller ändrat något, utan bara illustrerat. Fast repliker har ju hamnat i pratbubblor och så där. Det är ett väldigt ambitiöst projekt, och snyggt. Det ligger visst många års arbete bakom. Jag har läst en serieversion av Första Mosebok tidigare (när jag var liten), men jag föredrar nog den här versionen. Här finns också kommentarer av tecknaren sist i boken - hur han har tänkt när han har tecknat och hur han har tolkat texterna (ibland är det ju inte helt självklart vad det handlar om i Bibeln, texten är så gammal). Intressant.

SUB

762 böcker igår. Åh nej, jag bröt min nedåtgående trend. I blame the bokrea!

Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl

Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl
av Grace Dent

Det här är en ny serie av Grace Dent, men den är en uppföljare till Diary of a Chav-serien. Det finns en påhittad kändis som spelar en liten roll i den förra serien, en "it-girl" som heter Kitten Montague-Jones och mest är känd för att vara känd och för att gå på de rätta festerna. I "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl" är det Kittens lillasyster Poppet som skriver dagbok. Poppet är superrik och nummer 87 i den brittiska tronföljden, men hon har också räls, inga bröst, stor rumpa och är lite töntig. Hon är inte som Kitten direkt. Men det är nog lika bra, för Kitten har problem. Poppet är väldigt orolig för sin syster, och ledsen över att hennes personlighet har ändrats så mycket sedan de var yngre - och absolut till det sämre.

Över huvud taget så är Poppets hela familj, hon har föräldrar, två bröder och en excentrisk mormor också, väldigt speciell och Poppet har en tendens att försvinna i mängden. Hon är den som det inte är något speciellt med. Hon är inte populär bland de coolaste tjejerna i den fina flickskolan hon går i, men hon har några bästisar i alla fall. Ingen av dem släpps utanför den snäva krets de umgås i. Världen utanför är farlig för såna som dem. Fattigare ungdomar är vildsinta och knivbeväpnade. Men det är också ganska lockande, och när Poppet får en stark anledning att besöka den vanliga världen så upptäcker hon att den inte är så dum.

En rolig bok, även om Diary of a Chav-serien var bättre. Snart kommer det en del 2 i Snob-serien, och den kommer absolut att köpas och läsas. :)

Kvinnor i nöd

Kvinnor i nöd
av Tony Elgenstierna

Kirk och hans kompis Niklas är i fjorton-femton-årsåldern omkring 1980, när de bestämmer sig för att sätta ut en brevvänsannons i tjejtidningen Starlet. De ska så klart bara svara såna som har skickat med foto, och bara de snygga av dem. Kronan på verket är att de bland sina fritidsintressen har skrivit att de räddar kvinnor i nöd. Och att de inte nämner rymden, sci-fi etc. i annonsen, för sånt förstår sig inte tjejer på. Och de får verkligen massor av svar. Det är bara att välja och vraka, och det är tur att de har fotoregeln för nästan alla breven är egentligen ganska lika. Men Kirk smusslar undan ett brev för egen del. Det uppfyller inte kraven, men samtidigt är det ett av de brev som sticker ut. Mikaela, som brevskrivaren heter, säger verkligen att hon är en kvinna i nöd. Men på vilket sätt säger hon inget om. Hon vill bara att Kirk ska berätta om sin mamma och hennes tuffa systrar, och allt de hittar på. Och Kirk berättar, men någon chans att hjälpa Mikaela med hennes problem, vad det nu kan vara, verkar han aldrig få.

En rolig, och lite allvarlig, bok. Jag känner igen tiden den skildrar, fast jag var mycket yngre än Kirk på den tiden. Men det ändrade väl sig inte så mycket på några år, antar jag. Kirk är inte så sympatisk hela tiden, men mest känns han ung och naiv. Han har verkligen ingen aning om hur han ska kunna leva upp till den häftiga formuleringen i brevvänsannonsen.

Tiggerjenta

Tiggerjenta
av Trude Brænne Larssen

Nu händer det som Karoline har fasat för och försökt undvika. Syskonen portioneras ut hos folk som kan tänka sig att ta hand om dem. Karolien och hennes äldre bror anses vara vuxna och får klara sig själva, men de tre syskonen måste ha någon som tar hand om dem. De två yngsta ska skickas till en annan ö, och Karoline lovar dem att hon inte ska överge dem. Därför åker hon med till samma ö, Bliksvær. Kanske kan hon få plats på någon gård. Det kanske till och med är enklare där, där de inte känner till hennes rykte. Men det är inte så lätt. Och vad ska hon göra om något av syskonen inte trivs i sin nya familj? Hon klarar ju knappt av att ta hand om sig själv på den här ön, där alla verkar vara misstänksamma mot främlingar.

Bra och underhållande serie, men mycket elände i den här delen. Men som vanligt finns det små glimtar av att vissa människor vill hjälpa till med det de förmår. Så helt hopplöst och nattsvart känns det ändå inte när man läser.


Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"

Castle in the Air

Castle in the Air
av Diana Wynne Jones

Abdullah är en enkel mattförsäljare på basaren i Zanzib. Av någon anledning har han allltid varit en stor besvikelse för sin far, och har därför inte fått överta dennes mycket större mattstånd. Men Abdullah har det ganska bra ändå, och annars är det ju bara att drömma sig bort. Abdullah älskar att dagdrömma. Han drömmer att han i själva verket är en prins och om en massa spännade saker. Men det är faktiskt inte en dröm när han en dag blir erbjuden att köpa en flygande matta. Tyvärr funkar mattan inte sådär jättebra till en början, och när den tar Abdullah till en vacker trädgård där det finns en vacker prinsessa så tror han först att det är en dröm. Men det visar sig vara upptakten till ett verkligt äventyr i den här världen som påminner mycket om sagor. Det är samma värld som "Howl's Moving Castle" utspelar sig i, men ett helt annat land, där det finns öknar, basarer och djinner. Men de båda böckerna hänger ihop, det tar bara ett tag innan man förstår hur. Ganska snyggt gjort, tycker jag.

Luftslottet som sprängdes

Luftslottet som sprängdes
av Stieg Larsson

Jag har förstås läst de tidigare delarna i serien, "Män som hatar kvinnor" och "Flickan som lekte med elden", och precis som då blev jag inte särskilt imponerad egentligen. Visst, alla tre är helt okej deckare och det är väl inte så konstigt att många har läst dem, men med denna helt fantastiska glädje? Kommentarer som "jag hade aldrig läst några bra böcker tidigare" och "man har inte levt innan man har läst Millenniumtrilogin" har förekommit. Millenniumtrilogin är tillsammans med "Da Vinci-koden" (och andra Dan Brown-böcker) är nästan de enda böcker som har diskuterats (inte bara nämts alltså) på fikarasterna på mitt jobb. Mycket mystiskt, för de är väl egentligen inte så speciella.

"Luftslottet som sprängdes" är en direkt fortsättning på "Flickan som lekte med elden", och har därför ingen lång startsträcka, som jag vill minnas att de tidigare böckerna hade. Nej, här kastas man rakt in i handlingen och det gäller att komma ihåg vad som hände i den förra boken. Visserligen återberättas de viktigaste detaljerna efter hand, eftersom fler poliser, journalister och annat löst folk kommer in i utredningen av de mord och mordförsök som inträffat. Och så är det några mycket skumma individer, som ligger bakom en del hemliga och ganska ljusskygga affärer. Vi får reda på mycket mer om Lisbeth Salanders bakgrund. Faktiskt är det förvånansvärt mycket "closure" med tanke på att Stieg Larsson hade planerat en längre serie. Jag vet inte om man ändrade eller lade till något på slutet för att få till ett mer slutgiltigt slut, utan en massa olösta trådar. Det kan ju hända.

Platt fall, Lotta!

Platt fall, Lotta!
av Merri Vik

Lotta snubblar vidare genom livet, som ni ser. Paul ska komma till stan, och Lota vill gärna göra intryckk. Inte så att hon är kär eller nåt sånt trams, men ändå ... Hon bestämmer sig för att sätta upp håret lika snyggt som hon såg en tjej på stan ha. Fast Lottas eget hår är lite för kort för att bli snyggt i svinrygg, så hon lånar någon sorts uppstoppningslöshår av sin syster Malin. I sista stund kommer hon också på att hon borde ha på sina nya högklackade skor när hon och Paul ska ta en promenad. Och så går det som det går ...

Lotta råkar dessutom ut för en massa förargligheter i skolan, både när det gäller läxförhör och när hon råkar låsa in en av lärarna. Och så får hon blindtarmsinflammation och måste ligga på sjukhus. Allra roligast, tycker jag, är lappen hon skriver till Giggi - för det är ju inte alls Giggi som får den. Haha! Det här är en bok jag gillar, trots att jag inte kommer ihåg den från när jag var yngre.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"

No och jag

No och jag
av Delphine de Vigan

Trettonåriga Lou är bäst i klassen, men hon är ungefär två år yngre än klasskompisarna och mycket mindre och blygare. Hon är dålig på att umgås med folk och på praktiska saker, och hon hade hoppats att hennes lärare skulle glömma bort henne när alla ska hålla varsitt föredrag. Men det gör han inte och utan att tänka så mycket väljer Lou att prata om hemlöshet, och säger att hon ska basera sitt föredrag på intervjuer med en ung hemlös tjej.

Lou har träffat No, en hemlös tonårstjej, på Gare du Nord, och lyckas få de intervjuer hon behöver. Men Lou kan inte släppa No. Tänk om No kunde flytta in hemma hos henne och hennes föräldrar. Lous familj befinner sig i en kris, och har gjort det i flera år. No är skadad av sitt liv, som var hårt redan innan hon hamnade på gatan. Kan det funka?

När jag läser vad jag har skrivit om boken kommer jag att tänka på "Tillsammans är man mindre ensam", och då har jag ändå inte skrivit något om den rebelliske klasskompisen som Lou faktiskt blir vän med. Det är till och med samma stad. Men berättelserna är inte så lika egentligen. "No och jag" är kanske mer realistisk, inte riktigt lika hoppfull, men det är inte så att den leder till depressioner heller. Det är en bra bok, enkelt och klart berättad. (Lou för förresten även tankarna till Oskar Schell en aning, men inte så mycket till boken om honom.)

Jan Lööfs serier - volym två

Jan Lööfs serier - volym två
av Jan Lööf

Om volym ett kan man läsa här.

I den här delen kan man läsa ännu mera "Felix", som är ganska underhållande men man ska nog inte läsa alltihop i ett svep. Den gick väl i dagstidningar, så det var väl knappast meningen heller. Felix kastas in i det ena konstiga äventyret efter det andra - rymden, vilda västern, vampyrhistorier etc., och alla hänger ihop på något sätt.

Och så finns det en berättelse om en viss känd seriehjälte, som i den här versionen är betydligt äldre än vanligt, och så serien "Bellman", som tydligen skulle spegla dåtidens politiska ideal.

Brennemerket

Brennemerket
av Trude Brænne Larssen

"Brennemerket" tar vid direkt där "Glassmaleriet" slutade. Karoline kämpar för att få ihop ekonomin så att hon och syskonen fortfarande ska ha ett hem, men det mesta verkar gå henne emot. Ibland på grund av att hon fattar fel beslut, ibland helt oförskyllt. Hon får dåligt rykte och vardagen blir ännu svårare. Hotet att småsyskonen ska hamna som fosterbarn hos olika familjer verkar alltmer nära. Många av Karolines gamla vänner har vänt henne ryggen, men det finns fortfarande de som inte bryr sig om bygdeskvaller.

Egentligen vet man ju hur det kommer att gå, med tanke på vad serien heter. Legdebarna, fosterbarnen. Men det är ändå spännande att läsa om Karolines kamp för att detta inte ska ske. Man läser snabbt, både för att få veta vad som händer och för att författaren är bra på att skriva så att man knappt märker att man vänder blad.

Livets skafferi

Livets skafferi
av Alexander McCall Smith

Det är inte så mycket av deckarintrig i den här boken. Är det ens deckare? Spela roll, jag läser ändå inte så mycket deckare. Det här är klart mer mys än deckare.

Mma Ramotswe blir anlitad av en affärskvinna som har satt ut en kontaktannons. Hon har fyra tänkbara kandidater, men är de något att satsa på? Hon kan inte veta om de vill ha henne eller bara är ute efter hennes pengar.

Att Mr J. L. B. Matekoni och Mma Ramotswe inte är gifta än, trots långvarig förlovning, är en källa till bekymmer. Men Mr J. L. B. Matekoni har andra bekymmer också. Föreståndarinnan för det lokala barnhemmet har fått honom att lova att göra något som han inte alls har lust med. Den här gången är det värre än vanligt.


Damernas detektivbyrå
1. "Damernas detektivbyrå"
2. "Giraffens tårar"
3. "Vackra flickors lott"
4. "Kalaharis skrivmaskinsskola för män"

SUB

Ser ni?! SUB:en minskar sakta, men nästan en smula säkert. Jag är så återhållsam med bokköpen så. Snart är SUB:en nere på samma nivå som innan bokmässan förra året. :-D

Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land

Gymnaslærer Pedersens beretning om den store politiske vekkelsen som har hjemsøkt vårt land
av Dag Solstad

70-talet verkar ha varit en lite speciell tid. Själv minns jag inget av det förstås, men det är intressant att läsa om hur det var de där åren som jag ju ändå har levt under, och året närmast före. Gymnasielärare Pedersens berättelse avhandlar hans tioårsperiod i det politiska partiet AKP(ml), som i stort sett sammanfaller med 70-talet.

Berättelsen är skriven i efterhand, när han inte längre är aktiv, men inte särskilt långt efter. (Romanen gavs ut 1982, och det är förstås Dag Solstad som har skrivit och han lär inte vara identisk med lektor Pedersen, även om han också var medlem av samma parti.) Så man vet redan från början lite "hur det ska gå". Fast nu är detta ju inte den typen av roman där det viktiga är hur det ska sluta.

Lektor Pedersen kommer till Larvik i slutet av 60-talet. Han har ingen anknytning till staden, men det är där han har fått jobb som gymnasielärare. han ser för sig ett ganska lugnt och enkelt liv. Allt han vill är att jobba och bilda familj, och det lyckas han med. Men så dras han in i vänsterrörelsen, inte okritiskt men ändå med liv och lust. Som akademiker kommer han visserligen aldrig att få någon maktposition i det nya samhälle som ska skapas, men det har han inga problem med.

Det berättas om medlemmarna i partiet, som inte är så stort egentligen, och deras brinnande engagemang. Och sedan, nästan över en natt, hur alltihop vänder. Folk fäster inte så stor vikt vid partiet längre, förtrollningen är bruten. och lektor Pedersen skriver sin redogörelse för allt som har hänt.

Det är lite tungläst, mest för att texten är väldigt kompakt och kapitel inte existerar. Men det är inte särskilt svårt, och ibland är det ganska roligt. Men man bör kanske vara åtminstone lite intresserad av tiden eller politiken.

Svar till "Ensam"

Svar till "Ensam"
av Margit Sandemo

En gammal följetong, där det som vanligt är en blandning av deckare och kärlekshistoria. Den här kriminalgåtan är kanske aningen långsökt. Christine har lagt en stor del av sitt liv på att vårda sina föräldrar i hemmet. Jag förstår inte hur de försörjer sig, men ja ja. Med några månaders mellanrum får hon brev från två av sina bekanta. Båda berättar att de är nykära och ska gifta sig, och i båda fallen heter den blivande maken Harry Berg. Christine anar oråd och kontaktar polisen och efter många om och men inser de att det faktiskt är ett kriminalfall och inte bara två män som råkar ha samma namn. Det är mystiska dödsfall och en misstänkt sol-och-vårare, och Christine går med på att vara lockbete. Jag tror inte att det är okej att låta helt civila personer vara lockbete faktiskt. Dels är det farligt för lockbetet, dels räknas det väl som att man provocerar fram brott. Men detta utspelar sig på 60-talet, det kanske var andra regler då. Eller så bryr man sig inte om såna här detaljer när man har en bra historia. ;-)

Som vanligt är det helt okej underhållning, men inget man minns. Det märker jag inte minst på att jag inte vet vem "skurken" är, trots att jag har läst boken en gång innan.

Allt jag rör vid försvinner

Allt jag rör vid försvinner
av Henrik Bromander
Illustrerad av Anneli Furmark, Kolbeinn Karlsson, Petter Sjölund, Calle Thörn, Hanna Peterson, Pontus Lundkvist, Carl Hedsved, Marcus Ivarsson, Simon Gärdenfors, Jonas "Pike" Dahlström, Marcus Nyblom, Sandro Müntzing, Nanna Johansson och Anders Végh Blidlöv

Jag har läst seriealbum av Henrik Bromander tidigare, men då har han både skrivit manus och tecknat själv. Den här gången har han skrivit, men låtit många olika tecknare illustrera de olika novellerna. Men trots det blir det inte spretigt. Jag tycker man märker att allt kommer ur Bromanders huvud. Jag tror att det ligger en obehaglig stämning över varenda en av berättelserna. Det är inte så lätt att läsa, men det är mycket bra. Det handlar om ganska vanliga, lite ensamma, människor som råkar ut för hemska saker. En del av händelserna är ganska vardagliga, som att tycka att man gör bort sig i en affär, men i andra noveller kan det handla om att bli totalförlamad eller att kriget kommer.

Trälarnas döttrar, Trälarnas kamp

Trälarnas döttrar
Trälarnas kamp
av Sven Wernström

"Trälarnas döttrar" är fortsättningen på "Trälarna" och ""Trälarnas söner". De böckerna innehöll en novell från varje århundrade från 1000-talet till 1700-talet, och nu är det 1800- och 1900-talen som står på tur. Som titeln kanske avslöjar så är det kvinnliga huvudpersoner i båda novellerna. Det handlar så klart inte om riktiga trälar längre, även om det kanske inte verkar vara så långt ifrån när pigan Kristin, huvudpersonen i 1800-talsnovellen, försöker sätta sig in i arbetslagstiftningen från den tiden. I princip sett så har hon som tjänstefolk inga rättigheter gentemot sin arbetsgivare, trots att hon bara är anställd för att han hade tröttnat på att förgripa sig på de andra pigorna och ville ha någon yngre.

Den andra novellen handlar om det oroliga läget i Sverige 1917, när socialister inspirerades av den ryska revolutionen och matbristen i landet ledde till kravaller i en rad olika städer, bl.a. i Norrköping, där alla berättelserna i Trälarna-serien utspelar sig. "Trälarnas döttrar" är den hittills mest uppenbart socialistiska av böckerna i serien, och då är det här böcker där författaren inte direkt drar sig för att föra fram sina politiska åsikter.

I "Trälarnas kamp" börjar man om nästan från början igen. Novellerna här utspelar sig på 1100- till 1300-talet. Allihop är mer eller mindre direkta fortsättningar på novellerna från motsvarande århundraden i "Trälarna". Det gillade jag.

Disco 2000

Disco 2000
av Pat Cadigan, Nicholas Blincoe, Grant Morrison, Jonathan Brook, Poppy Z. Brite, Charlie Hall, Doug Hawes, Paul Di Filippo, Steve Aylett, Bill Drummond, Martin Millar, Helen Mead, Courttia Newland, Douglas Rushkoff, Tania Glyde, Steve Beard, Neal Stephenson, Robert Anton Wilson, Douglas Coupland (redaktör: Sarah Champion)

Jag hittade den här boken på loppis och tyckte att det skulle vara kul att läsa den så här tio år efter det stora årsskiftet. Var det inte väldigt lite fokus på att det just blev ett nytt decennium förresten? Gjord vi av med så mycket nyårsenergi inför år 2000 att vi fortfarande inte har återhämtat oss? :-)

Noveller i "Disco 2000" handlar om de allra sista dagarna eller timmarna innan tolvslaget när 1999 blir 2000, och är skriven på den tiden när denna magiska tidpunkt fortfarande låg i framtiden. Fast inte så långt in i framtiden. Många av de här novellerna är väldigt sci fi/dystopi, och i så fall skulle utvecklingen (eller förfallet) ha gått väldigt snabbt mellan ca 1997 och 1999 ...

Som vanligt med novellsamlingar (särskilt med olika författare) är det en del man gillar och en del som inte imponerar särskilt. Det här är inte en genre jag brukar läsa, men det är kanske någon författare som jag skulle kunna tänka mig att läsa mer av. Fast så här en vecka efter att jag läste ut boken så har jag lite svårt att komma ihåg vilka noveller det var jag gillade.

Inu Yasha 31-34

Inu Yasha 31-34
av Rumiko Takahashi

Ännu fler demoner, många under den onde Narakus inflytande, som Kagome, Inu Yasha och gänget måste klara av för att samla ihop alla delarna i Shikonjuvelen. Varför blev den här serien så lång (50+ volymer) egentligen? Det händer ju inte så mycket nytt. Men det är helt okej att läsa den alltså. Nu när jag har kommit så långt så vill jag gärna läsa klart. Men det får bli på engelska, för den svenska utgivningen avbröts efter volym 42.


- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26
- Inu Yasha 27-30

Glassmaleriet

Glassmaleriet
av Trude Brænne Larssen

Ny bokserie av Trude Brænne Larssen. Jag har läst andra serier av henne tidigare, Ulveøyne, Holmegaard och Rimfrost. De tidigare serierna (det finns en till, som jag inte har läst), har utspelat antingen omkring vikingatiden eller i nutid, men Legdebarna utspelar sig på 1800-talet, som verkar vara en vanligare tidsperiod i de här serierna. (I Norge finns det ett oräkneligt antal långa bokserier som brukar komma ut direkt i pocket.) Jag har inte läst så många serieböcker att jag kan uttala mig med säkerhet.

Precis som i författarens serier så flyter läsningen mycket lätt och man fastnar snabbt i den nya berättelsen. Det händer dramatiska saker redan i början av boken. Huvudpersonen Karoline är en sympatisk ung flicka, som redan verkar bära hela sin familjs bekymmer på sina axlar. Hon är näst äldst av de fem barnen och den som får hålla ordning på det mesta. Varken hennes far eller hennes slarver till äldre bror drar in särskilt mycket pengar. Modern jobbar för godsägarfamiljen, men är inte särskilt stark. Men när fadern dör och modern försvinner in i sin egen värld får Karoline inse att de nog ändå bidrog med en hel del. Om både hon själv och storebrodern hittar arbete så kan det nog gå runt, men vem ska då passa modern och de minsta barnen om dagarna? Mellansystern Marte, som bara är lite yngre än Karoline, måste sluta skolan i så fall.

Karoline får ett erbjudande som skulle kunna rädda familjen, men då måste hon offra sig själv. Hur ska hon göra?

"Legdebarn" betyder förresten fosterbarn. Alltså enligt den där gamla varianten när man lät lägstbjudande ta hand om föräldralösa barn som arbetskraft, eller hur det nu gick till egentligen. Det handlar faktiskt inte alls om det i den här första boken, men man kan misstänka varthän det barkar.