Rosen på Tistelön

Rosen på Tistelön
av Emilie Flygare-Carlén

"Rosen på Tistelön" är en tjock 1800-talsroman som utspelar sig i Bohuslän. Själva "rosen" heter Gabriella Haraldsson, och hon bor på Tistelön. Hon är vacker och oskyldig, men annars inte särskilt perfekt. Oskyldigheten består mycket i att hon är den enda i familjen som inte känner till det hemska brott som har begåtts av hennes far och bror. Hon är inte heller särskilt insatt i hennes fars vrakplundrande, som för det mesta skedde innan hon föddes och när hon var mycket liten. Däremot är hon medveten om "lurendrejeriet", d.v.s. smugglingen, som familjen bedriver. (Att lurendreja betyder tydligen att smuggla.) Men också det har det blivit betydligt mindre av sedan det där brottet som står i centrum för handlingen. Hennes far är visserligen oförbätterlig, men han är gammal och har inte sönerna på sin sida. Den ena har blivit hederlig och den andre tokig. Det finns en annan kvinna i familjen också, som utövar ett gott inflytande på dem alla. Hon har uppfostrat Gabriella, och håller ordning på och stödjer männen i familjen. Men hon har en synd på sitt samvete och det är att hon hjälper till att hålla männens brott hemliga, specielt det där allra värsta.

Det handlar även om en annan familj, Arnmans. De är väldigt rättskaffens, faderns var tullare och sonen Arve går i hans fotspår. Fadern försvann på en av sina tulluppdrag, tillsammans med sin besättning. Modern sörjer honom svårt, och kan aldrig tåla familjen Haraldsson efter detta. Inte förm att hon vet något, men Arnman var ute och spanade efter dem den natten när han försvann, efter ett tips om att de skulle lurendreja några varor. Arve delar dock inte sin mors fördomar om familjen, och speciellt Gabriella blir han mycket förtjust i. Kan detta sluta väl?

Det är inte en särskilt lättläst bok, men mest för att det tar väldigt lång tid att komma någon vart. Den är ju ändå ganska spännande. Enligt förordet är den faktiskt based on a true story. Det är också intressant att läsa hur det var i små fattiga fiskelägen på den tiden. Jag undrar om den inte utspelar sig "förr i tiden" redan sett från tiden när den skrevs. Den verkliga händelsen inträffade i alla fall på 1700-talet.

Språket är förstås moderniserat, men det är ändå fullt av intressanta ord. Som "att lurendreja" och att lurendrejare och lurendrejeri har med smuggling att göra, inte bara vilka skumraskaffärer som helst. och så är det "fickr", som jag till slut inser betyder finger. Hur de nu uttalade det utan att vricka tungan av sig, speciellt in ord som "fickrborg". Dessutom massor av ord som känns väldigt norska. De steker "läfsor" och de "missbilligar" saker, för att bara nämna ett par. Jag undrar om det är för att det utspelar sig i Bohuslän, och de handlar med (förlåt, lurendrejar varor från) Norge en hel del. Det kan hända att dialekten är lite mer norsk där uppe. Eller så användes de här orden i hela Sverige på 1800-talet. Jag vet inte.