Svar till "Ensam"

Svar till "Ensam"
av Margit Sandemo

En gammal följetong, där det som vanligt är en blandning av deckare och kärlekshistoria. Den här kriminalgåtan är kanske aningen långsökt. Christine har lagt en stor del av sitt liv på att vårda sina föräldrar i hemmet. Jag förstår inte hur de försörjer sig, men ja ja. Med några månaders mellanrum får hon brev från två av sina bekanta. Båda berättar att de är nykära och ska gifta sig, och i båda fallen heter den blivande maken Harry Berg. Christine anar oråd och kontaktar polisen och efter många om och men inser de att det faktiskt är ett kriminalfall och inte bara två män som råkar ha samma namn. Det är mystiska dödsfall och en misstänkt sol-och-vårare, och Christine går med på att vara lockbete. Jag tror inte att det är okej att låta helt civila personer vara lockbete faktiskt. Dels är det farligt för lockbetet, dels räknas det väl som att man provocerar fram brott. Men detta utspelar sig på 60-talet, det kanske var andra regler då. Eller så bryr man sig inte om såna här detaljer när man har en bra historia. ;-)

Som vanligt är det helt okej underhållning, men inget man minns. Det märker jag inte minst på att jag inte vet vem "skurken" är, trots att jag har läst boken en gång innan.