Luftslottet som sprängdes
av Stieg Larsson
Jag har förstås läst de tidigare delarna i serien, "Män som hatar kvinnor" och "Flickan som lekte med elden", och precis som då blev jag inte särskilt imponerad egentligen. Visst, alla tre är helt okej deckare och det är väl inte så konstigt att många har läst dem, men med denna helt fantastiska glädje? Kommentarer som "jag hade aldrig läst några bra böcker tidigare" och "man har inte levt innan man har läst Millenniumtrilogin" har förekommit. Millenniumtrilogin är tillsammans med "Da Vinci-koden" (och andra Dan Brown-böcker) är nästan de enda böcker som har diskuterats (inte bara nämts alltså) på fikarasterna på mitt jobb. Mycket mystiskt, för de är väl egentligen inte så speciella.
"Luftslottet som sprängdes" är en direkt fortsättning på "Flickan som lekte med elden", och har därför ingen lång startsträcka, som jag vill minnas att de tidigare böckerna hade. Nej, här kastas man rakt in i handlingen och det gäller att komma ihåg vad som hände i den förra boken. Visserligen återberättas de viktigaste detaljerna efter hand, eftersom fler poliser, journalister och annat löst folk kommer in i utredningen av de mord och mordförsök som inträffat. Och så är det några mycket skumma individer, som ligger bakom en del hemliga och ganska ljusskygga affärer. Vi får reda på mycket mer om Lisbeth Salanders bakgrund. Faktiskt är det förvånansvärt mycket "closure" med tanke på att Stieg Larsson hade planerat en längre serie. Jag vet inte om man ändrade eller lade till något på slutet för att få till ett mer slutgiltigt slut, utan en massa olösta trådar. Det kan ju hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar