Bokhandlar i Mark

Jag funderade ju i föregående inlägg över hur bokhandelsutbudet ser ut i Marks kommun. Jag bor i Varberg, så det är ganska nära. Visade sig att både Kinna och Skene har bokhandlar som är med i den här kedjan. Tydligen samma som bokhandeln vid Mariaplan i Göteborg (ganska nära där jag bodde innan). De kan ju vara värda att kolla upp närmare då. :-)

Oinspirerad på rea

Finns det några bokhandlar som inte är Akademibokhandeln? Det är lite tråkigt när man bara har en katalog att titta igenom. Nu finns det ju bara en bokhandel här i stan, men det händer ju att man åker till Göteborg ... Där ska det väl i och för sig finnas andra bokhandlar nu också, även efter att både Wettergrens och Bokia har blivit Akademibokhandeln.

Jag borde planera bättre och ta en sväng till Halmstad i bokreatider. De har väl en bokhandel som är oberoende? Laholm också, om jag inte tar fel. Fast det är ju i längsta laget att åka dit. Undrar hur utbudet är i Mark.

Jag var i den lokala bokhandeln på första readagen. Jag tänkte att jag skulle köpa max fem böcker. Det blev bara fyra! Sansat! Men det var inte så mycket jag ville ha. Och, hm, ganska mycket som jag redan har. Det blev i alla fall tre fackböcker samt Simon Gärdenfors seriealbum "Död kompis", som var typ den enda bok som jag hade sett ut på förhand.

I onsdags hade jag vägarna förbi en bokhandel i Göteborg, men det var ju också en Akademibokhandel så utbudet var väldigt likt det i Varberg. Hittade ett par franska romaner i deras lagerrensningshylla i alla fall. För att inte ha något särskilt intresse för Frankrike så har jag väldigt många (olästa) franska böcker. Jag skyller allt på de som designar omslagen hos Sekwa och Elisabeth Grate Bokförlag!

Det kan förstås hända att jag tar ett varv till och köper ytterligare en eller ett par böcker.

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
av Sara Ohlsson

Typiskt att min Ölandsbok (Landskapsprojektet!) visade sig till stor del utspela sig i Kalmar ... Men jag tycker att det räknas ändå, eftersom ölänningar verkar gå på gymnasiet i Kalmar precis som Olivia i den här boken. Och hon åker ju hem till Byxelkrok flera gånger också.

Olivia är sjutton år och har varit ihop med John i några år. Men nu har han gjort slut, bland annat med skälet att han ju är några år äldre än henne (som om inte åldersskillnaden hade funnits där hela tiden). Olivia blir helt förstörd. Men hon har kompisar som stöttar henne och tillsammans med en av dem gör hon upp en plan för hur hon ska få tillbaka John. Ändå gör Olivia en del saker som verkligen inte ingår i planen, till exempel ligger med killar som hon egentligen skäms över att ens synas tillsammans med.

Först lade jag knappt märkte till vissa små detaljer i Olivias berättelse, men plötsligt upptäckte jag att jag hade omvärderat en hel del i historien. Skulle Olivia också upptäcka det som läsaren ser?

Jag skrev i min smakbit från boken att jag gillade språket. Med det menar jag inte att det är något speciellt märkvärdigt med det, men jag tyckte att det passade bra i Olivias mun. Trovärdigt liksom.

Lästa landskap
Skåne: "Rapsbaggarna" av Karin Brunk Holmqvist
Blekinge: "Nässlorna blomma" av Harry Martinson
Öland: "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag" av Sara Ohlsson

Nässlorna blomma

Nässlorna blomma
av Harry Martinson

"Nässlorna blomma" kan kanske vara den vackrast skrivna bok om en svår barndom som jag har läst. Det finns ju många böcker på det ämnet (var det inte en enorm våg för några år sedan?) men det är inte så många av författarna som kan skriva som Harry Martinson. Men det känns som om jag glömmer något, som om jag verkligen har läst en annan bok om en eländig barndom som var riktigt bra.

Jag har förstått det så att "Nässlorna blomma" verkligen handlar om Harry Martinsons barndom, även om barnet här kallas Martin. Jag har inte läst något om bokens tillkomst utöver den vanliga wikipediaartikeln. Men det är ju en självbiografisk roman, inte en "ren" självbiografi. Här handlar det ju bara om hur barnet upplever situationen och hur han minns att det var. Det blir säkert en bättre bok om författaren är fri att välja ut vilka händelser och tankar som ska få utrymme. Martin omtalas också som "han", inte som "jag".

Martin är yngst av många syskon och fortfarande ganska liten när familjen blir ruinerad. Snart händer det som Martin säger som för att presentera sig själv: "Min far är död och mor är i Karlifornien." Den äldsta systern, som har tagit stort ansvar i familjen, dör också, och Martin och hans andra systrar skingras. Martin blir sockenbarn. Han bor hos flera olika familjer, men det är ju ingen av dem som har tagit emot honom för att hjälpa honom. Ingen tänker på att Martin behöver kärlek och omtanke. Och ingen, inte ens Martin själv, tänker på att det kunde ha varit bra hålla samman syskonen. När Martin senare hamnar i samma familj som en av sina systrar är de redan främmande för varandra.

Lite bättre får Martin när han flyttas till ålderdomshemmet. Det låter ju inte som ett självklart ställe att placera ett barn, men det var väl i princip samma sak som fattighuset. Här finns det en föreståndarinna som tar sig an honom lite. Skolan verkar också alltid ha varit en plats där Martin trivs och klarar sig bra.

Det ska finnas en fortsättning på "Nässlorna blomma" som heter "Vägen ut". Den vill jag också läsa.

"Nässlorna blomma" var Blekingeboken i mitt Landskapsprojekt. Ja, det var en helt annan genre än Skåneboken.

Rapsbaggarna

Rapsbaggarna
av Karin Brunk Holmqvist

Ett litet lästema som jag kom på för ett tag sedan är att läsa en bok från alla Sveriges landskap. Jag måste erkänna att jag inte kan placera landskapen på kartan heller, så om jag lär mig det på köpet så vore det ju bra. Alltså, jag kan de sydligaste och de nordligaste, men de på mitten är ju en enda röra. ;-)

Urvalet blev som det blev. Jag har i första hand valt ut böcker som jag redan hade och ändå hade tänkt läsa. Så vissa landskap kommer representeras av klassiker, andra av ganska nya ungdomsböcker, ett par av deckare och allt vad det nu blev. Först ut är Skåne, som fick representeras av Karin Brunk Holmqvists "Rapsbaggarna". Och jo, jag visste redan var Skåne ligger.

Tidigare har jag läst "Potensgivarna" av samma författare. Den handlar om två gamla systrar som bor utan moderna bekvämligheter. "Rapsbaggarna" handlar om två gamla bröder som bor utan moderna bekvämligheter. De får höra att deras gamla föräldrahem ska bli behandlingshem för kvinnliga alkoholister. Vad hade deras föräldrar tyckt om det egentligen? Och det är inte bara det som händer i byn. Plötsligt börjar folk från när och fjärran flockas på rapsfältet precis bakom brödernas lilla stuga. Mystiskt.

Ganska kul historia, men jag vet inte, jag tyckte väl inte att den var så bra egentligen. Människorna kändes inte verkliga, och jag störde mig på att tempus byttes hur som helst. Det är väl ändå ganska grundläggande att hålla koll på det i en bok? Men om man bortser från det så var det en trevlig bok.

Neon Genesis Evangelion Volume Thirteen

Neon Genesis Evangelion Volume Thirteen
av Yoshiyuki Sadamoto (originalkoncept av GAINAX, khara)

Jag borde verkligen ha läst om de tidigare volymerna innan jag gav mig i kast med den här. Man läser dem på ett liten stund, så det hade inte varit några problem. De kommer ut, eh, ganska sällan. Jag ser att det var tre år sedan jag läste föregående del och här kommer man in mitt i striden som påbörjades då. Det är egentligen är väldigt bra serie, men den här gången hängde jag inte alls med.

Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven
- Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vit ärr
- Neon Genesis Evangelion del 4 - Asuka anländer (Omläsning av del 1-4)
- Neon Genesis Evangelion del 5 - Gravkors
- Neon Genesis Evangelion del 6 - Fjärde barnet
- Neon Genesis Evangelion del 7 - En mans strid (Omläsning av del 5-7)
- Neon Genesis Evangelion del 8 - Moder
- Neon Genesis Evangelion del 9 - Femte barnet
- Neon Genesis Evangelion del 10 - Tårar (Omläsning av del 8-10)
- Neon Genesis Evangelion Volume Eleven
- Neon Genesis Evangelion Volume Twelve

The Headless Cupid

The Headless Cupid
av Zilpha Keatley Snyder

Jag läste den här boken, fast på svenska, när jag var liten och hade länge funderat på vad det var för bok egnetligen. Jag kom ihåg delar av handlingen, men inte titeln och absolut inte författarens namn. Det tog lång tid innan jag lyckades googla fram den. Då visade det sig att även om den var gammal (i USA kom den ut redan 1971) så var den ju prisbelönt och av en känd författare och inte alls svår att få tag i.

Huvudpersonen David är elva år, och det är väl ungefär den åldersgruppen som boken främst är tänkt för. David har fått ta mycket ansvar för sina småsyskon sedan deras mamma dog. Det är en påfrestande sexåring och fyraåriga tvillingar. Sexåriga Janie håller aldrig tyst, men det jämnar väl ut sig eftersom den ena av tvillingarna bara pratar om det är absolut nödvändigt. Den andra tvillingen är mer vanlig.

Eftersom barnens pappa precis har gift om sig, så är det visst helt självklart att deras nya styvmor ska vara hemma med dem om dagarna (hon är konstnär och jobbar i sin ateljé hemma). Molly är väl snäll, men de känner henne knappt, och i praktiken är det fortfarande David som passar sina syskon.

Så anländer Mollys dotter Amanda, som har tillbringat en tid hos sin pappa. Amanda är ett år äldre än David, men det är helt uppenbart att hon inte alls har behövt ta ansvar på samma sätt som honom. Och det är väl egentligen mer normalt än att från nioårsåldern ha tagit hand om tre småbarn ... Det är också uppenbart att hon är väldigt arg på sin mamma, kanske för att hon har skilt sig från Amandas pappa, för att hon har gift om sig eller för att de har flyttat till ett uråldrigt hus på landet. Men hennes nya styvsyskon lägger mest märke till hennes märkliga outfit och hennes husdjur, en orm och en kråka. Hon är häxa, förklarar hon. Kläderna är hennes ceremoniella dräkt. Och ganska snart, möjligen för att det inte finns så mycket att göra i deras ensliga hus, så säger hon att David och småbarnen nog också skulle kunna initieras som häxor. Bara de gör som Amanda säger.

Det är det här jag minns bäst av boken. Alla förberedelser, och hur de skulle få tag på egna ceremoniella dräkter trots att det inte riktigt fanns samma utbud som Amanda hade haft i LA. Dessutom utan att pappan eller Molly märker något. Jag hade helt glömt bort att det också verkar som om barnens seanser kallar fram ett riktigt spöke. En poltergeist, gissar Amanda, som ju har läst om sådana saker. Det finns också en del gamla historier om huset ...

Men mest av allt handlar det väl om hur en familj bildas av två familjer med olika vanor och värderingar. Det kom jag inte heller ihåg. Men det är faktiskt en riktigt bra bok. Jag verkar ändå ha haft ganska bra boksmak när jag var liten. Jag vet inte vad jag gick efter när jag valde böcker på den tiden. Att de handlade om spöken? Att de fanns? Jag vet att det kom en bibliotekarie till klassen och presenterade böcker ett par gånger, men jag tror inte att det här var en av dem.

Ojura

Ojura
av Stina Stoor

Jag hade aldrig hört talas om Stina Stoor tidigare, men oj vad jag gillade "Ojura"!

Sandra bor med sin pappa och storasyster i sådan där lantlig halvmisär. Alla vet väl nån som har det så? Sandra är för liten för att tycka att hennes familj är konstig (men hon anar kanske vad andra tycker om hennes familj?), hon tycker bara att pappa är rolig. Det är storasyster som får skämmas, och åtminstone försöka upprätthålla fasaden och ordna med rena kläder till sig och Sandra. Men hon lyckas inte avstyra alla katastrofer, och man sitter ju bara och väntar på (och gruvar sig för) det man anar ska hända.

Roligt att hitta en ny författare som man gillar så här.

En smakebit på søndag (vecka 7)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag läser en bok som nog kan bli ganska rolig så småningom. Nu i början ser det ganska eländigt ut för huvudpersonen Frida. Hon pluggar till journalist och inför praktiken, som ska vara en termin, har hon önskat sig praktikplats på en rad rikstäckande tidningar. Men hon tillhör visst inte de i klassen som har tur.

- [...] Då har vi kommit fram till Frida Fors. När det gäller dig har vi inte kunnat tillmötesgå dina önskemål på samma sätt. Vi har jobbat länge på att du i alla fall skulle få ditt femte val, Telias personaltidning, men vi har inte lyckats med det, de hoppade av i sista stund. Men det här kommer ändå bli jättebra. Tro mig.
Frida kände hur hon blev alldeles kall. En overklighetskänsla spred sig i kroppen.
- Du ska vara på Smålandsbladets lokalredaktion i ...
Janne bläddrade i sina papper. Det blev märkbart tyst i klassrummet.
- Det är en liten, liten ort som heter så mycket som ...
Janne letade frenetiskt bland högarna på skrivbordet och vände till sist på pärmen och skakade ut en lapp ur plastfickan längst bak.
- Här har vi det ... Bruseryd. Huvudredaktionen ligger i Eksjö, men du ska alltså producera en lokal sida för Bruseryd och däromkring. Om jag inte missminner mig har du nån koppling till trakterna där?
Frida höll andan. Luften kom varken ut eller in. Det började krypa på baksidan av låren. Långtbortihelvetes jävla skithåla! Hur kunde de sätta henne där? Hon hade inte sökt dit! Alla andra fick ju det de ville? Hon kände hur gråten började stocka sig i halsen. Nej, inte gråta, inte gråta, tänkte hon.
(Carin Hjulström, "Finns inte på kartan", s. 25)

Veiskille

Veiskille
av May Grethe Lerum

Alltså, jag tror att jag bara hänvisar till vad jag skrev om förrförra boken. Det är fortfarande Johanna som är huvudperson, men det har hunnit hända en del sedan den boken. Nu handlar det mycket om ett invecklat triangeldrama. Och naturligtvis var sista kapitlet mycket spännande. ;-)

Det är faktiskt inte dåliga böcker, även om huvudpersonernas liv är något mer händelserika än vad som är vanligt. Men så ska det väl vara i spännande historiska romaner? Det är äventyrsromaner snarare än romantik (som man väl kanske ofta tänker sig att de här serierna handlar om annars). Och det vilar visserligen en förbannelse över släkten man följer, som gör att pojkarna dör unga, men läsaren vet att förbannelsen heter blödarsjuka.

Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall 
13. Englenes dans 
14. Nymånenatt 
15. Når dagen gryr 
16. Stormsyn 
17. Nattvandring
18. Ukjente stier 
19. Fredløs
20. Trollkatt

The Buddha in the Attic

The Buddha in the Attic
av Julie Otsuka

Jag vet inte om jag har läst någon annan bok som är berättad i vi-form. Antagligen finns det inte så många berättelser där det passar, men här passar det perfekt. Det handlar om alla de japanska kvinnor som under mellankrigstiden reste till USA för att gifta sig med japanska män som de aldrig hade träffat. Breven och bilderna som hade utväxlats var väl inte helt sanningsenliga, och livet i USA var inte bättre eller lättare än hemma i Japan. Många av kvinnorna hade slitit i jordbruket hemma och i USA väntade ofta hårt arbete som fruktplockare. Vi-formen gör att tusentals kvinnors historia kan berättas samtidigt. Man följer alltså inte en begränsad grupp kvinnor, utan alla som var i samma situation. Vilken bedrift att göra det till en berörande berättelse! En mindre skicklig författare hade nog bara fått till en rörig berättelse. "The Buddha in the Attic" ("Vi kom över havet") här måste ni nästan läsa, om ni inte redan har gjort det.

Are You My Mother?

Are You My Mother?
av Alison Bechdel

Har du läst "Fun Home"? Där berättade Alison Bechdel om sin uppväxt och sin pappa, hela tiden med hänvisningar till klassisk litteratur. Pappan var väldigt speciell, och det är väl lätt att se hur de andra i familjen knappt kan ha märkts när han var igång.

I "Are You My Mother?" utforskar Bechdel sin mamma och sitt eget förhållande till henne, som inte alltid har varit så enkelt. Den här boken refererar till psykologi och psykoterapi (ibland litteratur) mycket, särskilt någon som hette Donald W. Winnicott. Jag har aldrig hört talas om honom tidigare och är över huvud taget inte insatt i ämnet. Kanske uppskattar man boken ännu mer om man vet något om psykologins historia. Men jag gillar också boken, även om jag har väldigt svårt att beskriva den.

Läs gärna både den här och "Fun Home", och börja med "Fun Home". I "Are You My Mother?" diskuteras nämligen den boken en del, bland annat Bechdels mors känslor inför att få familjehemligheterna utfläkta i ett seriealbum.

Jag har sett att det är många bokbloggare som har inlägg om böcker med hbtq-tema just nu, p.g.a. OS. Det här kan ju kanske vara mitt. Jag vet faktiskt inte så mycket om hur det är i Ryssland. Får man läsa Alison Bechdel där?

En smakebit på søndag (vecka 6)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Jag har just börjat på en ungdomsbok som hittills verkar väldigt lovande. Jag gillar språket.

Olivia, 17 år, har precis blivit dumpad av sin pojkvän sedan flera år och vet inte hur hon ska klara att komma över det. Vännerna försöker trösta henne.

Emma messar: "Jag tänker på dig, du är världens bästa och du klarar allt. Glöm inte det. Puss!!!"
Det är ljug förstås. Jag är värdelös och jag klarar inte ett skit. Men jag blir glad ändå.
(Sara Ohlsson, "Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag", s. 17)

On Trying to Keep Still

On Trying to Keep Still
av Jenny Diski

På svenska heter den här boken "Den motvilliga resenären" och det kan ju stämma bra in på innehållet. Det är Jenny Diskis tredje blandning av reseskildring och memoar. Vi har tidigare läst "Stranger on a Train" i Läsecirkeln, och den här lästes också i cirkeln. Nu var vi ju bara två på mötet som hade läst den, och bara jag som hade läst hela, men men ...

Jenny Diski vill bara vara, hon söker lugn och ro och ensamhet. Hon vill inte kalla det hon gör för att tänka, hon tycker inte att hon Tänker, utan hon vill bara vara i fred och inte behöva göra något. Men hon har en idé om att hon måste resa bort för att uppnå detta, och så reser hon till Nya Zeeland (lite resande på egen hand i samband med en bokfestival), hyr en stuga i Somerset och går med på att göra ett resereportage från Lappland. Tyvärr är det svårt att få till den ensamhet och sysslolöshet hon önskar sig. Det är nästan lite komiskt när man tänker på det. Ibland är det väl nästan på gränsen till att hon verkar gnällig, men jag tycker ändå att hon verkar sympatiskt. Vem gnäller inte när ens planer går i stöpet?

Förutom att vara en reseskildring är det alltså även en sorts memoar. Varje kapitel handlar om något ämne som hon kommer att tänka på under resan, och de heter alla "On" ett eller annat (inspirerat av Michel de Montaignes essäer, tror jag). Det kan handla om en misslyckad promenad, att planera ett besök hos en vän som är lika osocial som hon själv eller om den där gången när hon blev våldtagen som fjortonåring. (Den händelsen kan man läsa om här, där hon sätter det i samband med arresteringen av Roman Polanski för några år sedan. Kan ju vara av intresse nu när det pågår en liknande debatt om Woody Allen.)

Helt hopplöst att placera in i sin ämnessorterade bokhylla (memoar? reseskildring? nej, memoar ... eller? det är ju om resor ...). Men det kan det ju vara värt. Jag gillade boken.

Vinterstorm

Vinterstorm
av Margit Sandemo

Jag har nog aldrig hört någon säga att "Vinterstorm" är deras favoritbok i Sagan om Isfolket. Snarare tvärtom. Detta trots att huvudpersonen Villemo är populär. Hon är en av alla de här viljestarka och okonventionella Isfolkskvinnorna, och de är alltid omtyckta av läsarna. Det här är första boken som handlar om den här generationen, där Villemo är den mest färgstarka.

En orsak till att boken inte är så populär är kanske att Villemo tillbringar den mesta tiden med att tråna efter en helt olämplig man. Börd spelar inte så stor roll för Isfolket eller för läsarna, men här är det väl mer hans karaktär som är mindre bra ... Och här är det inte, som så ofta annars i såna här böcker, fråga om att hjältinnan måste locka fram de goda sidorna som bara hon kan se hon mannen hon älskar. Här är det väl mer så att det bara är Villemo som ser de goda sidorna för att hon till stor del har inbillat sig att de finns där. Förlåt, avslöjar jag för mycket om handlingen nu?

Det är ju inte fel att det är lite olika utgång av kärlekshistorierna i serien, förstås, men det är ju mycket trevligare att läsa om när det går bra. För övrigt händer det en del spännande saker i "Vinterstorm", men det mesta är egentligen bara bakgrund för de ännu mer spännande saker som kommer hända i de kommande 3-4 böckerna. Det är många berättelser som tar sin början här, men inte så många som avslutas.

Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden 
4. Längtan  
5. Dödssynden 
6. Det onda arvet 
7. Spökslottet 
8. Bödelns dotter 
9. Den ensamme

En smakebit på søndag (vecka 5)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Själv läser jag en smårolig bok om två äldre skånska bröder. Jag har inte kommit så långt än, vi får väl se vad som händer. Jag tror att det här kommer visa sig vara ganska viktigt:

- Har ni hört att Granelund, ert gamla föräldrahem skall säljas? avbryter Louise. Sture Albinsson och hans fru har köpt ett sommarhus i Stockholms skärgård. Dom har aldrig trivts här ute.
- Det visste jag inte, svarar Henning artigt och Albert nickar instämmande.
Albert tyckte inte det var så konstigt att Albinssons aldrig funnit sig tillrätta. De var högfärdiga som uppblåsta påfåglar och ingen ville ha med dem att göra.
"Jag hatar folk som trör högt och spissar truten", hade Emmy sagt i affären och alla hade tyckt likadant.
(Karin Brunk Holmqvist, "Rapsbaggarna", s. 22-23)

Tsundoku

Igår hörde jag för första gången talas om det japanska ordet tsundoku. Att låta en nyinköpt bok hamna i en hög med andra olästa böcker. Nåt i den stilen.

Tsundoku hos Wiktionary

Tsundoku hos Otherwordly

Låter som min boksamling. Men någon gång kommer ju turen till olika böcker som jag kanske har köpt för dyra pengar eller hittat i mitt soprum och som har blivit liggande på hög i flera år.

Just nu väntar 1324 böcker på sin tur.

I kväll har äntligen säsong 3 av Sherlock premiär på svensk TV. Som jag har väntat! En av de som har skapat den här TV-serien, och som har skrivit manus till några av avsnitten samt så klart spelar rollen som Mycroft Holmes är Mark Gatiss. Han har gjort massor av annat, bland annat skrivit en av böckerna i min SUB. En av mina tsundoku-böcker. "The Vesuvius Club" är första boken om Lucifer Box, spion och dandy i den edvardianska tidens England. Låter väl lovande?

Gregorius

Gregorius
av Bengt Ohlsson

Jag ligger tio år efter alla andra, har just läst Bengt Ohlssons tolkning av Hjalmar Söderbergs "Doktor Glas". Den vann ju Augustpriset 2004. Av någon anledning har den inte riktigt lockat till läsning. Ett misstag. Jag tyckte om den. Men det går ju lika bra att läsa en bok 2014 som 2004.

I "Doktor Glas" berättas (ju) hur doktorn har både den gamle prästen Gregorius och dennes unga fru Helga som patienter. Gregorius har problem med hjärtat. Helga beklagar sig för doktorn över sexlivet, hon tycker inte om det (hon verkar ha en yngre älskare) och doktorn hjälper henne gärna att hitta på en sjukdom som "tyvärr" gör att pastorn och Helga måste vara avhållsamma. Doktorn grubblar också på om han kanske borde hjälpa Helga ännu mer, kanske vore det bättre om hennes man inte fanns.

"Gregorius" ger en mycket mer positiv bild av pastor Gregorius. Ganska naturligt kanske, när han själv får berätta. Han är inte helt felfri, långt ifrån, men han framställs inte alls som det monster som doktor Glas ser honom som. Faktiskt så tycker jag att de båda herrarna är ganska lika varandra. De har svårt att komma ut ur sig själva och nå fram till andra människor. Vid något tillfälle ger Gregorius uttryck för samma tankar som i det där kända citatet, "man vill bli älskad, i brist därpå ...", fast med andra ord. Jag borde nästan läsa om "Doktor Glas" nu och jämföra bättre.

Lotten skriver om Helena Siganders version av samma berättelse, "Dosan. Helga Gregorius berättelse". Den kanske jag borde läsa. Och så finns ju Kerstin Ekmans "Mordets praktik".

This is London

This is London
av Miroslav Sasek

Miroslav Saseks böcker om olika städer såg så fina ut att jag tyckte att jag behövde en. Det fick bli London, för jag gillar London.

Egentligen är väl boken inte aktuell längre. Allt ser lite gammaldags ut och det är fullt av fotnoter i texten, där fakta inte längre stämmer. London är inte världens största stad, Selfridges är inte stans största varuhus och det ligger inga tidningsredaktioner på Fleet Street längre. Men det är fortfarande en väldigt snygg guidebok. Om inte annat så finns det ju en känsla i den som får en att vilja åka till London med en gång.

Jag köpte "This is Edinburgh" i present till en kompis. Jag vet inte om den har lika många fotnoter. Jag föreställer mig att London förändras fortare, men böckerna skrevs ju ändå för omkring 50 år sedan och de andra städerna i serien har säkert också genomgått förändringar.

Nattens barn (Juliane och jag)

Nattens barn (Juliane och jag)
av Inger Edelfeldt

Jag råkar ha just den utgåva av boken där den heter som TV-serien. Från början hette den "Juliane och jag", vilket även den utgåva som kom ut på En bok för alla för några år sedan gjorde. Jag har förresten bara sett snuttar av den där TV-serien, jag kanske borde försöka få tag i och se hela någon gång.

Jag har läst den här boken många gånger. Första gången jag läste den slogs jag av hur perfekt den är. Det finns inte ett ord i den som känns fel. Däremot finns det ord som jag fortfarande inte riktigt förstår, d.v.s. crushlack. Nån sorts material som var trendigt på 70-talet tydligen. ;-) Det är väl 70-tal eller väldigt tidigt 80-tal (boken är från 1982) och det märks väl ibland på vilka ord de använder och kanske framför allt när de pratar om kläder. Kim och Juliane går också och ser en vampyrfilm, som jag gissar är House of Dark Shadows från 1970. (Jag funderade länge på vad det kunde vara för film, men så såg jag Dark Shadows (den med Johnny Depp) förra året och den de såg måste väl tillhöra samma serie. Vampyren skulle heta Barnabas och inte vara särskilt snygg. Ja, jag kan delar av boken i stort sett utantill.)

Historien berättas av Kim, som är fjorton år och kompis med Yvonne. Men de är egentligen inte intresserade av samma saker, det bara blev så att det var de två som inte hade någon bästis på mellanstadiet. Kim intresserar sig för skräck och vampyrer och sånt, men Yvonne vill mest att de ska spana på en kille i parallellklassen som hon är kär i. Så börjar en ny tjej i klassen, Juliane, och Kim misstänker att de två har mycket mer gemensamt. Men hon vågar först inte riktigt ta kontakt med Juliane, och det blir inte bättre av att de tuffa i klassen börjar mobba Juliane.

Det blir de två som blir bästisar i alla fall. De läser varandras skräcknoveller och bildar en häxorden och skaffar en helt egen jargong, och börjar till och med våga ha på sig t.ex. lite "häxiga" smycken i skolan trots att det inte direkt hjälper till att höja deras status. Kim berättar om sina egna tankar och hur konstig hon känner sig ibland, om vänskapen med Juliane som inte alltid är så enkel och om familjen och skolan. Hon är rolig, och låter helt äkta. Otroligt bra skrivet, tycker jag.

En smakebit på søndag (vecka 4)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Det är ju det jag säger, det är nästan alltid söndag! Men det hade ju varit värre om det nästan alltid var t.ex. tisdag. ;-)

Idag läser jag ett seriealbum. Jag har tidigare läst Alison Bechdels bok (seriealbum) om sig och sin pappa, "Fun Home". För något år sedan gav hon ut en bok om sig själv och sin mamma, och det är det jag läser nu. I "Fun Home" handlade det också väldigt mycket om litteratur (och en del om psykologi) och i "Are You My Mother?" handlar det mycket om psykologi och psykoterapi (och en del om litteratur).

(Alison Bechdel, "Are You My Mother?" s. 200)

Jag tycker att den här är mer svårläst än vad "Fun Home" var, men intressant, särskilt om man läser båda.Och jag menar inte svårläst som något dåligt här, utan att den är en större utmaning.

Greven av Monte Cristo

Greven av Monte Cristo
av Alexandre Dumas

"Greven av Monte Cristo" är ... lång. Min utgåva är i fem volymer, men jag tror faktiskt inte att det blir mer än 900 sidor tillsammans. Av någon anledning antar jag att folk vet vad boken handlar om, men jag vet inte varför för jag gjorde det inte. Jo, jag hade en aning om att det skulle handla om hämnd, eftersom huvudpersonen Edmond Dantès ibland nämns i de sammanhangen. I "V for Vendetta" till exempel.

Edmond Dantès är en ung sjöman från Marseille som det går riktigt bra för. Alldeles för bra, enligt somliga, som anger honom som spion. En falsk anklagelse, men den politiska turbulensen i Frankrike vid den här tiden (Napoleons återkomst) och en del fiffel leder till att det aldrig uppdagas. Dantès tillbringar många år i en isolerad fängelsecell utan att kunna meddela sig med omvärlden. Han vet inte hur det går för hans närmaste eller om han själv någonsin kommer släppas.

Ett antal år senare dyker en mystisk, ofattbart rik greve upp och blandar sig i ett antal personers liv. För läsaren är det ingen hemlighet vad hans motiv är. Hämnd.

Mitt intresse under läsningen gick lite upp och ner. Början var väldigt spännande och vissa delar längre fram, men ibland kändes det långrandigt och ibland fattade jag inte ens vad som hände. Fast det var väl en del av spänningen. Vad var egentligen avsikten bakom vissa av grevens handlingar. Naturligtvis visade det sig vara väldigt väl uttänkt, även om inte allt går enligt planera. På det stora hela var "Greven av Monte Cristo" en bättre bok än vad jag hade förväntat mig. Jag hade tänkt mig mer åt pojkboksäventyrshållet. Men det var mer invecklat än så, och ofta väldigt mycket mer obehagligt.

Beyond the Spiderwick Chronicles Book 3: The Wyrm King

Beyond the Spiderwick Chronicles Book 3: The Wyrm King
av Tony DiTerlizzi & Holly Black

Den sista boken i serien och eftersom det är en bokserie för barn så kunde man ju gissa att det hela skulle lösa sig på något sätt, även om det såg illa ut i föregående bok.

Jag har väl nämnt det tidigare, men det hade varit helt fantastiskt att få läsa de här böckerna när man var i tioårsåldern! Nu var jag ju mer i trettioårsåldern när den här boken kom ut. Det funkar bra att läsa dem då också, det är mysiga och spännande böcker, men jag föredrar ju till exempel Holly Blacks Modern Faerie-böcker. Som väl i och för sig också är tänkta för yngre läsare, men inte lika unga som Spiderwickböckernas.

Men i alla böckerna har hon lyckats få ihop älvor och oknytt med nutida USA på ett bra sätt. Den här sista trilogin utspelar sig till och med i Florida, och det är verkligen inte den plats som jag förknippar med älvor i första hand. Det gör inte personerna i böckerna heller. Någon nämner att man snarare kommer att tänka på England när det är tal om sånt. Men det funkar visst lika bra i Florida.

The Spiderwick Chronicles:
1. "The Field Guide"
2. "The Seeing Stone"
3. "Lucinda's Secret"
4. "The Ironwood Tree"
5. "The Wrath of Mulgarath"

Beyind the Spiderwick Chronicles:
1. "The Nixie's Song"
2. "A Giant Problem"
3. "The Wyrm King"

Ravioli

Ravioli
av Klas Östergren

Jag läste en gång en roman av Klas Östergren, men jag har inga minnen av den alls. Men den här novellen tyckte jag ganska bra om. Jag borde nog ge Östergren fler chanser.

En smakebit på søndag (vecka 3)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Va, är det söndag IGEN? Det gör väl i och för sig inte så mycket. Söndagar är bra. Man är ledig, och så går ju Äkta människor på söndagar. Jag gillade nog säsong 1 lite bättre, men säsong 2 (som går nu) är också väldigt bra.

Att läsa böcker och läsa smakbitar i olika bloggar hör ju också till. Precis som förra helgen läser jag om en bok som jag har läst flera gånger tidigare. Men den här ska nog de flesta ha hört talas om, det är nämligen en bok ur Sagan om Isfolket. I dagens smakbit diskuterar de båda kusinerna Villemo och Tristan sin släkts historia. De är fyra generationer från Tengel och Silje, som de första böckerna handlade om, och släkten har fått det betydligt bättre ställt sedan den tiden.

- Har du lust att se den där dalen, Villemo?
- Jag vet inte. Ibland. När det är sommar och ljust och solen värmer och allt är vackert, då kunde jag tänka mig att resa dit, för den dalen står för mig som något mystiskt och spännande. Men när jag ligger i min säng om natten och hör vinterstormarna rasa utanför ... då kramar en hand om mitt hjärta - av sorg och förtvivlan över alla de som ligger döda och ensamma där uppe. Jag tänker på hur de orkade leva så där. Och då kryper jag djupt ned under dynan och är tacksam för att Tengel och Silje lyckades komma ut och hit ned. Annars kunde ju vi ha bott där än. Nej, förresten, det gick inte, dalen blev ju förstörd. Har du lust att resa dit, Tristan?
- Ne-ej! sa pojken med eftertryck. - Jag är inte gjord för vildmark.
- Förvekligade överklasskräk, log Villemo. - Hovnarr!
- Hördu du, började Tristan strängt, men hans röst sprack, och så skrattade han också.
(Margit Sandemo, "Vinterstorm", s. 31-32)

Det hungriga slottet

Det hungriga slottet
Författare: Isabella Nilsson
Bildberättare: Kristin Lidström

Jag läser inte dikter i vanliga fall, men jag ville ändå läsa "Det hungriga slottet" efter hyllningar i bloggar och för att den såg fin ut. Bara en sån sak som att den är bunden utan rygg, så att man liksom ser bladen, trådarna och limmet i stället. (Det finns säkert en term för det.)

Jag kan inte bedöma dikter eftersom jag har läst så få. Kanske något jag borde gå in för? Men jag uppskattar ordlekarna i de här. Alla de finurliga kopplingarna mellan saga och mat. För det handlar om ett slott i ett sagorike, vars invånare ömsom svälter sig och ömsom frossar i mat, och det finns en massa tabun och skam kopplat till detta. Naturligtvis handlar det lika mycket om verkligheten.

De färgstarka bilderna förstärker sagokänslan i dikterna och berättar egan små historier. Dessutom är de vackra. Jag tror inte att det hade blivit alls samma upplevelse om bilderna inte hade funnits.

Jag vet inte riktigt vem jag skulle rekommendera "Det hungriga slottet" till. Men jag gillade den och det är roligt att läsa något lite udda.

Sjunga

Marikas bokdagbok erfar att Lars Amund Vaages "Syngja", som var en av de bästa böckerna jag läste förra året, snart kommer ut på svenska. Läs mer om "Sjunga" här. Det är ju perfekt, nu kan alla ni som tycker att nynorsk är en aning för svårt (det är svårt) också läsa den.

Rans magiska värld 3

Rans magiska värld 3
av Aki Irie

Årets första bok blev en manga. (Jag har inte läst ut den precis nu alltså, utan i vanlig ordning ligger jag efter med bloggandet.) Kanske ett undermedvetet försök att hinna läsa fler böcker i år än 2013. Kan bli mycket manga och Novellix under 2014 i så fall. ;-)

Det här är den tredje boken om Ran, som är ett barn som kan förvandla sig till vuxen (eller åtminstone tonåring) med hjälp av ett par gympaskor. Det leder självklart till förvecklingar. Hon är en häxa och kan en del annan magi också, men hon är såpass ung att hon inte är särskilt duktig än.

Jag tycker inte att det här är en fantastiskt bra serie, men den är åtminstone kul, charmig och knasig.

En smakebit på søndag (vecka 2)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag tänker jag läsa om en bok som jag inte har läst på närmare tio år. Men innan det läste jag den många gånger. Tillräckligt många för att nästan kunna början av boken utantill. Så här går den:

Jag sitter här och försöker komma på varför de egentligen började trakassera Juliane. Det kan knappast ha varit hennes ovanliga namn, för det gick både en Rakel och en Dorothea i klassen och ingen av dem blev mobbad, Men Dorotheas pappa var förstås flygkapten, och döttrar till flygkaptener vågar man kanske inte mobba. Dorothea var ett år äldre än vi andra och hade skor från Paris och jacka från Rom, och en gång hade hon bott i Bangkok, där folk hade ödlor krypande på sovrumsväggarna och flickornas kjolar måste gå nedanför knäna. Fast det var inte Dorothea det här skulle handla om. Så intressant är hon inte.
Förresten, apropå namn så heter jag själv Kim, och det är ju också ett konstigt namn. Min odräglige storebror har alltid hävdat att det passar bäst på en tax.
(Inger Edelfeldt, "Juliane och jag", s. 9)

Årets bästa, del 4 (Serier)

Jag tycker inte att jag läste särskilt mycket serier under 2013. Manga läste jag nästan inte alls. Det kanske kan vara en del av förklaringen till varför det blev så få böcker lästa under året. För 2012 hade jag en lång lista över serier som jag tyckte hade varit riktigt bra. Den här gången blir den kortare.

Bästa seriealbum: "Smålands mörker" av Henrik Bromander.
Starka kandidater var även "Fiskarna i havet" och "Jordens medelpunkt" av Anneli Furmark samt "Neste gang blir alt riktig" av Lene Ask.

Bästa manga: "A Zoo in Winter" av Jiro Taniguchi.
Även om jag inte läste så mycket så var ju det mesta bra, och den här var allra bäst.