söndag 16 maj 2010

Igelkottens elegans


Igelkottens elegans
av Muriel Barbery

Det här tyckte jag om! Fast den påminde lite om "No och jag". Franskt, och med udda, smarta barn i ledande roller. Annars var de ju förstås olika. Och det spelar väl egentligen inte så stor roll om de påmjinner om varandra eller inte - det är två olika böcker och båda är bra. Båda böckerna har vi faktiskt läst i läsecirkeln som jag är med i, men jag missade diskussionen om "Igelkotten" (för jag var på konsert samma kväll som träffen var). Så jag vet inte riktigt vad de andra tyckte om den.

I ett hus i en finare del av Paris bor två personer som båda döljer sin intelligens och bildning. De har olika skäl till detta och de vet inte om vad den andra håller på med. Portvakten Renée Michel gör allt för att leva upp till stereotypen av en obildad och sur portvakt som bara intresserar sig för sin katt och att se på tv. I hemlighet läser hon avancerade böcker om filosofi och allt möjligt, och hon älskar konst, musik och film.

Paloma är tolv år och imiterar de andra duktiga eleverna i klassen för att lägga sig på rätt nivå i skolarbetet. I själva verket är hon betydligt smartare och i stånd att t. ex. skriva mycket bättre uppsatser. Men hon är inte intresserad av att ses som exceptionell. Det leder bara till press och förväntningar. Hon har redan bestämt sig för att framtiden inte är något för henne och planerar att ta livet av sig på sin trettonårsdag. Men fram tills dess finns det vissa saker hon vill undersöka närmare.

Allting går sin gilla gång, ingen märker något ovanligt med Renée eller Paloma (bortsett från att Palomas föräldrar skickar henne till en psykiater) utan ser bara vad de förväntas se. Tills det dyker upp en ny boende i huset, som verkar genomskåda dem båda.

Jag tyckte som sagt om boken. Slutet var kanske inte vad jag hade tänkt mig, men om jag tänker efter så var det ändå ett ganska bra slut. Böcker måste få sluta på olika sätt.

tisdag 11 maj 2010

Se till mig som liten är


Se till mig som liten är
av Margit Sandemo

En söt liten berättelse om sju små barn som blir de enda överlevande när ett multinationellt (ett ord som verkar betyda "ont") bolag leder om en flod och dränker barnens hemby i Anderna. En man som överlevde hinner berätta om barnen som han tror har klarat sig, men dör kort därefter.

Kieron O'Donnell är en äventyrare som inte har några planer på att slå sig ner och aldrig har varit särskilt fäst vid någon annan. Tills han träffar svenska Anna i en sydamerikansk stad. Men när hon blir gravid bestämmer han sig dock för att det är bäst att han försvinner. Lägligt nog kontaktas han av det multinationella företaget. De vill att han ger sig upp i bergen för att "leta efter de överlevande barnen". Självklart vill de bara ge sken av att han letar efter dem, i själva verket ska han bara försvinna och företaget ska ge en summa pengar till Anna. Men helt oavsiktligt råkar han HITTA barnen. Och då kan han väl inte bara överge dem, eller ...?

Språket känns förkortat, och det är mycket möjligt att det är det. Jag har tidigare lagt märke till att Allersversionerna av Margits följetonger är en del kortare än i andra upplagor. Många ord och beskrivningar har varit förenklade eller rent av strukna. Det var inte en förbättring i de två böckerna jag jämförde, och knappast i den här heller. I andra upplagor heter för övrigt just den här följetongen "De övergivna barnen".

måndag 10 maj 2010

Rødsonen


Rødsonen
av Gert Nygårdshaug

Det här är den sista boken i Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen, och eftersom serien är uppbygd efter en speciell idé och ett mönster så kan man vara absolut säker på att det är den allra sista. Om man läser hela serien får man liksom en extra berättelse och det vill man. Det kan dock leda till verklighetsdisorientation och allmän förvirring. Fast det vill man ju också.

En norrman blir mördad på Nya Guinea, och när en norsk polisman skickas dit för att bistå vid utredningen så blir han också mördad. Nu är det Skarphedin Olsens tur att åka ner, och han kräver att få ta med sig sin släkting Fredric Drum. Ingen av dem är särskilt glad över att åka dit, men Fredric Drum är orolig för sin onkel och kan inte gärna vägra. Dessutom lockar Olsen med mystiska inskriptioner, och glömda skriftspråk är ju en av Drums stora passioner.

Mordfallen leder dem till en avlägsen by, omgiven av regnskog. Här finns ett aningen skumt sågverk och en grupp norska miljöaktivister (det var en av dem som blev mördad). Men det visar sig också att Olsen har ett annat mål med resan än att bara lösa mordfallen. Exakt vad det gäller kan man kanske lista ut om man har hängt med i de nio tidigare böckerna.

Slutet, eller snarare epilogen, är lagom skum. Det ska ju vara så i den här serien. Nu avslöjas också mönstret bakom hela bokserien, en tanke som tydligen fanns (måste ha funnits) redan när Nygårdshaug började skriva böckerna på 80-talet. Det är inte bara en deckarserie. Jag rekommenderar absolut att man läser de här böckerna, som tyvärr inte finns på svenska.

Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:
1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"
3. "Dødens codex"
4. "Det niende prinsipp"
5. "Cassandras finger"
6. "Kiste nummer fem"
7. "Den balsamerte ulven"
8. "Liljer fra Jerusalem"
9. "Alle orkaners mor"
10. "Rødsonen"

fredag 7 maj 2010

Gaskriget


Gaskriget
av Fabian Göranson

Ett seriealbum som handlar mycket om politisk aktivism och om resor, speciellt i Sydamerika. Stilen spänner över allt från realistiska reportage till hallucinationer. "Gaskriget" har blivit liggande i hyllan ganska länge, för jag har egentligen inte varit så pepp på att läsa det, men till slut blev det av och så klart visade det sig att jag faktiskt tyckte ganska bra om det.

Lustigt nog råkade jag läsa tre böcker i rad som alla utspelade sig delvis i regnskog. Helt olika genrer och inte alls planerat. Det här var den första av dem. :)

söndag 2 maj 2010

SUB:en och ett tema

802 böcker i SUB:en. Jag kommer bli tvungen att hyra en lägenhet till för alla de här böckernas skull.

Nu har jag påbörjat ett litet lästema. Tanken är att läsa några av alla de här BOATS:en som man köper ibland. Based on a true story alltså. Jag köper inte jättemånga (och läser ännu färre), men det händer ju. Det är ju inte alla som verkar urdåliga. Så nu ska jag vältra mig. ;-)

Skuggan av en misstanke


Skuggan av en misstanke
av Margit Sandemo

Marie-Louise har sagt upp sig från sitt au-pairjobb i Paris, men har inte velat åka hem till Sverige utan i stället rest till Provence. När hon vaknar upp på sjukhus är hon först inte säker på vad som har hänt. Man har hittat henne medvetslös utmed vägen i närheten av en liten stad som hon inte alls har varit i. Hon minns till slut att hon gått med på att vikariera för sin hyresvärdinna begravningsentrepenören och att hålla en likvaka. Men plötsligt vaknade den döde upp ...

Det är en ganska invecklad (och inte helt sannolik) härva som Marie-Louise utan egen förskyllan har hamnat mitt i. Ska hon våga lita på Andrej, mannen som hon har räddat? Det sägs ju att han är vampyr. Det är alltid kul att läsa de här gamla följetongerna, men så bra är de väl inte egentligen. Ofta är de ganska lika varandra. Men äsch päsch, det är underhållning.

The Lost Art of Keeping Secrets


The Lost Art of Keeping Secrets
av Eva Rice

Penelope Wallace lever ett inte särskilt händelserikt liv. Hon går i skolan och jobbar lite i en antikaffär, och annars är hon mest hemma på Milton Magna Hall, ett anrikt gods som definitivt har sett sina bästa dagar. Det är 1950-tal och tiden för den här typen av hus är förbi. Man har inte råd att hålla efter dem längre och delar är helt enkelt avstängda. De är ju ändå bara tre personer som bor där: Penelope, hennes rockfrälste lillebror Inigo och deras mor, som inte inser att hon fortfarande är ung, hon är inte ens fyrtio år. Penelopes far är död, han dog i kriget.

Så får Penelope en ny vän, den smått excentriska Charlotte. De tycker bra om varandra och de älskar båda sångaren Johnnie Ray. (Roligt att författaren har låtit en person säga något i stil med att han "sounds sad on the radio" och "moves hearts in mono". Det är ju texten till "Come On Eileen"! Som kom ut nästan 30 år efter att den här boken utspelar sig. Boken är förstås skriven på 2000-talet.) Penelope lär även känna Charlottes kusin och hans mamma, och nu börjar det hända saker. Både i nutid och at det finns något lite skumt i det förflutna. Charlottes tant Clare och Penelopes mamma verkar känna varandra, men ingen av dem låtsas riktigt om det.

Mysig och bra bok, speciellt om man vill frossa i allt engelskt och i 50-talet. Och varför skulle man inte vilja det?

lördag 1 maj 2010

Begrav mig stående


Begrav mig stående: Zigenarna och deras resa
av Isabel Fonseca

Isabel Fonseca reste till flera olika länder i Östeuropa för att lära sig mer om romer och deras situation. Väldigt intressant. Bl. a. lever hon med en romsk familj och skildrar deras liv. Ofta ter det sig väldigt gammaldags, och man ska kanske komma ihåg att reportagen är omkring tjugo år gamla vid det här laget. Det är ju mycket möjligt att livet i de östeuropeiska länderna idag inte är som precis efter kommunistregimernas fall. Å andra sidan tyder ju inga nyhetsrapporteringar på att just romernas situation utvecklats till det bättre. Av den här boken får jag intrycket att kommunismens fall var något av en katastrof för romerna, eftersom man under kommunismen inte skulle bry sig om etnicitet. Efteråt slog det i stället över i rasism och nationalism. Samtidigt är romerna ofta väldigt hemliga av sig, och verkar inte känna att de har några förpliktelser gentemot folk utanför kretsen. Att de håller sig för sig själva är säkert ett resultat av långvarig förföljelse, men det gör de utomstående ännu mer misstänksamma. Och så blir det en ond cirkel ...

Fonseca skildrar alla parter intresserat och med kritiskt öga, och berättar också om romernas historia. Mycket intressant att läsa om. Jag gillade att läsa om språket, romani, också. Det enda problemet är just det att boken inte är helt ny, så att man aldrig riktigt vet om den enbart beskriver situationen som den såg ut så, eller om det fortfarande är på samma sätt.

söndag 25 april 2010

Silvermasken


Silvermasken: En kort biografi över drottning Kristina
av Peter Englund

Jag ligger långt efter med skriverierna om böcker. "Silvermasken" läste jag i mars, och jag har inte någon riktigt tydlig bild av den längre. Men det är säkert något som finns kvar i minnet. Det är alltså en biografi över drottning Kristina, och det jag tror jag lärde mig var att hon var mer komplex än vad hon brukar beskrivas som. Ibland hör man att hon var si, ibland så, men det går väl egentligen inte att sammanfatta en verklig person till bara en enda aspekt.

söndag 18 april 2010

Främlingar


Främlingar
av Taichi Yamada

Harada, en nyskild medelålders manusförfattare, flyttar av ekonomiska skäl in på det kontor som han hyr. Det är en stor byggnad, omgiven av brusande trafikleder, men nattetid är han kanske helt ensam där. Det visar sig att en kvinna också bor där, och hon vill gärna ta kontakt med honom, medan Harada inte är lika säker på att han vill umgås med henne.

En dag får han för sig att besöka en helt annan stadsdel, det område där han tillbringade de första åren av sitt liv, innan han föräldrar omkom i en olycka och han flyttade till släktingar på landsbygden. Och där får han syn på en man som är så otroligt lik hans döde far. Dennes hustru är en dubbelgångare till Haradas döda mor, och de är i den åldern som de var när hans föräldrar dog, alltså ganska mycket yngre än vad Harada är nu. De börjar umgås och Harada uppför sig mer och mer som om han faktiskt var det här unga parets son. Även om han uppför sig som om en vuxen son, så känns det ändå som om han har regredierat. Nyligen levde han i en liknande familj, som bestod av mamma, pappa och son, men då var det Harada som var pappan. Nu har han alltså antagit rollen som sonen.

Men det här är en skräckhistoria, eller snarare en spökhistoria, så det kommer visa sig att saker inte riktigt är som man tror först.

I läsecirkeln funderade vi över varför just den här boken blivit översatt till svenska nu. Den är skriven på 80-talet. Den har även blivit film, men det var också på 80-talet. Annars kunde man ju tänkt sig att den var filmaktuell nu.

Ganska bra berättelse, som känns väldigt japansk. Jag gillar den fram till slutet. Det är typiskt för skräckromaner att slutet är sådär, tycker jag.

torsdag 1 april 2010

SUB

796. Alltså, det går inget bra.

onsdag 31 mars 2010

Den onda viljan


Den onda viljan
av Karin Fossum

Tre män i 25-årsåldern i en enslig stuga. En av dem dör. Vi läsare vet hur det gick till, men kan ändå knappt vara säkra på om det är en olycka, självmord - eller mord. Kommissarie Sejer börjar nysta upp historien, långsamt och noggrant och med sitt sedvanliga lugn. Det är viktigt för alla att sanningen kommer fram, även om vissa inblandade försöker dölja den.

Jag tycker mycket om den här deckarserien, även om det kan vara en aning obehaglig. Det är inga märkliga, spektakulära brott som gör att man lätt kan avfärda handlingen med att det bara är påhittat. Händelserna är så trovärdiga att de skulle kunna vara plockade ur vilken kvällstidning som helst. Men här förstår man verkligen hur det kunde bli så här, alla de olyckliga omständigheterna som leder fram till att någon blir offer och någon blir gärningsman.

måndag 29 mars 2010

Fortidens synder


Fortidens synder
av May Grethe Lerum

Jag läser inte den här serien så snabbt, och det verkar faktiskt som om jag hade glömt av en person från en tidigare bok som nu har återinträtt i handlingen. Hmm. Så kan det gå.

Marja har börjat komma till ro med sitt liv som det blev, med man och barn, och utan den där stora hämnden över prästen Revelin, som var det som drev henne i ungdomen. Men Revelin är redan hennes fiende, och det går inte att bara avbryta kampen dem emellan.

Spännande, och fullt av omvälvande händelser. Bra underhållning. :)

Livets døtre:
1. "Bøddelens kvinne"
2. "Marias bok"
3. "Blodsbånd"
4. "Brutte lenker"
5. "Soningstid"
6. "Veier over hav"
7. "Øye for øye"
8. "Vinterfrukt"

söndag 28 mars 2010

Trälarnas uppror, Trälarnas vapen



Trälarnas uppror
Trälarnas vapen
av Sven Wernström

Fler noveller om arbetare i Norrköpingstrakten, med ett tydligt politiskt budskap. Väldigt tydligt. I stil med "i nästa bok ska vi se hur arbetarna började mobilisera sig mot sina förtryckare" (inte ett citat, men det kunde varit). Jag är osäker på om tydligheten beror på att dt är ungdomsböcker, om det beror på att de skrevs på 70-talet, eller om det är en kombination av de båda skälen.

"Trälarnas uppror" var svår att komma in i, för jag tyckte inte att den första novellen (om 1400-talet) var speciellt intressant. Men sedan blev det mer intressant. Det finns en berättelse om en bödel och hans dotter, och en om skolorna i Norrköping på 1600-talet. "Trälarnas vapen" innehåller två noveller, en om en flicka som försöker hitta ett bra jobb från sex års ålder, och en om ett tidningsbud. Vapnet är socialistiska tidningar antar jag, eftersom båda novellerna handlar om det.


Tidigare böcker i serien:
- "Trälarna"
- "Trälarnas söner"
- "Trälarnas döttrar"
- "Trälarnas kamp"

torsdag 25 mars 2010

Kyrkan vid havet


Kyrkan vid havet
av Margit Sandemo

Det är ganska komiskt att man aldrig minns intrigen i Margits följetonger. Jag har ju läst den här förr, men hade ingen aning om hur det hela hängde ihop. Man vet ju egentligen hur det ska sluta, men hur kommer man dit? Är det så att de är lite långsökta? Eller bara att de är ganska lika varandra?

I den här har unga Maya fått jobb i sin gamla hemstad efter att ha bott i en annan stad i några år. Hon är sådär 21 år - hur har hon hunnit? På tåget dit möter hon en man, Simon, som är på väg till samma stad, som även är hans gamla hemstad. Simon åker dit för att ordna upp i några saker innan han dör, han är inte gammal, men lider av en dödlig sjukdom och har inte långt kvar. Innan dess vill han lappa ihop relationen till sin fru, och konfrontera flickan som spred ut ryktet som förstörde hans äktenskap.

Redan på tåget börjar dramatiken - ett oförklarligt attentat. Och sedan fortsätter det.

måndag 22 mars 2010

Olycksfågeln


Olycksfågeln
av Camilla Läckberg

En kvinna från orten dör i en bilolycka, men Patrik Hedström hittar detaljer som inte riktigt stämmer. Han vill gärna forska mer i om det verkligen var en olycka, men resurserna räcker inte riktigt till när dokusåpan Fucking Tanum börjar spelas in och en av deltagarna hittas mördad.

Det förekommer förändringar både på polisstationen i Fjällbacka, där man har en ny ambitiös medarbetare, och hemma hos Erica och Patrik. Ericas syster Anna och hennes barn har flyttat in, och Erica får ett tungt lass att bära eftersom Anna är i stort sett apatisk efter en traumatisk upplevelse. Som jag inte kom ihåg! Visserligen var det två år sedan jag läste förra boken, men borde inte en sån grej ha fastnat?

Det här är inte bland de deckare som är bäst skrivna eller uppbyggda, men helt okej är den. Den är dock väldigt underhållande. Läckberg skriver med mycket humor. Men nu tycker jag faktiskt synd om Mellberg. Okej att han är värdelös som chef och inte särskilt sympatisk, men ska det inte finnas några gränser för vad han råkar ut för?


Tidigare böcker:
- "Isprinsessan"
- "Predikanten"
- "Stenhuggaren"

lördag 20 mars 2010

Legenden om Sally Jones


Legenden om Sally Jones
av Jakob Wegelius

Augustprisbelönt bilderbok (för större barn och kanske vuxna) med ganska mycket gammal äventyrsbokskänsla. Sally Jones är en gorilla, och i bilder och korta texter berättas hela hennes liv. Hon föds i en afrikansk regnskog och blir som liten tillfångatagen, bortskänkt som present, hamnar i en djurpark, blir kriminell och förälskad, och råkar ut för en massa äventyr över hela världen. Det här gillar jag.

Med andra ord


Med andra ord: Språkälskarens guide till världens märkligaste ord och uttryck
av Christopher J. Moore

I bokreatider har jag en tendens att komma hem med nya böcker var och varannan dag. Det här är en av dem. Det är en tunn liten bok som har samlat mer eller mindre speciella ord från olika språk, sådana ord som kanske säger något om de som talar språket och är en aning svåra att översätta. jag hade kanske hoppats på att det skulle vara lite fler ord, men den var ganska kul i alla fall.

Sverige representeras av lagom (misstänker att författaren har frågat en svensk, se även "Lagom finns bara i Sverige och andra myter om språk") och bejaka. Ja, bara två ord. De flesta språk som är med bidrar med några fler ord och uttryck, några har säkert färre i boken.

fredag 19 mars 2010

Roseanna


Roseanna
av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

Det här är den första boken i Beck-serien, eller "Roman om ett brott" som jag tror är seriens egentliga namn (alternativt undertitel på alla böckerna). Jag har inte läst någon av böckerna tidigare, så det var väl på tiden. Jag har inte sett någon av filmerna heller, vad jag minns. Jag får en vag bild av att jag kan ha sett Stockholm maraton någon gång på 90-talet.

Hela boken känns lite grå och trist, men på ett sätt som jag gillar. En död kvinna hittas någonstans i Göta kanal-systemet, ingen vet vem hon är, men hon är i alla fall mördad. Rikskriminalpolisen måste kopplas in, för den lokala polisen kommer ingen vart med fallet. Martin Beck jobbar med mordet, för mycket så klart, missköter sin hälsa och umgås för lite med sin fru och de båda barnen. (Men här ska han visst ändå leva relativt lyckligt jämfört med de andra böckerna.) En del roliga kommentarer från kolleger lättar upp stämningen i boken.

Detta ska visst vara bland de första svenska deckare i den här stilen, där mordet och utredningen var så här realistiska. Innan var det väl mer i Maria Lang-stilen, antar jag. Historier där offret förgiftas på ett intrikat sätt i ett slutet sällskap där alla bara blir upplivade av att få en mordgåta att sätta tänderna i. Att "Roseanna" inte är helt ny märks på en del detaljer i samhället, och på ord som polissyster, sexualdåre och grodman. Det gillar jag.

En gång läste jag en amerikansk artikel där författare hade fått välja ut sin favorit-"tröstlitteratur". Jag tror det hade med Elfte september att göra, kanske att det var ett eller två år efter händelsen. Någon hade Sjöwall-Wahlöö-böckerna som sin tröstlitteratur. Är de verkligen så uppåt? Jag kan ju knappast bedöma hela serien än.

torsdag 18 mars 2010

Nana 16


Nana 16
av Ai Yazawa

Det är inte lätt att säga något om handlingen i den här serien längre. Det är så invecklat nu. I den här får man i alla fall veta mer om Nana Ozakis bakgrund, saker som hon inte ens känner till själv.

Den här volymen är extra tjock, precis som en av de tidigare. Det är en extra berättelse om Nobu den här gången också.

Även om serien var bäst i början så är den fortfarande bra och jag tycker om personerna det handlar om.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13
- Nana 14
- Nana 15

tisdag 16 mars 2010

Rosen på Tistelön


Rosen på Tistelön
av Emilie Flygare-Carlén

"Rosen på Tistelön" är en tjock 1800-talsroman som utspelar sig i Bohuslän. Själva "rosen" heter Gabriella Haraldsson, och hon bor på Tistelön. Hon är vacker och oskyldig, men annars inte särskilt perfekt. Oskyldigheten består mycket i att hon är den enda i familjen som inte känner till det hemska brott som har begåtts av hennes far och bror. Hon är inte heller särskilt insatt i hennes fars vrakplundrande, som för det mesta skedde innan hon föddes och när hon var mycket liten. Däremot är hon medveten om "lurendrejeriet", d.v.s. smugglingen, som familjen bedriver. (Att lurendreja betyder tydligen att smuggla.) Men också det har det blivit betydligt mindre av sedan det där brottet som står i centrum för handlingen. Hennes far är visserligen oförbätterlig, men han är gammal och har inte sönerna på sin sida. Den ena har blivit hederlig och den andre tokig. Det finns en annan kvinna i familjen också, som utövar ett gott inflytande på dem alla. Hon har uppfostrat Gabriella, och håller ordning på och stödjer männen i familjen. Men hon har en synd på sitt samvete och det är att hon hjälper till att hålla männens brott hemliga, specielt det där allra värsta.

Det handlar även om en annan familj, Arnmans. De är väldigt rättskaffens, faderns var tullare och sonen Arve går i hans fotspår. Fadern försvann på en av sina tulluppdrag, tillsammans med sin besättning. Modern sörjer honom svårt, och kan aldrig tåla familjen Haraldsson efter detta. Inte förm att hon vet något, men Arnman var ute och spanade efter dem den natten när han försvann, efter ett tips om att de skulle lurendreja några varor. Arve delar dock inte sin mors fördomar om familjen, och speciellt Gabriella blir han mycket förtjust i. Kan detta sluta väl?

Det är inte en särskilt lättläst bok, men mest för att det tar väldigt lång tid att komma någon vart. Den är ju ändå ganska spännande. Enligt förordet är den faktiskt based on a true story. Det är också intressant att läsa hur det var i små fattiga fiskelägen på den tiden. Jag undrar om den inte utspelar sig "förr i tiden" redan sett från tiden när den skrevs. Den verkliga händelsen inträffade i alla fall på 1700-talet.

Språket är förstås moderniserat, men det är ändå fullt av intressanta ord. Som "att lurendreja" och att lurendrejare och lurendrejeri har med smuggling att göra, inte bara vilka skumraskaffärer som helst. och så är det "fickr", som jag till slut inser betyder finger. Hur de nu uttalade det utan att vricka tungan av sig, speciellt in ord som "fickrborg". Dessutom massor av ord som känns väldigt norska. De steker "läfsor" och de "missbilligar" saker, för att bara nämna ett par. Jag undrar om det är för att det utspelar sig i Bohuslän, och de handlar med (förlåt, lurendrejar varor från) Norge en hel del. Det kan hända att dialekten är lite mer norsk där uppe. Eller så användes de här orden i hela Sverige på 1800-talet. Jag vet inte.

torsdag 11 mars 2010

Inu Yasha 35-37



Inu Yasha 35-37
av Rumiko Takahashi

Den här serien är rätt så underhållande medan man läser, även om det är ganska likt hela tiden. Kärlekshistorierna utvecklas långsamt och det är väl någon sorts framåtskridande i själva actionberättelsen också. Men det finns inte så mycket att berätta om serien egentligen.


- Inu Yasha 1
- Inu Yasha 2
- Inu Yasha 3
- Inu Yasha 4
- Inu Yasha 5
- Inu Yasha 6
- Inu Yasha 7-9
- Inu Yasha 10
- Inu Yasha 11-12
- Inu Yasha 13-14
- Inu Yasha 15-20
- Inu Yasha 21-22
- Inu Yasha 23-26
- Inu Yasha 27-30
- Inu Yasha 31-34


söndag 7 mars 2010

Julius Cæsar


Julius Cæsar
av William Shakespeare

En pjäs om händelserna som ledde fram till mordet på Julius Cæsar, om själva mordet och om dess följder. Visst är det väl bra, egentligen väldigt bra om de orsaker de olika karaktärerna har för sina handlingar, men inte en av mina favoriter.

Taus tale


Taus tale
av Trude Brænne Larssen

Karoline har haft det mycket svårt på ön Bliksvær, och ingen har varit villig att ta emot henne i sitt hem. Till slut lyckas hon i alla fall hitta vänner, men hon är fortfarande mycket bekymrad för småsyskonen, som är fosterbarn i olika hushåll på ön. Särskilt systern Gunnhild verkar ha det svårt. Karoline har ett par bekymmer för egen del också.

Äntligen går något åt rätt håll för Karoline, men så klart finns det nya bekymmer i hennes liv. Det ska ju gå lite upp och ner i såna här långserier, annars vore det inget spännande. ;-) Jag gillar den här serien.


Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"

lördag 6 mars 2010

Josua


Josua

Nu händer det saker och ting igen. Äntligen! Folket har vandrat omkring i öknen i väntan på att alla gamla (som var med om en synd) ska dö, och nu tar en ny genration över. Den nye ledaren heter Josua, och under honom intar man sitt förlovade land, dödar de som redan råkade bo där (massor av folk) och delar upp landet mellan sina stammar. Som man ju gör ... Det känns inte helt okej faktiskt.

På slutet dör Josua av hög ålder. Han fick inte lika många böcker som vissa andra.


Gamla testamentet:
1. "Första Moseboken" ("Genesis")
2. "Andra Moseboken" ("Exodus")
3. "Tredje Moseboken" ("Leviticus")
4. "Fjärde Moseboken" ("Numeri")
5. "Femte Moseboken" ("Deuteronomium")

fredag 5 mars 2010

Rena mörkret, Lotta!


Rena mörkret, Lotta!
av Merri Vik

Vad var det nu som hände i denna? Jag ligger ett par veckor efter med skriverierna. :)

Jo, det är december och Lotta har inte haft någon bra termin i skolan. Hon tyckte ju inte om sin svenskavikarie, Susan som de kallade henne. Och vem dyker upp på det stora varuhuset precis när Lotta och Giggi helt plötsligt fått tillfälligt arbete där? Och vems dräkt råkar Lotta tappa bort ...

Ja, och så blir Lotta helt utan egen förskyllan skolans lucia, och så är det en liten fadäs med några julkort. Men hon hinner också med att bli dagens hjälte när hon är på besök hos faster Truddan och farbror Jesper.

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"

The Book of Genesis - Illustrated by R. Crumb


The Book of Genesis - Illustrated by R. Crumb
av R. Crumb

R. Crumb har gjort serie av Första Mosebok. Han har inte skojat till det eller ändrat något, utan bara illustrerat. Fast repliker har ju hamnat i pratbubblor och så där. Det är ett väldigt ambitiöst projekt, och snyggt. Det ligger visst många års arbete bakom. Jag har läst en serieversion av Första Mosebok tidigare (när jag var liten), men jag föredrar nog den här versionen. Här finns också kommentarer av tecknaren sist i boken - hur han har tänkt när han har tecknat och hur han har tolkat texterna (ibland är det ju inte helt självklart vad det handlar om i Bibeln, texten är så gammal). Intressant.

tisdag 2 mars 2010

SUB

762 böcker igår. Åh nej, jag bröt min nedåtgående trend. I blame the bokrea!

onsdag 24 februari 2010

Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl


Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl
av Grace Dent

Det här är en ny serie av Grace Dent, men den är en uppföljare till Diary of a Chav-serien. Det finns en påhittad kändis som spelar en liten roll i den förra serien, en "it-girl" som heter Kitten Montague-Jones och mest är känd för att vara känd och för att gå på de rätta festerna. I "Diary of a Snob: Poor Little Rich Girl" är det Kittens lillasyster Poppet som skriver dagbok. Poppet är superrik och nummer 87 i den brittiska tronföljden, men hon har också räls, inga bröst, stor rumpa och är lite töntig. Hon är inte som Kitten direkt. Men det är nog lika bra, för Kitten har problem. Poppet är väldigt orolig för sin syster, och ledsen över att hennes personlighet har ändrats så mycket sedan de var yngre - och absolut till det sämre.

Över huvud taget så är Poppets hela familj, hon har föräldrar, två bröder och en excentrisk mormor också, väldigt speciell och Poppet har en tendens att försvinna i mängden. Hon är den som det inte är något speciellt med. Hon är inte populär bland de coolaste tjejerna i den fina flickskolan hon går i, men hon har några bästisar i alla fall. Ingen av dem släpps utanför den snäva krets de umgås i. Världen utanför är farlig för såna som dem. Fattigare ungdomar är vildsinta och knivbeväpnade. Men det är också ganska lockande, och när Poppet får en stark anledning att besöka den vanliga världen så upptäcker hon att den inte är så dum.

En rolig bok, även om Diary of a Chav-serien var bättre. Snart kommer det en del 2 i Snob-serien, och den kommer absolut att köpas och läsas. :)

söndag 21 februari 2010

Kvinnor i nöd


Kvinnor i nöd
av Tony Elgenstierna

Kirk och hans kompis Niklas är i fjorton-femton-årsåldern omkring 1980, när de bestämmer sig för att sätta ut en brevvänsannons i tjejtidningen Starlet. De ska så klart bara svara såna som har skickat med foto, och bara de snygga av dem. Kronan på verket är att de bland sina fritidsintressen har skrivit att de räddar kvinnor i nöd. Och att de inte nämner rymden, sci-fi etc. i annonsen, för sånt förstår sig inte tjejer på. Och de får verkligen massor av svar. Det är bara att välja och vraka, och det är tur att de har fotoregeln för nästan alla breven är egentligen ganska lika. Men Kirk smusslar undan ett brev för egen del. Det uppfyller inte kraven, men samtidigt är det ett av de brev som sticker ut. Mikaela, som brevskrivaren heter, säger verkligen att hon är en kvinna i nöd. Men på vilket sätt säger hon inget om. Hon vill bara att Kirk ska berätta om sin mamma och hennes tuffa systrar, och allt de hittar på. Och Kirk berättar, men någon chans att hjälpa Mikaela med hennes problem, vad det nu kan vara, verkar han aldrig få.

En rolig, och lite allvarlig, bok. Jag känner igen tiden den skildrar, fast jag var mycket yngre än Kirk på den tiden. Men det ändrade väl sig inte så mycket på några år, antar jag. Kirk är inte så sympatisk hela tiden, men mest känns han ung och naiv. Han har verkligen ingen aning om hur han ska kunna leva upp till den häftiga formuleringen i brevvänsannonsen.