Främlingar

Främlingar
av Taichi Yamada

Harada, en nyskild medelålders manusförfattare, flyttar av ekonomiska skäl in på det kontor som han hyr. Det är en stor byggnad, omgiven av brusande trafikleder, men nattetid är han kanske helt ensam där. Det visar sig att en kvinna också bor där, och hon vill gärna ta kontakt med honom, medan Harada inte är lika säker på att han vill umgås med henne.

En dag får han för sig att besöka en helt annan stadsdel, det område där han tillbringade de första åren av sitt liv, innan han föräldrar omkom i en olycka och han flyttade till släktingar på landsbygden. Och där får han syn på en man som är så otroligt lik hans döde far. Dennes hustru är en dubbelgångare till Haradas döda mor, och de är i den åldern som de var när hans föräldrar dog, alltså ganska mycket yngre än vad Harada är nu. De börjar umgås och Harada uppför sig mer och mer som om han faktiskt var det här unga parets son. Även om han uppför sig som om en vuxen son, så känns det ändå som om han har regredierat. Nyligen levde han i en liknande familj, som bestod av mamma, pappa och son, men då var det Harada som var pappan. Nu har han alltså antagit rollen som sonen.

Men det här är en skräckhistoria, eller snarare en spökhistoria, så det kommer visa sig att saker inte riktigt är som man tror först.

I läsecirkeln funderade vi över varför just den här boken blivit översatt till svenska nu. Den är skriven på 80-talet. Den har även blivit film, men det var också på 80-talet. Annars kunde man ju tänkt sig att den var filmaktuell nu.

Ganska bra berättelse, som känns väldigt japansk. Jag gillar den fram till slutet. Det är typiskt för skräckromaner att slutet är sådär, tycker jag.