Konsten att vara otrogen på Facebook

Konsten att vara otrogen på Facebook
av Gunilla Bergensten

Jag gissar att det är ordet "Facebook" som får de flesta att titta närmare på den här boken. Okej, kanske ordet "otrogen", men säkert inte i lika stor utsträckning. För min del är det så klart det att en av orsakerna till huvudpersonen Toves otrohet är att hon och hennes man Fredrik, egentligen mot Toves vilja, har flyttat till tråkiga Varberg. Alltså min gamla hemstad, där jag även jobbar (fast jag jobbar inte ens inne i stan, utan långt utanför).

Jag köpte pocketen ganska billigt i Ullared, som ligger i Falkenbergs kommun, grannkommun till Varbergs kommun. Jag och en kompis (i Varberg) hittade på skoj på ett scenario där hela Falkenbergs kultur & fritidsbudget gick åt till att subventionera boken, för att den skulle ge Varberg dåligt rykte och få folk att åka till Falkenberg i stället. Vi tyckte att det hela kändes mycket trovärdigt. :-D

Orsakerna till att flytta från Göteborg till Varberg var dels att Tove behövde dra ner på arbetstakten efter ett par incidenter, dels att det skulle vara en bättre stad att ha barn i. Men det blir ju inga barn. Det är inte ens roligt att försöka längre, bara en deprimerande måste. Och Tove saknar Göteborg, sitt jobb på reklambyrån (numera är hon frilans och jobbar mycket på samma byrå, men det är inte samma sak) och kompisarna. Tur att Facebook finns, så att man fortfarande kan vara med i gänget och inte missar för mycket av snacket.

Men det finns annat på Facebook också. Gamla pojkvänner till exempel. Han som Tove alltid ville ha, men som valde en annan. Men det är väl inte så farligt att ha kontakt med honom på Facebook bara? Eller att passa på att träffa honom när man ändå är på jobbresa till hans hemstad? Det kan väl knappast räknas som otrohet?

Helt okej bok. Först tyckte jag inte att den var så intressant, men det blev bättre. Jag hade hela tiden svårt att hålla reda på alla kompisar och kolleger, men de små statusraderna med kommentarer som inledde varje kapitel underlättade faktiskt något och var dessutom ofta roliga.