Mörker, stanna hos mig

Mörker, stanna hos mig
av Ann-Marie Ljungberg

Jag hade väl knappt hört talas om attentatet mot den kommunistiska tidningen Norrskensflamman tidigare. Det är kanske annorlunda om man har någon koppling till Luleå eller är väldigt intresserad av finska vinterkriget. I alla fall. Norrskensflammans tryckeri sprängdes, för att hindra tidningen från att komma ut. Men i samma hus fanns även bostäder, och fem personer dog när byggnaden brann.

"Mörker, stanna hos mig" är en roman om attentatsmännen. Att det är en roman görs extra tydligt av att de här inte uppträder under sina verkliga namn. Författaren blir ju då lite friare när hon beskriver människorna och deras tankar och motiv till att begå det här terrordådet.

Journalisten Paul Wilhelmssons tjänstebostad används som kontor för värvandet av frivilliga till kriget. Det är viktigt att försvara Finland, annars står Sverige näst på tur. Det retar Wilhelmsson och hans kamrater att Norrskensflamman tillåts verka under en tid som denna, när man till och med internerar kommunister som anses farliga för landets säkerhet. Kunde man bara stoppa utgivningen skulle inte heller kommunismen vara så stark i den här delen av landet. Mer fredliga planer går i stöpet, men man anser nog ändå att man på något sätt har myndigheterna i ryggen när man bestämmer sig för att ta till våldsamma metoder. Jag får en känsla av att attentatsmännen känner sig förrådda när de arresteras och åtalas.

Intressant bok, men en som jag fick kämpa mig igenom lite. Mycket politik ... Men det måste ju vara mycket politik, hur skulle man annars kunna förstå vad som hände? Och framför allt varför?

Det kommer bli mycket Ann-Marie Ljungberg den här månaden förresten. Hon har ju även skrivit den bok som vi ska läsa i läsecirkeln den här månaden. Jag hade redan lånat "Mörker, stanna hos mig" på biblioteket när vi bestämde det, och tänkte inte på att det var samma författare förrän jag reserverade "Färjenäs".