Løsningen på Madonna-gåten

Løsningen på Madonna-gåten
av Elisabeth Botterli, Knut Nærum & Peder Udnæs

Av en ren slump läste jag två böcker i rad som delvis utspelar sig på Nasjonalgalleriet, denna och "Cassandras finger". Fast "Løsningen på Madonna-gåten" har förstås mycket mer med en annan bok att göra, nämligen "Madonna-gåten". Ingen parodi på "Da Vinci-koden" är komplett utan en tillhörande "sanningen bakom"-bok. Eller som det står på baksidan: "Løsningen på Madonna-gåten forutsetter at du har lest Madonna-gåten, som igjen forutsetter at du har lest Da Vinci-koden, som på sin side knapt forutsetter at du kan lese i det hele tatt."

Genom hela boken hävdar författarna att alla avslöjanden i "Madonna-gåten" är samma, och att de bara skrev det i form av en rätt fånig actionroman för att de ville att budskapet skulle nå ut till så många som möjligt och de hade ju sett hur många som läste "Da Vinci-koden". De beskriver också alla "fakta" bakom berättelsen och förklarar vilka de var inspirerade av när de skapade karaktärerna. Mordoffret Sondre Nugren är t.ex. inspirerad av Nasjonalmuseets direktör Sune Nordgren, men bokens karaktär är norsk i stället för svensk, för "det får da være måte på å gi en karakter usympatiske egenskaper". :-D Hela tiden är det sådana här lite elaka, roliga kommentarer. Jag satt och småskarattade boken igenom. Som tur är så är den ganska kort och väldigt snabbläst. Nackdelen med "Madonna-gåten" var ju att den var nästan lika lång som "Da Vinci-koden" (lite mer kortfattad, men i stort sett hände exakt samma saker i de båda böckerna) och det blev faktiskt i längsta laget. Båda böckerna är säkert roligare för folk som känner till norska kändisar bättre än vad jag gör. Jag märker att jag missar en del antydningar, men jag hänger med ganska bra ändå.

Att det var två år sedan jag läste "Madonna-gåten" och tre år sedan jag läste "Da Vinci-koden" gör inget. Boken förutsätter inte att du har dem i friskt minne, bara att du någon gång har läst dem.