Et glass melk takk

Et glass melk takk
av Herbjørg Wassmo

Femtonåriga Dorte bor med sin mamma och sin storasyster någonstans på den litauiska landsbygden. De har dåligt med pengar och de vet inte riktigt hur de ska kunna betala hyra och mat. Men Dorte får höra av en äldre tjej som har varit ute i stora världen att i Sverige, där kan man bli rik. Lönerna där är så höga att man tjänar lika mycket på ett par månader som man gör på flera år i Litauen (om man nu kan hitta ett jobb). Dorte är inte särskilt intresserad av att lämna hemmet, men hon vill gärna rädda familjen och smiter därför iväg utan att be om lov. Hon ska jobba som servitris i Stockholm i tre månader och tjäna massor av pengar.

Varenda läsare förstår ju vad som egentligen är på väg att hända. Det där servitrisjobbet finns inte, trots att Dorte in i det längsta hoppas. Hon blir misshandlad, våldtagen och såld till en norsk hallick. Han är faktiskt den förste som behandlar henne vänligt sedan hon lämnade hemmet, men han kräver ju förstås att hon tar emot kunder. Och Dorte har förstås inget val. Hon är instängd i en lägenhet i ett land där hon inte förstår språket, och hon har noga fått veta vad som händer om hon gör något dumt. I bästa fall blir hon utskämd i hembyn, men mer troligt är att männen som sålde henne letar upp henne och skickar tillbaka henne, och dessutom hämnas på hennes familj.

När Dorte är ensam dricker hon mjölk och för inbillade diskussioner med sin döde far. Det är klart att det första man associerar till är filmen Lilja 4-ever (minns att hon pratar med den döde pojken Volodja). Men när jag läser de sista kapitlen är det något annat jag kommer att tänka på. Är Dorte en uppdaterad version av Tora i Herbjørg Wassmos böcker från 80-talet? Jag tycker det finns så många likheter mellan deras öden. Båda är lite mindre värda i "vanligt folks" ögon. Tora i ett litet fiskarsamhälle i 50-talets Norge är dotter till en tysk soldat. Dorte i dagens Norge är en hora från en eller annan öststat. Båda utsätts för sexuella övergrepp, även om det i Dortes fall är satt i system på ett helt annat sätt. De har båda hämtat styrka från en nära släkting, och fortsätter med detta efter att dennas död. Och flera andra saker påminner också om varandra. Men ska jag välja en favorit så blir det utan tvekan de äldre böckerna, "Huset med den blinda glasverandan", "Det stumma rummet", "Hudlös himmel".

I "Et glass melk takk" vet man så väl vad som ska hända och ungefär vilka roller varje karaktär ska spela. För det är precis så här man har läst om det i tidningar och sett på TV. Visst är det ett viktigt ämne, men romanen tillför inte så väldigt mycket.