Twilight

Twilight
av Stephenie Meyer

Jag är nog inte allra sist av alla bokbloggare med att läsa "Twilight". Jag menar, det finns säkert några som inte kommer läsa den alls. ;-) Jag har så många olästa böcker, så det kan ofta gå en del tid mellan inköp och läsning. Jag har haft boken liggande i flera månader. Lite skeptisk blir man ju också till sådana här böcker som "alla" läser och älskar. Fast den här gången var det ju ofta vettiga personer som älskade den, och då blir man ju nyfiken.

Det handlar alltså om Bella Swan, som flyttar hem till sin pappa i den regniga hålan Forks i Washington (staten alltså) för att hennes mamma ska kunna resa runt med sin nya kille. Bella har varit i Forks många gånger tidigare, men har aldrig trivts särskilt. Hon föredrar soliga Phoenix, där hon och mamman egentligen bor. Ganska uppoffrande av henne att flytta till Forks för mammans skull, får man säga. Hon har inga problem med att bo hos sin pappa egentligen, men hans hemstad är deprimerande. Men hon lyckas få en del kompisar i sin nya skola, och dessutom en som är hennes... fiende eller nåt. Edward Cullen verkar i alla fall alltid arg och avvisande i hennes närhet, och om det inte hade varit för att de råkat bli lab-partners i ett ämne så hade han väl hållit sig undan också. Överhuvudtaget umgås inte tonåringarna i familjen Cullen särskilt mycket med de andra eleverna på skolanl, men Edward brukar väl inte vara så fientlig mot andra än Bella.

Men trots att Bella och Edward verkar vara ovänner så utvecklar sig en sorts fascination dem emellan. Alla de fem ungdomarna i familjen Cullen är osedvanligt vackra, men Bella tycker att Edward är extra speciell. Och han verkar tycka att det är något särskilt med henne. Men det är något mystiskt med Edward och hans familj och till slut verkar alla bitar falla på plats. Hur omöjligt det än verkar så måste de vara vampyrer. Men Bella är redan hopplöst kär, trots att hon inte riktigt kan veta om hennes känslor är besvarade eller om Edward snarare ser på henne som en delikat måltid. Ah, förbjuden kärlek, familjehemligheter och stor fara, här snackar vi maffig roman. (Detta är dessutom bara del ett av fyra.)

Jag gillar den, men är inte överväldigad än. Slutet tyckte jag innehöll en del onödiga B-actionscener, men kombinationer av vardag och övernaturligheter är ju förstås en av mina favoritgenrer. Det finns dessutom en stark känsla av amerikansk spökhistoria. Jag tycker att det finns en särskild känsla i amerikanska spökhistorier, och Malin förstod vad jag menade så då hoppas jag att ni andra också förstår. Om man gillar Buffy kanske high school-miljön och vampyrerna kan ge en Buffy-känsla, men jag har ju aldrig kommit in i den serien. Däremot behövde jag bara nämna Buffy för att Kristin skulle veckla in sig i en redogörelse över vad som är dåligt med Angel och bra med Spike. Läs de här böckerna, så kan vi diskutera Edward i stället. ;-)