Den som älskar något annat

Den som älskar något annat
av Karin Fossum

Jag inser plötsligt att det har gått en massa tid i världen som Konrad Sejer-deckarna utspelar sig. De första böckerna i serien hängde ihop med varandra, så att det fall som Sejer och Skarre skulle ta itu med härnäst var det som nästa bok handlade om. Men den förra boken, "Mordet på Harriet Krohn", var det väl inte så. Överhuvudtaget så var Sejer med väldigt lite i den boken, han var mer som en sorts vänligt hot i bakgrunden om jag minns rätt (vänligt hot, ja), och man fick inte veta så mycket om hur han hade det privat just då. Men i "Den som älskar något annat" är hans dotterson, som var liten i de tidigare böckerna, tonåring och Sejer har en annan hund än tidigare. Jag minns inte om han skaffade den i en tidigare bok eller om den är helt ny. Men det verkar i alla fall ha gått många år mellan "Den som älskar något annat" och den förr-förra boken, "Svarta sekunder". Och det är ju vettigt. Ibland kan det bli lite konstigt när deckare dels ska utspela sig i samtiden, dels utspelar sig ganska tätt om man ser till polisernas liv. Det kan ju knappast komma nya böcker oftare än en gång om året och då blir det en sorts tidsförskjutning där t.ex. stora teknologiska framsteg görs på vad som kanske bara är ett par månader för huvudpersonerna.

Men det här är faktiskt inte den sorters deckare där poliserna är allra viktigast och fallet bara är med för att de ska ha nåt att göra på jobbet. :-p Ett långt hopp i Sejers liv gör ingenting.

I den här boken handlar det mycket om det gifta par som på en av sina vanliga skogspromenader hittar en död pojke. Han är inte så gammal och det är tydligt att han har blivit utsatt för ett övergrepp innan han dog. Paret har en stund tidigare mött en man som verkade stressad och uppjagad över något. Paret reagerar mycket olika inför upptäckten av barnet. Mannen använder det som ett sätt att glänsa, han skryter och händelsen inför vänner och arbetskamrater och han samlar på urklipp om utredningen. Hans fru skäms över det här beteendet, hon tycker att han vältrar sig i andras olycka, men hon har inte så mycket att säga till om. Det är intressant att läsa om dem, för de har ju egentligen ingen särskilt viktig roll i sammanhanget, förutom som vittnen.

Sejer och Skarre går långsamt och noggrant igenom alla ledtrådar, Skarre läser in sig på sexuella avvikelser och pedofili och de diskuterar detta och fallet. Är det en förstagångsförbrytare eller någon som är känd sedan tidigare? Så försvinner ännu en pojke och misstänksamheten i rädslan börjar ta fart på allvar i bygden.

Det här är som vanligt en väldigt bra bok av Karin Fossum. Sejerdeckarna brukar ju vara det. De är också lite extra obehagliga, eftersom hennes karaktärer är så psykologiskt realistiska och allt inte är svart eller vitt. Även om hennes poliser löser fallet, så löser det inte alla problem.