Reaktorn

Reaktorn
av Élisabeth Filhol

För mig som jobbar på ett kärnkraftverk var det intressant att läsa den här skildringen av en fransk kringresande kärnkraftsarbetares liv. Jag jobbar ju inte med själva kärnkraften heller, utan med dokumentation (och när jag var yngre sommarjobbade jag med att städa på kärnkraftverkets hotell och att samla in arbetsoveraller för tvätt), så jag lärde mig faktiskt en del om hur det funkar, och jag hittade lite skillnader mellan de svenska kärnkraftverken och de franska. Roligt för mig. Kanske inte lika kul för de flesta i läsecirkeln. Vi var väl två som hade läst hela. ;-)

Av baksidestexten att döma kommer det hända något spännande. Det mesta av baksidestexten beskriver visserligen den franska kärnkraften i siffror, men det antyds ändå att huvudpersonen kommer råka ut för något. Fast när han väl gör det så är det egentligen inte någon jättespännande grej. Man ska inte förvänta sig action. I stället beskrivs huvudpersonens krävande arbete och livsstil. Han är revisionsarbetare och reser runt mellan de franska kärnkraftverken när det är dags för de lite större servicejobben. Bor gör man i husvagn. Det är en speciell sorts människor som trivs med det här livet och det är inte alla som klarar av det, eller pressen på jobbet när man får turas om att jobba några minuter i taget för att undvika att en person får en för hög strålningsdos. Det finns nämligen en maximal årsdos (man har mätare på sig), och om man kommer upp i den dosen får man en högst ofrivillig "semester".

Jag hoppas att det inte är riktigt lika deppigt att jobba med sånt här i verkligheten som det framställs som i boken. Jag hade ju inte trivts så i alla fall, men det finns väl folk som gör det.