Peter och vargen

Peter och vargen
av Miguelanxo Prado
efter Sergej Prokofjev

Jag har ingen koll på klassiska musiksagor och jag tror inte att jag har hört Prokofjevs Peter och vargen. Jag blandar ihop den med fabeln om Pojken och vargen, men det är två helt olika berättelser. Om man googlar lite så ser man att det nog inte är helt ovanligt att blanda ihop de två.

I Prokofjevs saga spelas varje karaktär av ett eget instrument. Så blir det förstås inte när Miguelanxo Prado gör seriealbum av sagan, men jag kan tänka mig att mycket av stämningen finns kvar. Varje serieruta är som en målning och serien innehåller relativt lite text.

Historien är alltså INTE att Peter ropar att vargen kommer, fast den inte gör det, och när den till slut kommer går det illa. Det är Pojken och vargen. Här är det i stället så att Peter och hans vän fågeln fascineras av farfars varningar för den stora skogen, där det finns en farlig varg. Tvärtemot vad farfar hade tänkt sig blir Peter fastare besluten om att utforska skogen. Och där finns verkligen en farlig varg.

Ska jag avslöja slutet? Hmm, kanske inte. Men det slutar inte så lyckligt som i Rödluvan eller Tre små grisar, eller så är det kanske just det som det gör. Slutet i "Peter och vargen" är inte riktigt lika enkelt.

Miguelanxo Prado har även illustrerat kapitlet om Dream i Neil Gaimans "Endless Nights". Utöver det tror jag inte att jag har läst något annat av honom.