Kallocain

Kallocain
av Karin Boye

"Kallocain" är kemisten Leo Kalls berättelse. Han skriver ned den i hemlighet, och reflekterar över att det ju egentligen inte finns någon nytta med skrivandet, men han känner ändå att han måste. Numera lever han som fånge hos Universalstaten, vilket inte är någon större skillnad mot hans liv som fri "medsoldat" (d.v.s. medborgare) i Världsstaten.

Båda staterna är starkt kontrollerande. Nu får man inte veta så mycket om Universalstaten, eftersom Leo Kall berättar om händelser som inträffade tidigare, men de verkar likna varandra. I världsstaten, där folk bor i underjordiska städer, finns det kameror och mikrofoner nästan överallt, och på andra ställen undviker folk att samtala eftersom detta kan verka misstänkt. (Om man råkar säga något aningen regimkritiskt kan det t.ex. hända att man får ett brev som uppmanar en att be om ursäkt till alla som hört, och om det inte är möjligt att göra detta personligen så ska man gå ut med en ursäkt i radio.) Varje familj har hushållerskor, som bytts ut varje vecka och då avlägger rapport om familjen. Från sju års ålder bor alla barn i barnläger och besöker bara familjen ett par gånger i veckan, men även de yngre barnen uppfostras till stor del av institutioner (som dagis, fast med fler krigsövningar) eftersom föräldrarna jobbar.

Men det finns ändå en sak som staten inte kontrollera - man vet inte vad folk tänker och känner innerst inne. Men det ska det bli ändring på nu. Leo Kall har nämligen uppfunnit ett ämne som får människor att släppa de hämningar som får dem att hålla tyst om sina hemligheter. Men när han börjar testa drogen, kallocainet, på försökspersoner får han reda på saker som börjar få honom ur balans. Folk har de mest udda tankar. I stället för att vara starka, trogna mot staten och misstänksamma mot andra människor, så visar de sig vara rädda inför sina arbetsuppgifter, obegripligt lojala mot äkta makar och ha drömmar om en annan sorts liv.

Boken kom ut 1940 och var bl.a. inspirerad av Karin Boyes observationer av Tyskland och Sovjet. Den påminner ganska mycket om "1984", men är alltså skriven flera år tidigare. Av någon anledning har jag alltid föreställt mig "Kallocain" som svår och pretentiös, men den är ganska lättläst och riktigt spännande. Och kort. ;-)