Doktor Marika Holmav Marie-Louise Fischer
Jag är döpt efter henne, faktiskt. :) På 60-talet läste mamma den här Allersromanen och tyckte att namnet Marika var så fint att om hon nån gång fick en dotter så skulle hon heta det. Och så blev det, mer än tio år senare. Men boken fanns inte kvar, för Allersromaner var visst inte nåt man sparade på. Nu har hela familjen letat i flera år efter
"Doktor Marika Holm" och till slut hittade pappa den på Tradera. Utropspris 6 kronor. Han bjöd 100. :-D Fast det var visst ingen annan som ville ha den så den kostade bara 6 kr till slut. Kul att äntligen få läsa den.
Boken utspelar sig i sjukhusmiljö (va, verkligen?)och är egentligen tysk, fast namnen har försvenskats i översättningen. Marika Holm heter faktiskt Katja Holm på originalspråk, så mitt namn är tack vare översättaren. Tack, Gunilla Banck. :)
Marika Holm är en ung änka med två tonårsbarn, Jenny och Mårten. Dottern har blivit blind efter en olycka, men man hoppas att hon ska kunna se igen om man hittar en lämplig hornhinnedonator. Marika är läkare och arbetar på ett privat barnsjukhus som drivs av hennes pappa, professor Josefsson. Marika och hennes barn bor även i samma hus som professorn. Han vill gärna att Marika gifter om sig, det är trots allt tretton år sedan hennes man dog. Helst vill professorn se att Marika gifter sig med den skicklige överläkaren Ove Möller. Men Marika har i hemlighet ett förhållande med en av de andra läkarna, Paul Lindberg, som redan är gift.
Så blir Jenny våldtagen. Någon har klättrat in genom hennes fönster nattetid. Är det på riktigt eller har hon blivit så isolerad från omvärlden att hon inte riktigt kan skilja på fantasi och verklighet. När det visar sig att Jenny är med barn så står det klart att hon talar sanning. Men hon pekar ut Paul Lindberg som gärningsman och det varken kan eller vill Marika tro...
Själva våldtäktsdelen av berättelsen är egentligen rätt sjuk. ___SPOILERS___, men du kommer säkert ändå inte läsa boken.
1. Det är ingen som polisanmäler händelsen. Fast där har vi ju i alla fall förklaringen att ingen vill att Jenny ska behöva uppleva en uppslitande rättsprocess.
2. Hur kan Marika egentligen veta helt säkert att det inte var Paul? Jag misstänkte honom och flera andra också.
3. Abortlagstiftningen var tydligen sådan att det var tvungen att finnas läkarutlåtande på att en graviditet skulle skada moderns fysiska eller psykiska hälsa. Jenny är sexton år, blind, gravid efter en våldtäkt, och den efterlängtande transplantationen kan inte utföras under graviditeten - ändå vägrar alla läkare att rekommendera abort för det vore ju oetiskt.
4. Jenny tror att allt kommer ordna sig om hon får prata med Paul. Hon vill gifta sig med honom och föda barnet.
5. Alltihop ordnar sig på slutet. (Det var inte Paul.) Jenny har blivit kär i våldtäktsmannen utan att veta att det var han, och när han erkänner tycker hon att de kanske fick en dålig start men det kan de ju ta igen. Eeeh, okeeej. (Vid det här laget har hon förresten en dotter och har genomgått en lyckad hornhinnetransplantation.)
Men visst, det var en spännande och underhållande roman ändå. Kul att ha läst den. :) Och man förväntar sig inte så mycket av en Allersroman. Lättvindiga "happily ever after"-slut är liksom okej.
