Honningtunger
av Helene Uri
Sara, Tamara, Liss och Eva har syjunteträffar var tredje vecka. Men de syr inte, utan istället är det god mat, vin och prat som står på dagordningen. Syjuntan har funnits i tjugofem år. Sara och Tamara har varit nära vänner hela livet och syjuntan bildades när de var elva år. Liss blev deras vän och medlem strax efter, men Eva är ny, hon kom med först för två år sedan. De är alla nära väninnor som trivs och har roligt tillsammans. Åtminstone är det vad de intalar sig själva och kanske till och med tror.
I själva verket består träffarna av stress och ångest över att maten och städningen inte ska leva upp till väninnornas krav (för de kommer ju diskutera det varandra efteråt), missunnsamhet, falska komplimanger och diskreta elakheter. Och det är ändå bara det som syns på ytan. Gräver man djupare märker man att själva vänskapen vilar på en grund av mörka hemligheter.
Jodå, jag tyckte att det var en rätt bra bok. Ofta väldigt obehaglig, fast ändå småkul ibland. Det jag tyckte var mindre bra var att vissa händelser var lite väl osannolika/överdrivna. Man kan känna igen sig, men inte helt och hållet. Jag gillade idén med att bygga upp all handling kring förberedandet och ätandet av mat. Jo, "Honningtunger" är läsvärd.
Boken finns även översatt till svenska och heter, logiskt nog, "Honungstungor".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar