Ut og stjæle hester
av Per Petterson
"Ut og stjæle hester" har visst blivit höjd till skyarna av både kritiker och läsare i Norge, så jag hade ganska höga förväntningar på den. Samtidigt vet jag ju att jag ofta blir besviken på böcker som har blivit hyllade alltför mycket och det gjorde förväntningarna lite lägre. Lagom kanske. Det är visserligen en fin och välskriven bok, men för min del är det inte årtiondets största läsupplevelse heller.
Berättelsen utspelar sig i två olika tider och författaren har lyckats med övergångarna och med att beskriva samma person i olika åldrar. Hösten 1999 är berättarjaget, Trond Sander, en ganska gammal man, änkling sedan ett par år. Han har flyttat ut till ett litet hus i skogen tillsammans med sin hund. Här tänker han leva så enkelt som möjligt i resten av sitt liv, fixa huset utan brådska och inte träffa så mycket folk. Han närmsta granne är en annan hundägare i ungefär hans egen ålder och det visar sig att de båda männen känner varandra sedan tidigare, men det är inget de vill prata om. Det händer inte så mycket egentligen, men Trond börjar minnas sommaren 1948 mycket tydligt. Då hände det desto mer. Han var femton år och även då bodde han i skogen, fast tillsammans med sin far. Det Trond upplevde den sommaren skulle bli avgörande för resten av hans liv.
Den svenska översättningen, "Ut och stjäla hästar", ska komma ut i maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar