måndag 27 oktober 2003

Ingen grekisk gud, precis


Ingen grekisk gud, precis
av Katarina Kieri

Första gången Laura får syn på Anders blir hon blixtförälskad. Anders är ingen grekisk gud precis, men för Laura är han perfekt. Det är bara det att Laura är femton år och Anders är mattelärare på hennes skola. Men plötsligt dyker han upp överallt och Laura kan inte sluta tänka på honom.

Lena är Lauras bästa kompis. Laura vill inte tala om för Lena att hon är kär i Anders. Hon vet att Lena inte skulle tycka om det. Men Lena märker ju att det är något, och plötsligt slutar hon att umgås med Laura. De pratar inte ens med varandra i skolan. Laura förstår ingenting. Är det hennes fel? Varför reagerar Lena så starkt?

Väldigt, väldigt bra bok. Fint språk, och Laura känns precis som om hon är verklig. Fast det var värst vad kulturell hon blir helt plötsligt. Om jag ska anmärka på något får det vara att ibland känns det som om någon (t. ex. författaren ...) vill att läsaren ska läsa de här böckerna och lyssna på den här musiken som nämns.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar