Höstens skuggor
av Agnes von Krusenstjerna
Petra får ett brev där Thomas Meller nämns och det river upp gamla sår. Hon var bara nitton när han bröt deras förlovning, och nu tänker hon borde ha glömt bort honom. Då kunde hon haft man och barn, och nu känner hon verkligen hur hon ångrar sig att hon inte tagit bättre tillvara på livet. Det verkar som alla andra har eller ska få barn och barnbarn. I sin ensamhet känner hon sig dragen till arrendatorn Tord Holmström (och känslorna är besvarade), men han står långt under henne i rang och dessutom är han gift med den lömska, hysteriska och genuint otrevliga Adèle.
Det här är den tredje boken i Fröknarna von Pahlen-sviten. De två tidigare är "Den blå rullgardinen" och "Kvinnogatan". Jag tycker att böckerna är bra, även om de kanske kan kännas lite långsamma ibland. De är väldigt... inåtvända på något sätt. Det är nästan bara tankar och känslor som beskrivs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar