Den vidunderliga kärlekens historia

Den vidunderliga kärlekens historia
av Carl-Johan Vallgren

Jag lyssnade på "Den vidunderliga kärlekens historia" som kassettbok istället för att det läsa den som vanlig bok, vilket gjorde att det tog lite längre tid att komma igenom den än vad det annars hade gjort. Jag har faktiskt hållit på med den i ungefär tre månader. Men det gick bra det också, även om jag ibland glömde bort folks namn. Och så är det lite irriterande att inte veta hur saker och ting (speciellt namn på människor och platser, ibland föremål) stavas. Men det är det kanske många andra som inte har ont av.

Huvudpersonen heter Hercule Barfuss och är gravt missbildad. Bland annat är han dvärgväxt, har bara små oanvändbara stumpar till armar, nedre delen av hans ansikte liknar mest ett hål och han är dövstum. I gengäld kan han läsa tankar och även meddela sig i andras tankar, och så småningom t.o.m. styra andra varelser med sin egen viljekraft. Han föds i början av 1800-talet på en bordell i Königsberg. Modern dör, men Hercule får växa upp på bordellen och behandlas väl. Samma natt som Hercule kommer till världen föds ytterligare ett barn på bordellen, en vacker flicka, Henriette Vogel. De båda barnen är oskiljaktiga och har ett speciellt band mellan sig. Men ett grymt öde skiljer dem åt. Hercule hamnar i den ena situationen värre än den andra. Han far illa på ett dårhus och jagas av inkvisitonen. Det är inte nog med att hans utseende skrämmer folk, när de anar hans telepatiska förmåga blir de ännu räddare. Men värst av allt är att han inte vet vad som har hänt med Henriette. Han vet inte om hon lever eller är död, om hon lider eller har det bra. Hela Hercules liv går ut på att försöka hitta henne. Han reser över stora delar av Europa och upplever många märkliga saker. Han finner både vänner och fiender, och vissa som bara vill utnyttja honom.

"Den vidunderliga kärlekens historia" är en spännande bok och jag tyckte om den. Det enda jag tyckte var lite dåligt, speciellt i början, var hur Hercule helt plötsligt befinner sig i en ny situation som målas upp med en mängd detaljer (författaren verkar vara väldigt förtjust i detta) och sen händer det snabbt nåt som gör att det tar slut, så är det ett tidshopp och så är det en helt ny situation. Jag blev också rätt överraskad när det visade sig vad Hercule vara kapabel till också. Visserligen hade jag inte föreställt mig honom som ett helgon, men ändå... (Bäst att inte avslöja för mycket.) Fast det var ju inte dåligt, bara förvånande och lite obehagligt. På det stora hela så tyckte jag att boken var väldigt bra.