Kafka

Kafkamonumentet i Prag, där jag var för två veckor sedan.

Processen

Processen
av Franz Kafka

För två veckor sedan var jag i Prag och inför den resan var jag förstås "tvungen" att läsa något av Kafka! Särskilt som jag har haft den här boken, med både "Processen" och "Slottet" i, i min SUB i flera år. Jag läste bara "Processen" nu. "Slottet" får vänta till en annan gång.

Josef K. blir anklagad för ett brott som han inte vet om han har begått. Han tror inte det, men han får å andra sidan aldrig reda på vad anklagelsen gäller. Det är inte heller det normala rättsväsendet som fallet behandlas i, utan en märklig domstol som har sina salar i halvt gömda och ibland tillfälliga utrymmen runt om i staden. Folk verkar ändå känna till den här hemliga domstolen, eller kanske inte, och tycks tillmäta den mycket större betydelse än vad stackars Josef K. gör till en början.

Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det här var inte riktigt vad jag förväntade mig ändå, och det är svårt att säga om jag tyckte att boken var bra eller inte. Märklig, men ändå inte särskilt svår att läsa. Texten i sig var inte så invecklad, men eftersom handlingen var så absurd och nästan drömlik så var det inte så enkelt att hänga med i alla fall. Det med en dröm är nog det som passar bäst in för att beskriva den. Och lite "Alice i Underlandet"-känsla faktiskt, fast i en helt annan genre. I vilket fall som helst så känns det väldigt bra att ha läst den. Det är ju en sån där bok som folk gärna använder som någon sorts liknelse, kanske utan att ha läst den själva. Man ska helt enkelt ha koll på den.

Jag är ditt fan in i döden

Jag är ditt fan in i döden
av Coco Moodysson

Coco Moodysson har skrivit en kort och trovärdig serie om en kvinna som är ett stort The Cure-fan, speciellt då av Robert Smith. Hon är ett verkligt hängivet fan, på ett sätt som man oftast inte är i hennes ålder. Hon känner till en massa detaljer, både sanna och de som inte är bekräftade. Saker som vilken bil Robert Smith kör och allt möjligt. Men hon har aldrig tidigare varit på en Curekonsert. Men nu är det dags. Första konserten. I London. Före konserten träffar hon flera andra lika hängivna fans, som har rest dit från olika länder. Och efteråt väntar de utanför arenan tillsammans, i hopp om att få se Robert Smith. De förenas visserligen i kärleken till The Cure, men det betyder inte att alla kommer överens. (Det känner man ju verkligen igen från föreningar och webforum.) Bråk och diskussioner uppstår. Och hur blir det, kommer de lyckas få kontakt med Robert Smith? Ska hon, huvudpersonen, IfOnly2Night, våga det verkligen?

Alltid redo att dö för mitt barn

Alltid redo att dö för mitt barn
av Joanna Rubin Dranger

I det här seriealbumet (som jag har i jättegullig minipocket) ritar och skriver Joanna Rubin Dranger på temat småbarn och föräldraskap. Speciellt att vara mamma då. Det är inför förlossningen, själva förlossningen, hur saker förändras efteråt (relationen med mamman, alltså barnets mormor, t.ex.), den extrema riskmedvetenhet som dyker upp, åsikter om andra barn och deras jobbiga föräldrar m.m. Roligt och intressant att läsa om även för den som inte har egna barn faktiskt. För de som har egna barn är det kanske mer igenkänning, för oss andra mer "aha! det är så här de tänker!". Hehe. Nej, men mycket kan alla känna igen sig i. Dessutom känner ju alla folk som har barn. Eller vi har åtminstone sett ett barn på stan en gång. Och varit barn.

Nana 17

Nana 17
av Ai Yazawa

Hachi har förstått hur saker och ting hänger ihop. Nu vet hon mer om Nanas familj än vad Nana gör. Finns det något sätt som hon kan skydda Nana från att få reda på de nya uppgifterna på ett alltför brutalt sätt? Går det att stoppa skvallerpressen?

Jag tror att jag ska läsa om serien i ett svep någon gång. Det känns definitivt som att jag hinner glömma detaljer mellan varje bok. Det är en bra serie, men jag skulle rekommendera att försöka läsa dem nåtsånär sammanhängande.


Tidigare delar i serien:
- Nana 1
- Nana 2
- Nana 3 & Nana 4
- Nana 5
- Nana 6
- Nana 7
- Nana 8
- Nana 9
- Nana 10
- Nana 11
- Nana 12
- Nana 13
- Nana 14
- Nana 15
- Nana 16

Människor det varit synd om

Människor det varit synd om
av Kalle Lind

Namnet Kalle Lind lät lite bekant, och nu när jag kollade upp honom så inser jag att han förstås har varit med i olika radioprogram som jag har hört. Dessutom är han en av författarna bakom julkalendern Skägget i brevlådan. Ahaa, men då vet jag ju.

"Människor det varit synd om" är en humorbok, lite i stil med Filip och Fredriks "100 höjdare" kan man säga. Kalle Lind har letat upp (eller mer troligt, samlat ihop vad han råkat hitta) folk som det någon gång har varit ganska synd om. Det var t.ex. synd om Carola när hon utsattes för ett o-roligt skämt i nåt gammalt Hagge Geigert-program. Det var också synd om Carolas fans, som fick slava för henne utan minsta tack. Och det var synd om Jack Vreeswijk, vars far som genererade en del pinsamma löpsedlar under Jacks barndom. Och så klart var det synd om Siegfried & Roy-Roy. Han blev ju faktiskt biten i huvudet av en tiger. Annars är de flesta fallen från Sverige.

Det är en väldigt rolig bok. Jag tänkte att den nog kunde vara ganska kul, men jag skrattade högt åt många av texterna. Inte av skadeglädje (faktiskt), utan för att det är roligt skrivet. En bok som verkar likna den här, "Människor som gått till överdrift", har nyligen kommit ut. Jag måste nog läsa den också. Låter ju ännu roligare.

Roparen

Roparen
av Jakob Nilsson
Efter en roman av Stieg Trenter

Jag har inte läst Stieg Trenters deckare, annars kunde det nog vara roligt att göra det innan man läser den här serieversionen. Å andra sidan så är det mer spännande att läsa seriealbumet om man inte vet vem mördaren är. :)

Ann Celin ska resa till Italien tillsammans med en väninna, men samma dag som avresan hittas väninnan mördad. Ann, kommissarie Victor Regn och fotografen Harry Friberg börjar rota i dödsfallet, som visar sig vara rejält invecklat. Friberg vet jag ska vara med i Stieg Trenters böcker, men brukar Vicotr Regn också vara det. Jag minns inte honom från den Stieg Trenter-deckare jag har läst tidigare. (Ja, jag tror att jag bara har läst en. Kanske två.)

Jag tycker att bilderna i seriealbumet ibland är lite för orörliga, men miljöerna är jättebra tecknade. Och jag tycker om färgerna. De känns helt rätt för berättelsen.

Cykelhippie

Cykelhippie
av Gunnar Krantz

Tidigare har jag läst om musikminnen i Gunnar Krantz seriebok "Punk provocateur". Nu handlar det om resor i "Cykelhippie". Resor i ungdomen som blev till viktiga minnen. Språkresa, tågluff och sånt. Det är slarvigt tecknat, men det finns med största säkerhet en mening med det. Bra är det i alla fall.

Tjuvskyttekungen

Tjuvskyttekungen
av Sigge Stark

Jag tror att det här är den sista av Sigge Starks böcker om familjen på Stigmansliden, den lilla gård som är känd i bygden för att vara ett riktigt rövartillhåll. Den gamle bonden, hans båda söner och deras vänner ägnar sig mest åt tjuvskytte och smuggling, även om den ene av sönerna, Birger, faktiskt är en duktig bonde också. Böckerna verkar handla ganska mycket om att så att säga få syskonen i hamn. Vi har redan läst om hur den vilda Renja hittade en ordentlig man och hade vissa problem med att anpassa sig till livet som respektabel fru, och om hur den mer fogliga Wanda gifte sig med "fienden". Till och med den lite tröge, och inte särskilt attraktive, Birger har blivit gift. Mor Dordi har nu en svärdotter i stället för döttrarna, att oroa sig tillsammans med när karlarna är ute på något olagligt. Nu är det bara Jarl kvar.

Jarl är lite av en mytisk figur i trakten. Den bäste och fräckaste tjuvjägaren, den listigaste smugglaren, en gudabenådad musiker och faktiskt en duktig arbetskarl - när han vill. Dessutom är han otroligt stilig, och flickorna flockas omkring honom, trots hans dåliga rykte. Själv blir han kär hela tiden, men aldrig varaktigt. Han resonerar som så att kärleken borde vara fri. Jag vet inte exakt när det här utspelar sig, men jag gissar att det är på 1930-talet ungefär. Det är i alla fall en tid då åtminstone Jarls kvinnor inte kan leva enligt den devisen. Därför beslutar han sig för att det är dags att bestämma sig för en, och gifta sig med henne. Det blir hans senaste flickvän, vars föräldrar inte direkt blir överlyckliga. Själv har hon planer på hur hon ska få Jarl att leva ett respektabelt liv. Hon vill ju ha honom, men inte leva utstött ur samhället, så som de på Stigmansliden är.

Då kommer Marja till bygden. Hon flyttar in hos sina morföräldrar, som inte direkt tillhör de ordentligaste i området. Marja och Jarl blir vänner. Hon är för ung för att han ska se på henne som något annat. Men när Jarl blir anklagad för ett allvarligt brott och väljer att fly från rättvisan, så visar Marja oanade sidor ...

De här böckerna känns så retro. Inte 30-40-tals-nostalgi (när de (kanske) utspelar sig respektive skrevs), utan snarare 70-tals-nostalgi. Jag föreställer mig att folk läste sånt här när jag var väldigt liten. Det är väl inte så många som gör det nu? Det har kommit andra underhållningsgenrer i stället. Men jag gillar faktiskt det här. Aningens förutsägbart, men det hör ju nästan till.

Tidigare böcker:
- "Vildkatten"
- "Vildkatten i bur"
- "Wanda från Stigmansliden"
- "Birgers äktenskap"

Hejda dej, Lotta!

Hejda dej, Lotta!
av Merri Vik

Att läsa "Hejda dej, Lotta!" i nutid känns ganska konstigt. Den handlar om en tid när bara vissa ungdomar lyssnar på popmusik. Lottas syster Knatt är förstås popfan, men varken Lotta, Giggi eller Lottas systrar är intresserade av popmusik. Man kommenterar hur tokiga Beatles och deras svenska kopior ser ut i håret (nästan långhåriga! galet!) och hänryckt konsertpublik beskrivs med termer som "massuggestion". Giggi vill gå på en konsert i studiesyfte, just för att se hur den här massuggestionen yttrar sig. Hon kan ju ha nytta av det när hon blir läkare (hennes drömyrke). Hela grejen känns väldigt långsökt och jag undrar om det lät vettigt ens på 60-talet, när boken skrevs. I och för sig, om man översätter popfans med t.ex. Fanpires ... Det förstår ju inte alla nutida tonåringar sig på.

Lotta gör naturligtvis bort sig i samband med konserten. Och så startar hon och Giggi på Lockige Fridolfs förslag ett musiksällskap på skolan. Lite mer åt det klassiska hållet. Vid deras första konsert ska de lotta ut en fiol, som Lotta har fått av en musikaffär. Eller har hon det?

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"

Frances

Frances del 1

av Joanna Hellgren

Skaparen av den här serien är svensk, men albumet är ursprungligen utgivet i Frankrike och var skrivet på franska. Men nu finns det i svensk översättning. Det är en stämningsfull berättelse, tecknad i blyerts, som utspelar sig i en aningen odefinierad tid. Någon gång i mitten av 1900-talet ser det ut som.

Frances är en liten flicka som förlorar sin far och därmed blir föräldralös. Frances är säker på att fadern har blivit mördad, men ingen av de vuxna tror det. Hon får flytta till staden, till sin ogifta faster Ada och sin lätt demente farfar, som inte riktigt vet vem Frances är. Hon saknar sina vänner på landsbygden och tycker illa om sina tvillingkusiner, som hon blir tvungen att umgås med. Både Frances och Ada börjar umgås med grannen och hennes stora hundar, men i olika sammanhang och vid skilda tider av dygnet. Med en åldrig far och en brorsdotter att ta hand om så får Ada ta nätterna i anspråk för sitt eget liv. Särskilt eftersom samhället, med hennes ordentliga syster Anne (tvillingarnas mamma) i spetsen, inte alls accepterar Adas livsstil.

En fin serie. Hoppas att det kommer fler delar så småningom. Den heter ju "del 1" ...

SUB

809 böcker i SUB:en. Men några är faktiskt biblioteksböcker. Så det så.

Två serier

Två serier

av Lena Sjöberg

Jag tycker att jag känner igen den här teckningsstilen, men inte namnet Lena Sjöberg. Vet inte om det påminner om något annat eller om jag bara har glömt bort namnet. Det skulle ju också kunna vara så att hon gör illustrationer, och att man därför har sett bilder av henne men inte reflekterat över namnet.

Det här albumet innehåller inte helt oväntat två serieberättelser. Den ena om tre väninnor och om hur en av dem drabbas av olycklig kärlek, en ganska vardaglig berättelse egentligen. Den andra börjar kanske vanligt, men slutar desto mer urflippat. Det går väldigt snabbt att läsa, det är en mycket liten bok (jag gillar formatet). Det är fina historier, även om det mest är en sak jag minns av dem.

Mr Tourette och jag

Mr Tourette och jag
av Pelle Sandstrak

Någon gång i barndomen började Pelle Sandstrak känna ett tvång att göra vissa ljud och rörelser och att utföra allt mer komplicerade ritualer. Det fanns en särskild ritual om han såg ett flygplan, en för att sätta sig på en stol etc. Han försökte dölja det konstiga beteendet, och även om han gjorde en del knäppa saker så var han ju bra på sport och populär bland tjejerna. Föräldrarna oroade sig, men de experter som kontaktades avfärdade det hela.

Men Pelle blev inte bättre, och i den här boken berättar han om hur ritualerna, tvångstankarna och ticsen till slut gjorde det omöjligt för honom att fungera i samhället. Han berättar också om hur turen till slut vände. Hur han som av en slump hörde ett radioinslag som verkade handla om hans egna problem och om hur professorn som varit gäst i programmet tog sig an Pelle och hänvisade honom till folk som kunde hjälpa. Faktiskt en rolig bok, trots att mycket av det han berättar om förstås är väldigt allvarligt. Jag tycker också att han har gjort ett bra jobb med att förklara hur han tänkte, så att man förstår även om man själv inte tänker så. Kanske den bästa av böckerna jag läste under mina BOATS-veckor.

Överlevare mot alla odds

Överlevare mot alla odds
av Barbara Biggs

Vaddå BOATS-titel! Kan det bli mer "sann historia om elände"? För säkerhets skull står det också "en sann skildring av en kvinnas dramatiska liv" på omslaget.

Barbara Biggs mor var tidvis prostituerad och de sex barnen hade hon med flera olika män. Hon motiverade det stora antalet barn med att hon tyckte om småbarn. Men när de blev lite större fick de ofta klara sig bäst de ville. Bara ibland lade sig modern i, antagligen för att hon trodde att det förväntades av henne. Dessutom flyttade de ofta, och syskonens uppväxt blev ganska udda.

Som tonåring och ung vuxen hinner Barbara med att åka vara inlagd på psyket, gå en del i skolan, åka till Indien, fly från Kambodja, jobba på bordell i Japan och ställa till bråk med facket hemma i Australien. Ofta verkar hon inte ha så mycket egna idéer, utan hon får ett förslag eller tips från någon och agerar efter det. Det här tyckte jag var konstigt, det var som om författaren hade glömt att förklara hur hon egentligen resonerade. Hon gjorde så konstiga och ofta självdestruktiva saker (bl.a. flera självmordsförsök) utan att man riktigt förstod varför. Men det rullas upp under bokens gång. Det är inte bara den märkliga uppväxten utan också hur hon i de tidiga tonåren anställdes som någon sorts au pair av en framgångsrik jurist. Men det ingick också i jobbet att hon skulle ställa upp på hans sexuella lekar. Det var hennes mormor som hade fixat jobbet, och troligen fått betalt för det också ... Okej, det kan ju förklara hennes konstiga beteende under åren efter de här upplevelserna.

Barbara Biggs är journalist och har bl.a. skrivit en fortsättning på "Överlevare mot alla odds". Jag vet inte om den är översatt till svenska.

Skärningspunkter

Skärningspunkter
av Bee Lavender

Jag tycker att man såg den här boken överallt i pockethyllorna när den var aktuell i pocket, men jag brydde mig aldrig om den. Aldrig läst något om den. Tråkig titel. Tråkigt omslag. Någon sorts facklitteratur om gud vet vad (en sann historia, såg jag senare). Senare syntes den ofta i reakorgar. Men så var jag och tittade på böcker på något helt oväntat ställe (Freeport i Kungsbacka, undrar om det inte var i leksaksaffären som de hade ett bokbord) och hittade helt otippat några andra böcker som jag har haft lite svårt att tag på. Och så var det ta 3, eller ta 4, för en viss summa pengar. Och "Skärningspunkter" fick bli den sista boken, efter lite funderade.

Var det något av en miss att ha förbisett den här boken? Ja, det var det. Hade den verkat mer lockade under sin originaltitel? Ehm, JA! "Lessons In Taxidermy". Mycket coolare. Och ta den här meningen från författarporträttet på bakre omslagsfliken. "Hon flyttade till England eftersom hon anser att alla har rätt till fri sjukvård, och ville bo i ett land där detta är verklighet." Det är också rätt coolt.

Bee Lavender drar egentligen inga stora växlar på sitt lidande. Hon berättar enkelt och humoristiskt om ett besök på ett museum med medicinsk kuriosa, och om ett besök på akuten, och drar därigenom upp hela sin nästintill osannolika sjukdomshistoria. Som barn drabbades hon oförklarligt av flera typer av cancer. Oförklarligt tills någon äntligen insåg att hon hade ett medfött syndrom som orsakar cancer ... I tonåren råkade hon dessutom ut för en allvarlig bilolycka. Etc. etc.

Och vad vill hon då med detta? Jo, bland annat är det ju ett politiskt ställningstagande mot att det i USA verkar vara försäkringsbolag som bestämmer om och vilken vård man ska kunna få. Försäkringen har man ofta genom jobbet och som jag förstår det täcker den hela familjen. Men det kan ju leda till att man inte kan byta jobb, för olika arbetsplatser har olika försäkringsavtal. Eller att man har gjort slut på den summa som försäkringsbolaget beräknar ska räcka för vård under en livstid, trots att man kanske inte är så gammal än. Eller att man drabbas av något som försäkringen inte täcker och man måste betala själv. Och icke-subventionerad sjukvård är vansinnigt dyr. (Alla känner väl någon som har behövt behandlingar som skulle kostat hundratusentals kronor om man hade betalat själv.)

"Skärningspunkter" är en spännande och faktiskt ganska rolig liten bok. Det här är nog den bästa av de sanna historierna jag har läst de senaste veckorna, även om det finns en till som är en mycket stark kandidat. (Ja, faktiskt. Bra BOATS.) Dessutom är ju ämnet högaktuellt, i och med Obamas sjukvårdsreform.

Bilden av pappa

Bilden av pappa
av Gerður Kristný och Thelma Ásdísardóttir

Underrubriken till den här boken säger väl nästan allt? "Thelma och hennes systrar våldtogs och misshandlades av fadern och andra pedofiler." Det jag undrade var: Hur kan det hända på Island? Det är ju så litet. Det borde ju vara ett land där alla känner alla. Å andra sidan så ingår ju pedofiler i t. ex. Sverige också i mindre grupper än "hela Sveriges befolkning". En kommun, en mellanstor stad eller en by har inte en mindre folkmängd än Island. Så det hjälper nog inte att det inte bor så mycket folk på ön. Däremot nämner ju Thelma Ásdísardóttir att när hon blev vuxen och samtalade med andra i en stödgrupp så återkom ständigt samma namn på män som hade förgripit sig på flera av dem - så det är inte ett större land än så.

Thelma är mellanbarn i en skara på fem systrar. Familjen var en av de fattigaste och konstigaste i en ort på Island som tydligen inte har så gott anseende. Att fadern var missbrukare, arbetslös och hade konstiga idéer för sig måste ha varit allmänt känt. Men att han förgrep sig på alla sina döttrar och dessutom sålde dem till andra var väl inte lika känt. I boken berättas om hur det var och vilka följder det fick för systrarna. Dessutom görs ett försök att föklara hur fadern blev som han blev. Det blev aldrig något riktigt av utredningen som gjordes när den äldsta systern Björg varit "lösmynt", men fadern var dömd för sexbrott vid tidigare tillfällen, och då hade psykologiska utvärderingar gjorts. Slutligen berättas det om hur Thelma Ásdísardóttir i vuxen ålder fick hjälp att bearbeta det hon varit med om.

Det finns massor av böcker på det här ämnet och den här skiljer sig kanske inte så mycket från många andra av dem, misstänker jag. På Island verkar den ha fått stor uppmärksamhet, och det är ju precis som det ska vara, att en sån här bok ger upphov till debatt. I Sverige är det väl snarare böcker som avhandlar svenska fall som blir så intressanta. Debatten måste ju handla om hur myndigheter har hanterat olika fall, det kan ju inte gärna vara "för eller emot sexuellt utnyttjande av minderårig" ...

Ibland kan man undra varför sanna (hemska) historier är så populära. Jag kan förstå om det är för att man har upplevt något liknade eller ofta möter folk som har upplevt liknande (i vården? kanske i skolan? hos sociala myndigheter?), eller om det är för att dra igång en debatt. Fast som nöjesläsning? Är inte det lite märkligt egentligen? Eller, det är kanske inte nöjesläsning direkt, utan mer en sorts katharsis i att läsa om andras elände. Fast efter två veckor av enbart sanna historier så känns det klart mer deppigt än renande.

Ondskans tid

Ondskans tid: En flickas uppväxt under röda khmerernas skräckvälde
av Chanrithy Him

Chanrithy Him växte upp i en medelklassfamilj i Kambodja, och när de röda khmererna tog makten i landet och drev ut alla stadsbor på landsbygden var hennes familj bland de som drabbades. Det är en stor familj, men under de närmsta åren splittras de och flera dör. Chanrithy, som är nio år vid maktskiftet, hamnar i olika arbetsläger för barn, svälter och råkar flera gånger ut för olika sjukdomar. Här kan man verkligen tala om umbäranden.

Röda khmerer hörde man talas mycket om när jag var liten (fast jag trodde de hette "röda akmerer", "km"-ljud är ju inte så vanligt i början på ord), men på den tiden visste jag inte vad de var för några. Jag vet ju förstås vad röda khmerer var nu, även innan jag läste "Ondskans tid", men jag har inte direkt fördjupat mig i ämnet. Så på så sätt var det intressant att läsa Chanrithy Hims berättelse, men samtidigt hemskt och tragiskt förstås.

Chanrithy Him bor numera i USA och lär arbeta på ytterligare en självbiografi, om vad som hände efter att hon lämnat Kambodja. (Det är knappast en spoiler att säga att hon, till skillnad från många andra, överlevde.) Däremot är de nästan obligatoriska sidorna med fotografier något av en spoiler. Där ser man ju t.ex. vilka familjemedlemmar som överlevde ...

Känn pulsen slå

Känn pulsen slå
av Berny Pålsson

Jag läser inte så mycket BOATS (based on a true story, alltså såna där sanna berättelser om sjukdom, övergrepp, misshandel etc.) därför att jag för det mesta tycker att fiktionen överträffar verkligheten. Åtminstone om den ska skrivas. men emellanåt händer det att någon sann historia ändå verkar intressant och jag köper boken. Sen var det ju det här med att läsa dem också ... Så för att få undan lite i SUB:en hade jag ett lästema med bara BOATS. Jag är faktiskt klar med det, men ligger mycket efter med att skriva här i bloggen. Jag rekommenderar egentligen inte att bara läsa BOATS i ett par veckor. Inte för att de nödvändigtvis är så dåliga, men det är ju inte upplyftande direkt ...

"Känn pulsen slå" är uppföljaren till Berny Pålssons första bok, "Vingklippt ängel". Hon kämpar fortfarande med sin psykiska sjukdom och sitt missbruk, ibland går det bätre, sedan får hon ett återfall. Skillnaden i den här boken är hennes nye sambo Jonas, som stöttar henne och får henne att må bättre. Det är inte riktigt lika mycket glitter och rosa i den här som den första boken tror jag, även om hennes och hennes vänners kläder, hår etc. fortfarande behandlas ingående. En liten koll på nätet visar att många stör sig otroligt mycket på Berny Pålsson, men jag vet inte, det är väl inte personligheten man ska recensera. Jag tycker att båda böckerna är läsvärda.

En något obehaglig skillnad från många andra böcker av den här typen är att författaren fortfarande är mitt uppe i det liv hon skildrar. Annars är det ju ofta något som hände i ungdomen, eller åtminstone för länge sedan, och som författaren vill berätta om nu när hans eller hennes liv har ordnat upp sig. Trots en hoppfull ton i slutet av den här boken så verkar hon vara tillbaka i missbruket nu. Och den där Jonas var visst inte riktigt som han beskrivs i boken heller ...

Igelkottens elegans

Igelkottens elegans
av Muriel Barbery

Det här tyckte jag om! Fast den påminde lite om "No och jag". Franskt, och med udda, smarta barn i ledande roller. Annars var de ju förstås olika. Och det spelar väl egentligen inte så stor roll om de påmjinner om varandra eller inte - det är två olika böcker och båda är bra. Båda böckerna har vi faktiskt läst i läsecirkeln som jag är med i, men jag missade diskussionen om "Igelkotten" (för jag var på konsert samma kväll som träffen var). Så jag vet inte riktigt vad de andra tyckte om den.

I ett hus i en finare del av Paris bor två personer som båda döljer sin intelligens och bildning. De har olika skäl till detta och de vet inte om vad den andra håller på med. Portvakten Renée Michel gör allt för att leva upp till stereotypen av en obildad och sur portvakt som bara intresserar sig för sin katt och att se på tv. I hemlighet läser hon avancerade böcker om filosofi och allt möjligt, och hon älskar konst, musik och film.

Paloma är tolv år och imiterar de andra duktiga eleverna i klassen för att lägga sig på rätt nivå i skolarbetet. I själva verket är hon betydligt smartare och i stånd att t. ex. skriva mycket bättre uppsatser. Men hon är inte intresserad av att ses som exceptionell. Det leder bara till press och förväntningar. Hon har redan bestämt sig för att framtiden inte är något för henne och planerar att ta livet av sig på sin trettonårsdag. Men fram tills dess finns det vissa saker hon vill undersöka närmare.

Allting går sin gilla gång, ingen märker något ovanligt med Renée eller Paloma (bortsett från att Palomas föräldrar skickar henne till en psykiater) utan ser bara vad de förväntas se. Tills det dyker upp en ny boende i huset, som verkar genomskåda dem båda.

Jag tyckte som sagt om boken. Slutet var kanske inte vad jag hade tänkt mig, men om jag tänker efter så var det ändå ett ganska bra slut. Böcker måste få sluta på olika sätt.

Se till mig som liten är

Se till mig som liten är
av Margit Sandemo

En söt liten berättelse om sju små barn som blir de enda överlevande när ett multinationellt (ett ord som verkar betyda "ont") bolag leder om en flod och dränker barnens hemby i Anderna. En man som överlevde hinner berätta om barnen som han tror har klarat sig, men dör kort därefter.

Kieron O'Donnell är en äventyrare som inte har några planer på att slå sig ner och aldrig har varit särskilt fäst vid någon annan. Tills han träffar svenska Anna i en sydamerikansk stad. Men när hon blir gravid bestämmer han sig dock för att det är bäst att han försvinner. Lägligt nog kontaktas han av det multinationella företaget. De vill att han ger sig upp i bergen för att "leta efter de överlevande barnen". Självklart vill de bara ge sken av att han letar efter dem, i själva verket ska han bara försvinna och företaget ska ge en summa pengar till Anna. Men helt oavsiktligt råkar han HITTA barnen. Och då kan han väl inte bara överge dem, eller ...?

Språket känns förkortat, och det är mycket möjligt att det är det. Jag har tidigare lagt märke till att Allersversionerna av Margits följetonger är en del kortare än i andra upplagor. Många ord och beskrivningar har varit förenklade eller rent av strukna. Det var inte en förbättring i de två böckerna jag jämförde, och knappast i den här heller. I andra upplagor heter för övrigt just den här följetongen "De övergivna barnen".

Rødsonen

Rødsonen
av Gert Nygårdshaug

Det här är den sista boken i Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen, och eftersom serien är uppbygd efter en speciell idé och ett mönster så kan man vara absolut säker på att det är den allra sista. Om man läser hela serien får man liksom en extra berättelse och det vill man. Det kan dock leda till verklighetsdisorientation och allmän förvirring. Fast det vill man ju också.

En norrman blir mördad på Nya Guinea, och när en norsk polisman skickas dit för att bistå vid utredningen så blir han också mördad. Nu är det Skarphedin Olsens tur att åka ner, och han kräver att få ta med sig sin släkting Fredric Drum. Ingen av dem är särskilt glad över att åka dit, men Fredric Drum är orolig för sin onkel och kan inte gärna vägra. Dessutom lockar Olsen med mystiska inskriptioner, och glömda skriftspråk är ju en av Drums stora passioner.

Mordfallen leder dem till en avlägsen by, omgiven av regnskog. Här finns ett aningen skumt sågverk och en grupp norska miljöaktivister (det var en av dem som blev mördad). Men det visar sig också att Olsen har ett annat mål med resan än att bara lösa mordfallen. Exakt vad det gäller kan man kanske lista ut om man har hängt med i de nio tidigare böckerna.

Slutet, eller snarare epilogen, är lagom skum. Det ska ju vara så i den här serien. Nu avslöjas också mönstret bakom hela bokserien, en tanke som tydligen fanns (måste ha funnits) redan när Nygårdshaug började skriva böckerna på 80-talet. Det är inte bara en deckarserie. Jag rekommenderar absolut att man läser de här böckerna, som tyvärr inte finns på svenska.

Serien om Fredric Drum og Skarphedin Olsen:
1. "Honningkrukken"
2. "Jegerdukken"
3. "Dødens codex"
4. "Det niende prinsipp"
5. "Cassandras finger"
6. "Kiste nummer fem"
7. "Den balsamerte ulven"
8. "Liljer fra Jerusalem"
9. "Alle orkaners mor"
10. "Rødsonen"

Gaskriget

Gaskriget
av Fabian Göranson

Ett seriealbum som handlar mycket om politisk aktivism och om resor, speciellt i Sydamerika. Stilen spänner över allt från realistiska reportage till hallucinationer. "Gaskriget" har blivit liggande i hyllan ganska länge, för jag har egentligen inte varit så pepp på att läsa det, men till slut blev det av och så klart visade det sig att jag faktiskt tyckte ganska bra om det.

Lustigt nog råkade jag läsa tre böcker i rad som alla utspelade sig delvis i regnskog. Helt olika genrer och inte alls planerat. Det här var den första av dem. :)

SUB:en och ett tema

802 böcker i SUB:en. Jag kommer bli tvungen att hyra en lägenhet till för alla de här böckernas skull.

Nu har jag påbörjat ett litet lästema. Tanken är att läsa några av alla de här BOATS:en som man köper ibland. Based on a true story alltså. Jag köper inte jättemånga (och läser ännu färre), men det händer ju. Det är ju inte alla som verkar urdåliga. Så nu ska jag vältra mig. ;-)

Skuggan av en misstanke

Skuggan av en misstanke
av Margit Sandemo

Marie-Louise har sagt upp sig från sitt au-pairjobb i Paris, men har inte velat åka hem till Sverige utan i stället rest till Provence. När hon vaknar upp på sjukhus är hon först inte säker på vad som har hänt. Man har hittat henne medvetslös utmed vägen i närheten av en liten stad som hon inte alls har varit i. Hon minns till slut att hon gått med på att vikariera för sin hyresvärdinna begravningsentrepenören och att hålla en likvaka. Men plötsligt vaknade den döde upp ...

Det är en ganska invecklad (och inte helt sannolik) härva som Marie-Louise utan egen förskyllan har hamnat mitt i. Ska hon våga lita på Andrej, mannen som hon har räddat? Det sägs ju att han är vampyr. Det är alltid kul att läsa de här gamla följetongerna, men så bra är de väl inte egentligen. Ofta är de ganska lika varandra. Men äsch päsch, det är underhållning.

The Lost Art of Keeping Secrets

The Lost Art of Keeping Secrets
av Eva Rice

Penelope Wallace lever ett inte särskilt händelserikt liv. Hon går i skolan och jobbar lite i en antikaffär, och annars är hon mest hemma på Milton Magna Hall, ett anrikt gods som definitivt har sett sina bästa dagar. Det är 1950-tal och tiden för den här typen av hus är förbi. Man har inte råd att hålla efter dem längre och delar är helt enkelt avstängda. De är ju ändå bara tre personer som bor där: Penelope, hennes rockfrälste lillebror Inigo och deras mor, som inte inser att hon fortfarande är ung, hon är inte ens fyrtio år. Penelopes far är död, han dog i kriget.

Så får Penelope en ny vän, den smått excentriska Charlotte. De tycker bra om varandra och de älskar båda sångaren Johnnie Ray. (Roligt att författaren har låtit en person säga något i stil med att han "sounds sad on the radio" och "moves hearts in mono". Det är ju texten till "Come On Eileen"! Som kom ut nästan 30 år efter att den här boken utspelar sig. Boken är förstås skriven på 2000-talet.) Penelope lär även känna Charlottes kusin och hans mamma, och nu börjar det hända saker. Både i nutid och at det finns något lite skumt i det förflutna. Charlottes tant Clare och Penelopes mamma verkar känna varandra, men ingen av dem låtsas riktigt om det.

Mysig och bra bok, speciellt om man vill frossa i allt engelskt och i 50-talet. Och varför skulle man inte vilja det?

Begrav mig stående

Begrav mig stående: Zigenarna och deras resa
av Isabel Fonseca

Isabel Fonseca reste till flera olika länder i Östeuropa för att lära sig mer om romer och deras situation. Väldigt intressant. Bl. a. lever hon med en romsk familj och skildrar deras liv. Ofta ter det sig väldigt gammaldags, och man ska kanske komma ihåg att reportagen är omkring tjugo år gamla vid det här laget. Det är ju mycket möjligt att livet i de östeuropeiska länderna idag inte är som precis efter kommunistregimernas fall. Å andra sidan tyder ju inga nyhetsrapporteringar på att just romernas situation utvecklats till det bättre. Av den här boken får jag intrycket att kommunismens fall var något av en katastrof för romerna, eftersom man under kommunismen inte skulle bry sig om etnicitet. Efteråt slog det i stället över i rasism och nationalism. Samtidigt är romerna ofta väldigt hemliga av sig, och verkar inte känna att de har några förpliktelser gentemot folk utanför kretsen. Att de håller sig för sig själva är säkert ett resultat av långvarig förföljelse, men det gör de utomstående ännu mer misstänksamma. Och så blir det en ond cirkel ...

Fonseca skildrar alla parter intresserat och med kritiskt öga, och berättar också om romernas historia. Mycket intressant att läsa om. Jag gillade att läsa om språket, romani, också. Det enda problemet är just det att boken inte är helt ny, så att man aldrig riktigt vet om den enbart beskriver situationen som den såg ut så, eller om det fortfarande är på samma sätt.

Silvermasken

Silvermasken: En kort biografi över drottning Kristina
av Peter Englund

Jag ligger långt efter med skriverierna om böcker. "Silvermasken" läste jag i mars, och jag har inte någon riktigt tydlig bild av den längre. Men det är säkert något som finns kvar i minnet. Det är alltså en biografi över drottning Kristina, och det jag tror jag lärde mig var att hon var mer komplex än vad hon brukar beskrivas som. Ibland hör man att hon var si, ibland så, men det går väl egentligen inte att sammanfatta en verklig person till bara en enda aspekt.

Främlingar

Främlingar
av Taichi Yamada

Harada, en nyskild medelålders manusförfattare, flyttar av ekonomiska skäl in på det kontor som han hyr. Det är en stor byggnad, omgiven av brusande trafikleder, men nattetid är han kanske helt ensam där. Det visar sig att en kvinna också bor där, och hon vill gärna ta kontakt med honom, medan Harada inte är lika säker på att han vill umgås med henne.

En dag får han för sig att besöka en helt annan stadsdel, det område där han tillbringade de första åren av sitt liv, innan han föräldrar omkom i en olycka och han flyttade till släktingar på landsbygden. Och där får han syn på en man som är så otroligt lik hans döde far. Dennes hustru är en dubbelgångare till Haradas döda mor, och de är i den åldern som de var när hans föräldrar dog, alltså ganska mycket yngre än vad Harada är nu. De börjar umgås och Harada uppför sig mer och mer som om han faktiskt var det här unga parets son. Även om han uppför sig som om en vuxen son, så känns det ändå som om han har regredierat. Nyligen levde han i en liknande familj, som bestod av mamma, pappa och son, men då var det Harada som var pappan. Nu har han alltså antagit rollen som sonen.

Men det här är en skräckhistoria, eller snarare en spökhistoria, så det kommer visa sig att saker inte riktigt är som man tror först.

I läsecirkeln funderade vi över varför just den här boken blivit översatt till svenska nu. Den är skriven på 80-talet. Den har även blivit film, men det var också på 80-talet. Annars kunde man ju tänkt sig att den var filmaktuell nu.

Ganska bra berättelse, som känns väldigt japansk. Jag gillar den fram till slutet. Det är typiskt för skräckromaner att slutet är sådär, tycker jag.

SUB

796. Alltså, det går inget bra.