Hejda dej, Lotta!

Hejda dej, Lotta!
av Merri Vik

Att läsa "Hejda dej, Lotta!" i nutid känns ganska konstigt. Den handlar om en tid när bara vissa ungdomar lyssnar på popmusik. Lottas syster Knatt är förstås popfan, men varken Lotta, Giggi eller Lottas systrar är intresserade av popmusik. Man kommenterar hur tokiga Beatles och deras svenska kopior ser ut i håret (nästan långhåriga! galet!) och hänryckt konsertpublik beskrivs med termer som "massuggestion". Giggi vill gå på en konsert i studiesyfte, just för att se hur den här massuggestionen yttrar sig. Hon kan ju ha nytta av det när hon blir läkare (hennes drömyrke). Hela grejen känns väldigt långsökt och jag undrar om det lät vettigt ens på 60-talet, när boken skrevs. I och för sig, om man översätter popfans med t.ex. Fanpires ... Det förstår ju inte alla nutida tonåringar sig på.

Lotta gör naturligtvis bort sig i samband med konserten. Och så startar hon och Giggi på Lockige Fridolfs förslag ett musiksällskap på skolan. Lite mer åt det klassiska hållet. Vid deras första konsert ska de lotta ut en fiol, som Lotta har fått av en musikaffär. Eller har hon det?

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"