Bilden av pappa

Bilden av pappa
av Gerður Kristný och Thelma Ásdísardóttir

Underrubriken till den här boken säger väl nästan allt? "Thelma och hennes systrar våldtogs och misshandlades av fadern och andra pedofiler." Det jag undrade var: Hur kan det hända på Island? Det är ju så litet. Det borde ju vara ett land där alla känner alla. Å andra sidan så ingår ju pedofiler i t. ex. Sverige också i mindre grupper än "hela Sveriges befolkning". En kommun, en mellanstor stad eller en by har inte en mindre folkmängd än Island. Så det hjälper nog inte att det inte bor så mycket folk på ön. Däremot nämner ju Thelma Ásdísardóttir att när hon blev vuxen och samtalade med andra i en stödgrupp så återkom ständigt samma namn på män som hade förgripit sig på flera av dem - så det är inte ett större land än så.

Thelma är mellanbarn i en skara på fem systrar. Familjen var en av de fattigaste och konstigaste i en ort på Island som tydligen inte har så gott anseende. Att fadern var missbrukare, arbetslös och hade konstiga idéer för sig måste ha varit allmänt känt. Men att han förgrep sig på alla sina döttrar och dessutom sålde dem till andra var väl inte lika känt. I boken berättas om hur det var och vilka följder det fick för systrarna. Dessutom görs ett försök att föklara hur fadern blev som han blev. Det blev aldrig något riktigt av utredningen som gjordes när den äldsta systern Björg varit "lösmynt", men fadern var dömd för sexbrott vid tidigare tillfällen, och då hade psykologiska utvärderingar gjorts. Slutligen berättas det om hur Thelma Ásdísardóttir i vuxen ålder fick hjälp att bearbeta det hon varit med om.

Det finns massor av böcker på det här ämnet och den här skiljer sig kanske inte så mycket från många andra av dem, misstänker jag. På Island verkar den ha fått stor uppmärksamhet, och det är ju precis som det ska vara, att en sån här bok ger upphov till debatt. I Sverige är det väl snarare böcker som avhandlar svenska fall som blir så intressanta. Debatten måste ju handla om hur myndigheter har hanterat olika fall, det kan ju inte gärna vara "för eller emot sexuellt utnyttjande av minderårig" ...

Ibland kan man undra varför sanna (hemska) historier är så populära. Jag kan förstå om det är för att man har upplevt något liknade eller ofta möter folk som har upplevt liknande (i vården? kanske i skolan? hos sociala myndigheter?), eller om det är för att dra igång en debatt. Fast som nöjesläsning? Är inte det lite märkligt egentligen? Eller, det är kanske inte nöjesläsning direkt, utan mer en sorts katharsis i att läsa om andras elände. Fast efter två veckor av enbart sanna historier så känns det klart mer deppigt än renande.