Tjuvskyttekungen

Tjuvskyttekungen
av Sigge Stark

Jag tror att det här är den sista av Sigge Starks böcker om familjen på Stigmansliden, den lilla gård som är känd i bygden för att vara ett riktigt rövartillhåll. Den gamle bonden, hans båda söner och deras vänner ägnar sig mest åt tjuvskytte och smuggling, även om den ene av sönerna, Birger, faktiskt är en duktig bonde också. Böckerna verkar handla ganska mycket om att så att säga få syskonen i hamn. Vi har redan läst om hur den vilda Renja hittade en ordentlig man och hade vissa problem med att anpassa sig till livet som respektabel fru, och om hur den mer fogliga Wanda gifte sig med "fienden". Till och med den lite tröge, och inte särskilt attraktive, Birger har blivit gift. Mor Dordi har nu en svärdotter i stället för döttrarna, att oroa sig tillsammans med när karlarna är ute på något olagligt. Nu är det bara Jarl kvar.

Jarl är lite av en mytisk figur i trakten. Den bäste och fräckaste tjuvjägaren, den listigaste smugglaren, en gudabenådad musiker och faktiskt en duktig arbetskarl - när han vill. Dessutom är han otroligt stilig, och flickorna flockas omkring honom, trots hans dåliga rykte. Själv blir han kär hela tiden, men aldrig varaktigt. Han resonerar som så att kärleken borde vara fri. Jag vet inte exakt när det här utspelar sig, men jag gissar att det är på 1930-talet ungefär. Det är i alla fall en tid då åtminstone Jarls kvinnor inte kan leva enligt den devisen. Därför beslutar han sig för att det är dags att bestämma sig för en, och gifta sig med henne. Det blir hans senaste flickvän, vars föräldrar inte direkt blir överlyckliga. Själv har hon planer på hur hon ska få Jarl att leva ett respektabelt liv. Hon vill ju ha honom, men inte leva utstött ur samhället, så som de på Stigmansliden är.

Då kommer Marja till bygden. Hon flyttar in hos sina morföräldrar, som inte direkt tillhör de ordentligaste i området. Marja och Jarl blir vänner. Hon är för ung för att han ska se på henne som något annat. Men när Jarl blir anklagad för ett allvarligt brott och väljer att fly från rättvisan, så visar Marja oanade sidor ...

De här böckerna känns så retro. Inte 30-40-tals-nostalgi (när de (kanske) utspelar sig respektive skrevs), utan snarare 70-tals-nostalgi. Jag föreställer mig att folk läste sånt här när jag var väldigt liten. Det är väl inte så många som gör det nu? Det har kommit andra underhållningsgenrer i stället. Men jag gillar faktiskt det här. Aningens förutsägbart, men det hör ju nästan till.

Tidigare böcker:
- "Vildkatten"
- "Vildkatten i bur"
- "Wanda från Stigmansliden"
- "Birgers äktenskap"