Vargtimmen

Vargtimmen
av Denise Mina

Jag blev inte lika extatisk över "Vargtimmen" som jag blev över den första boken om journalisten Paddy Meehan, "Blodsarv", men den är ändå en riktigt bra deckare. Denise Mina tillhör mina favoriter i genren.

Det har gått ett par år sedan "Blodsarv", nu är det 1984. Paddy har fortfarande ganska låg status på tidningen, men nu tillhör hon reportrarna. Hon är inte bara springflicka längre. Hon åker runt med en chaufför hela nätterna och kollar upp vilka larm polisen får. Ibland kan det bli en notis i tidningen. Hon har också fått en ny status i sin familj. Hon är visserligen yngst (och borde varit gift vid det här laget), men hon är den enda som har ett jobb.

En helt vanlig natt åker Paddy ut till ett bråk i ett hus i en finare del av Glasgow. Polisen är där, men en man håller just på att snacka bort dem. Paddy kan bara konstatera att mannen har slagit sin fru, att hon vill inte göra en anmälan och att det knappast blir en notis av saken. Paddy får till sin förvåning en stor sedel och sedan stängs dörren till huset.

Nästa dag hittas kvinnan torterad till döds. Hon hade ingen man. Det är något som inte stämmer. Paddy vill undersöka saken. Men så var det ju den här mutan som hon råkade ta emot ...

Precis som i förra boken så handlar det mycket om valen Paddy står inför. Ska hon berätta om slutsatser hon har dragit och tvingas avslöja allt om mutan samtidigt som hon riskerar att inte bli trodd? Ska hon sätta sig själv i fara? Ja, och så finns det ju förstås ett fall att fundera på, och dessutom en massa scener ur Paddys och familjens liv? Alla de arbetslösa syskonen. Den gifta systern som alltid verkar ha blåmärken. Den religiösa mamman. Och så jobbet och jargongen på tidningsredaktionen, som jag gillar att läsa om. Väldigt, väldigt bra deckare.