En smakebit på søndag (vecka 31)

Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och information om hur du kan delta själv.

Idag är det ett år sedan jag var med på Smakebiten första gången! Åtminstone om man går efter veckonumret, söndagar kan ju inte ha exakt samma datum två år i rad.

Idag läser jag den sista boken i Agnes von Krusenstjernas trilogi om Tony. Boken är från 1926, men utspelar sig väl några år tidigare. Den här boken har en undertitel, "Resa till Kejsarens hotell", där Kejsarens hotell syftar på ett mentalsjukhus där Tony är inlagd under en period. Men så långt har jag inte kommit än, så smakbiten får bli något som Tony funderar på tidigare i boken.

Äro vi inte ändå bra otacksamma? De flesta av oss ha en värld av skönhet och fantasi inom sig, och ändå fly vi ifrån den och söka som okynniga barn runtomkring oss med ivrigt fångande händer och lysande ögon. Om man blott visade varandra dessa flygande fantasier och sköna scenerier, om man toge famnen full av sin egen trädgårds blommor och räckte fram! Men ack, visst icke! Vi tala om för varandra att vädret är vackert eller, ännu hellre, att det är fult, vad den har sagt och vad den har gjort, tusen oviktiga bagateller, som få läpparna att sluta sig och öppna sig.
(Agnes von Krusenstjerna, "Tonys sista läroår", s. 64)