Stalinhusen
av Ricarda Junge
Den här boken var ett riktigt fynd! Jag hade hört talas om att den fanns tidigare, men hade egentligen inga planer på att läsa den. Förutom att jag ju alltid verkar ha planer på att läsa alla böcker ... Men så stod den där på biblioteket och verkade intressant, så den fick följa med hem. Det var en bra impuls. Jag blev riktigt förtjust i "Stalinhusen".
Lena och hennes sambo håller på att separera. Han letar efter en annan lägenhet och bor under tiden på hotell. Lena och deras lille som bor kvar i lägenheten i Friedrichshain, i före detta Östberlin. Hon trivs i lägenheten och det är tur att den är så billig att hon och Adrian kan bo kvar även om Adrians pappa inte gör det. Vissa av grannarna är lite knepiga, men det gör inte så mycket. De flesta i huset är gamla och har bott i sina lägenheter sedan långt innan muren föll.
Så börjar det hända små oförklarliga saker. Värmen vrids upp till max. Apparater stängs av eller sätts på. Först tror hon att det är Adrian, men han kan inte nå alla grejer. Adrian pratar inte så mycket än, men han säger att det är den konstiga tanten. Lena vet inte vad hon ska tro. Är den konstiga tanten en skrämmande fantasifigur eller är det någon som går in i deras lägenhet? Eller håller hon på att bli tokig? Är det hon själv som är "en konstig tant" ibland?
Boken har en lagom obehaglig, spöklik stämning. Vad är det egentligen som händer? Och så vävs det gamla DDR in i berättelsen på ett spännande sätt. Det gamla verkar sitta i husen, och inte minst i alla de gamla hyresgästerna. Det har gått tjugo år sedan händelserna 1989 (ganska exakt faktiskt, det finns många tidsmarkörer i boken som placerar handlingen till 2009) men man har inte glömt. Det vill säga, Lena, som var barn i Västtyskland, har kanske glömt, men det har till exempel inte den unga grannfrun, som var barn i Östtyskland, gjort.
"Stalinhusen" skulle jag gärna läsa om på tyska. Mest för att jag gillar den. Men också för att det nog finns massor av användbara tyska ord att lära sig här. Moderna och bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar