lördag 4 augusti 2012

The Fry Chronicles

 
The Fry Chronicles
av Stephen Fry

Jag tror jag nämnde när jag läste Stephen Frys första självbiografi, "Moab is My Washpot" att Fry är överallt. Jag lyssnar på hans inläsning av Harry Potter-böckerna när jag diskar, när jag slötittar på TV är det ofta på BBC Entertainment, och där visas ofta QI (alltid samma avsnitt, känns det som - varför visar de inte fler säsonger?) ... och nu har jag läst den andra självbiografin också. Den första handlade om livet fram till tjugoårsåldern och slutade väldigt otippat med en fängelsevistelse. Kanske inte så otippat när man tänker på hans inte särskilt enkla tonårstid, men jag visste inte om det tidigare.

"The Fry Chronicles" handlar tvärtom om något som man vet om i nutid, men som man kanske inte hade kunnat ana om man bara kände till händelserna i "Moab is My Washpot". Närmare bestämt studier i Cambridge och lärarjobb på en privatskola under delar av loven (universitetsstudenter har nämligen mycket längre lov än skolelever). Efter studierna verkar planen ha varit att bli lärare. Fast vi vet ju att det inte skulle bli så.

Kul att läsa om studentteater och 80-talets komiker, och om hur man skriver manus till en musikal och är på TV med sina kompisar från universitetet t.ex. Emma Thompson och Hugh Laurie. Som man ju är. Som icke-brittisk behöver man tillgång till google och imdb när man läser "The Fry Chronicles". Jag tror nog att jag tyckte bättre om "Moab ..." som bok, men här har man nöjet att känna igen TV-serier som nämns m.m. Och det här är också en bra bok. Här är det en väldigt sympatisk berättare som delar med sig av anekdoter och åsikter.

Det låter som om "The Fry Chronicles" skulle vara en mycket ljusare bok, när allt går bra för "vår hjälte" (låter det inte som en påhittad person när man skriver så?). Men så är det inte riktigt. Fry berättar också om sin bipolära sjukdom, som han vid den här tiden inte hade fått diagnostiserad än. Och slutkapitlet lovar inte gott ... Jag hoppas att det blir fler självbiografier. Den här sträcker sig bara fram till 30-årsåldern. Det räcker gott och väl till en hel bok. Men jag vill läsa mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar