Döden skall du tåla

Döden skall du tåla

av Karin Fossum

I vanliga fall brukar Sejer och Skarre kopplas in när någon hittas mördad eller när dödsfallet åtminstone verkar onaturligt. Eller så har någon försvunnit. Men den här gången är det ett fall som egentligen verkar mycket oskyldigare. En bebis har sovit utomhus i sin barnvagn, och hittas badande i blod - någon annans blod. Och det är bara det första fallet av utspekulerade och makabra skämt som folk i området drabbas av. Ingen skadas allvarligt, men tryggheten försvinner. De drabbade inser att någon har bevakat dem, lärt sig deras vanor och lagt ner möda på att hitta på något som verkligen ska ge just dem en chock. Men vem skulle göra något sådant? Och varför?

Jag tyckte att "Döden skall du tåla" på många sätt var mycket obehagligare än en vanlig deckare, med ett mord eller ett par. Man har mycket mer distans till mord. Det händer i böcker och på TV, men mycket sällan i verkliga livet. Men det här, det skulle faktiskt kunna hända. Fossums deckare är ju också ofta mer sannolika än många andra deckare. Det är ingen som har suttit och klurat på det perfekta mordet, utan det är mer en rad olyckliga omständigheter som leder fram till att någon dödar någon annan. I den här boken är det ju till en början någon som ändå har funderat ut ett ganska perfekt brott, men det är ju inte alls mord det handlar om. Eller är det inte de sjuka skämten hon vill berätta om? För även här leder det ena till det andra.