Alberte og friheten
av Cora Sandel
Jag vet inte varför, men "Alberte og friheten" föll mig inte alls i smaken på samma sätt som "Alberte og Jakob" gjorde, och det tog ganska lång tid att läsa ut den. Kanske för att jag hade förväntat mig en helt annan miljö och handling. På något sätt har jag ändå undvikit att få reda på vad som händer i slutet, trots att det är många som har läst de tre böckerna om Alberte. Lite har jag väl råkat få reda på men långt ifrån allt märker jag.
Det har gått en del år sedan den förra boken om Alberte och hennes liv ser ganska annorlunda ut. Numera bor hon i Paris och rör sig i konstnärskretsar. Inga särskilt kända konstnärer förstås, men människor som är intresserade av konst och har ambitioner om att bli stora konstnärer. Alberte håller dock inte på med konst. Hon står modell för att få ihop pengar till det viktigaste och någon enstaka gång skriver hon en liten krönika (skulle man väl säga nu) för norska tidningar. Flera av hennes vänner klagar på Alberte inte gör någonting. Hon ägnar sig inte åt konst eller skrivande, jobbar inte med något, studerar inte något. Franska förstås, men hon är ju inte fransk och är inte särskilt efterfrågad som språklärare i Paris. I Norge hade det säkert varit en annan sak, men hon är inte intresserad av att återvända. I stället hankar hon sig fram, fryser och svälter, utan något särskilt mål. Här i Paris har hon visserligen en vänkrets, men det finns mycket av den ensamma flickan från "Alberte og Jakob" kvar.
Jag ska väl läsa den tredje boken också, "Bare Alberte", och hoppas att den kommer fånga mig mer än vad "Alberte og friheten" lyckades med. Men jag ska också säga att jag fortfarande inte var riktigt frisk när jag läste "Alberte og friheten", och det är en bok där koncentrationen kanske borde ha varit mer på topp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar