Utsikt til paradiset
av Ingvar Ambjørnsen
"Utsikt til paradiset" är den första boken om Elling, och den enda som inte har blivit filmatiserad. Jag har sett två av de tre filmerna, men aldrig läst någon av böckerna (eller något av Ambjørnsen över huvud taget) tidigare. Den Elling man möter i boken är annorlunda än Elling från filmerna. Det är något som inte riktigt stämmer med Elling. Vad får man aldrig veta. Han berättar i jag-form och själv tycker han nog inte att det är något fel på honom. Man får reda på att han hade det ganska jobbigt i skolan, men har har gått i vanlig skola i alla fall, och att han bara har jobbat två dagar i sitt liv och att det inte var så lyckat. Nu får han pension i stället. I filmerna är det lätt att ha överseende med hans excentriska beteende, och tycka att visst har han tokiga idéer, men uppfriskande, och det är ju mest sött. När man läser den här boken förstår man hur svårt det är för honom att fungera i vardagen, och det blir mer beklämmande än sött.
Elling är drygt trettio år och har alltid levt med sin mamma i en lägenhet i en förort till Oslo. Hon har alltid tagit hand om honom, och inte mycket verkar ha förändrats sedan han var barn. Inte Elling heller. Till exempel har han fortfarande samma rigida idéer om rätt och fel som barn har. Men nu är mamman död och Elling ensam. På ett sätt klarar han sig ganska bra. Han kan klä sig, fixa mat och sköta sin hygien. Men vissa saker han han svårare att hantera. Samvaro med andra människor verkar till exempel vara svårt. Han är väldigt ensam. Nu när mamman inte finns blir det två andra modersgestalter som upptar honom i stället. Den första hade han redan ett brinnande intresse för - Gro Harlem Brundtland, "landsmodern". Han samlar urklipp och tänker mycket på henne. Men nu har han dessutom hittat någon annan. Från fönstret i sin mammas gamla sovrum kan han se in i lägenheterna i ett annat hus, och där bor en kvinna i hans mors ålder, som verkar så trygg och moderlig. Rigemor Jølsen, tar han reda på att hon heter. Han börjar bevaka henne, funderar över hur hennes liv ser ut och på hur det skulle vara om de två var vänner. Det börjar nog så harmlöst, men Elling har ju inget riktigt sinne för proportioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar