Mordet i Sussex

Mordet i Sussex
av Minette Walters

I höst ska jag på en kortare resa till London och Brighton. När jag såg "Mordet i Sussex" på biblioteket tänkte jag: "Sussex-pepp!" Fast det är snarare Sussex-depp. Det var länge sedan jag läste Minette Walters, men min kompis som är lite mer bevandrad i brittiska deckare säger att Walters ofta är rätt deppig. Inte för att boken inte var bra. Deckare måste ju inte vara bara myspys och skoj, det är ju ändå (för det mesta) fasansfulla brott de handlar om. Jag föredrar nog egentligen är de är ganska mörka och deppiga.

"Mordet i Sussex" är en mycket kort deckare, ursprungligen skriven som en Quick Reads-bok, och baserad på ett verkligt mordfall, The Chicken Farm Murder eller Chicken Run Murder. Men det är inte nödvändigtvis den sanna historien, utan Walters tolkning av vad som kan ha hänt. Händelserna stämmer nog ganska väl, men hon har förstås hittat på mycket av de två huvudpersonernas tankar och känslor själv. Till exempel har hon antagit att offret, Elsie Cameron, kan ha lidit av en borderline-spersonlighetsstörning och säkert skrivit henne enligt den diagnosen. I själva verket kanske det inte alls var det som var Elsies problem. Boken utspelar sig omkring 1920 och även om Elsie faktiskt går till en läkare för "nerverna" så får hon ju ingen exakt diagnos, bara ett recept på lugnande tabletter. Elsie har problem med att behålla sina jobb, hon anses besvärlig och hon är oerhört känslig för vad andra ska tycka om henne. Ofta inbillar hon sig att folk skrattar åt henne bakom hennes rygg. Det faktum att hennes båda syskon utan problem har lyckats hitta partners men att hon inte verkar lyckas med samma sak plågar henne väldigt. Säkert skrattar folk åt henne.

Hon träffar Norman Thorne i kyrkan. Han är yngre än henne, fortfarande i tonåren, och det är ett litet aber (vad ska folk säga?). Men de blir ändå ett par och Elsie börjar tjata om att de ska gifta sig och flytta ihop. Som tur är för honom så finns det ju alltid pengarna att skylla på. Han kan inte gifta sig om han inte kan försörja sin hustru. Det är hennes idé att han startar en kycklingfarm nere i Sussex. Men hon ser för sig att det inte kommer ta lång tid innan de kan gifta sig, medan han bor i ett skjul och inte lyckas få fart på affärerna. Dessutom är han kanske inte längre så pigg på att gifta sig med Elsie.

På något sätt mistte Elsie livet på kycklingfarmen och Norman styckade och gömde hennes kropp. Men var det mord, eller var det som han påstod - att hon begått självmord (eller att hon skulle hota med självmord, men att det hade gått snett) och att han hade insett att ingen skulle tro på det och därför grävt ner henne? Den medicinska expertisen var oenig om hur hon hade dött. Norman Thorne blev dömd, men om det var rätt eller inte är upp till läsaren att avgöra.