Emmas Glück
av Claudia Schreiber
Emma är grisbonde, men hennes gård som tidigare gav nog avkastning för att försörja flera generationer kan numera inte ens försörja henne ensam. Tvångsförsäljning hotar. Hon måste lämna gården och får inte ens ta med sina älskade djur. Som tur är så är ortens polisman, Henner, inte så bra på att tvinga Emma till något. De har känt varandra hela livet och varken Henner eller någon annan förstår varför Emma inte bara ger upp gården, gifter sig med Henner och börjar skaffa barn. Att driva en gård helt ensam är omöjligt, det är för tungt för en person. Men Emma är ju lite udda. Och aldrig i livet att hon flyttar in hos Henner och hans mamma. Djuren är hennes allt. Hon har grisar, höns och lite av varje. Alla djur går i stort sett fritt. Grisarna är tillgivna som hundar, och Emma ger dem ett underbart liv och till slut en smärtfri, barmhärtig död (dock inte helt laglig). Så blir de den godaste korv som finns.
Emma önskar sig bara två saker. Pengar nog till att kunna behålla gården, och en man. Och plötsligt blir hon bönhörd. En Ferrari kraschar på hennes ägor, innehållande en medvetslös man och en kasse amerikanska dollar. Hur ska Emma kunna få honom att stanna, och hur ska hon kunna lägga beslag på pengarna utan att det verkar misstänkt?
Mannen är Max, en stadsmänniska som alltid har ängslats över det mesta. Han är rädd för allt som kan ta slut, särskilt rädd för att livet ska ta slut. Han har aldrig riktigt upplevt något, utom en gång när han vann en drömsemester i Mexico. Men nu har han fått reda på att han har obotlig cancer. Bilen och pengarna är stulna. Han ville uppleva sin drömsemster igen innan han dör. I stället vaknar han upp på Emmas gård, utan bil eller pengar och jagad av polisen. Gården är skitig och stökig, något han har mycket svårt att stå ut med, och bebos av en kvinna som kallblodigt skär halsen av samma griskultingar som hon nyss klappat och gullat med.
Även om jag hade anat hur det skulle gå, så tyckte jag ändå att det var en mer intressant roman än vad jag hade trott. Jag trodde att den skulle vara mer fluffig chicklit, men det var den inte. Den var mer något i stil med Gillian Whites böcker, eller Unni Drougges "Slyngstad events". Den är rolig, och man får verkligen en känsla för hur det är i Emmas, tja, "idéisolerade" hemtrakt. Allting där är som det var för ett par årtionden sedan i resten av Tyskland. Boken tar dessutom upp människors förhållande till djur. Att man kan tycka att kött är helt okej så länge det kommer inpackat i plast från affären, men är man beredd att hugga huvudet av kycklingen eller skära halsen av grisen själv? (Nu äter jag ju visserligen inte kött, och det är inte av den orsaken, men ändå.) Och å andra sidan, hur tänker man när man faktiskt, utan att tveka, slaktar sina älskade djur?
Skulle man känna sig sugen på att läsa boken men inte är så bra på tyska, så finns den översatt till norska. "Emmas lykke". Den har tydligen blivit filmad också. Själv vill jag gärna läsa Claudia Schreibers senaste roman, "Ihr ständiger Begleiter". Förutom att jag tyckte om "Emmas Glück" så var tyskan på precis rätt nivå för mig. Jag kunde läsa obehindrat, men texten var inte för enkel och dum, utan jag lärde mig ett par nya ord. Mest grisrelaterade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar