Den blå jorden

Den blå jorden
av Margit Sandemo

Margit Sandemo skriver egentligen samma berättelser om och om igen, med små variationer. En av berättelserna är att en grupp människor (gärna en familj/släkt), ofta med icke-mänskliga bundsförvanter, reser runt och letar ledtrådar för att kunna oskadliggöra en ond makt. Detta är förstås den genomgående handlingen i Trollrunor-serier också. Här har en familj lyckats dra till sig den onda Månhäxans, och ännu värre otygs, uppmärksamhet, och flera generationer är ute på resor för att lösa olika gåtor. Den ena gruppens äventyr i Telemark skildrades i förra boken, och nu är det den andra gruppens tur. De är någonstans i Königsbergstrakten (fast längre in i landet) och letar efter Månhäxans hemliga tillflyktsort.

Familjen har grenat ut sig och spritts. Ravn och Ilonas äldste son har ärvt tronen i det lilla land som Ravn var prins i (han var inte så intresserad av sånt själv). Både sonen och hans båda barn är med på denna expedition. Man var lite tveksamma till att ta med flickan, Bianca Marina, som är en riktigt bortskämd prinsessa (ja, hon är ju verkligen en prinsessa), men hon tjatade tills alla gav med sig. Det ångrar hon nu. Till slut har man inget annat val än att skicka hem henne, men ingen vill följa henne hem och gå miste om allt det spännande. Så man betalar några bönder för att ta med henne till civilisationen. Naturligvis går det inte så bra. Familjen är mycket skum (också en vanlig ingrediens), Bianca Marina kommer inte överens med någon, men blir till slut så illa tvungen att försöka klara sig i vildmarken tillsammans med familjens yngste son. De gör knappt annat än att reta varandra. Även detta är en av de historier som brukar återkomma i Margit Sandemos böcker.

Jag skulle hellre rekommendera Sagan om Isfolket (serie på 47 böcker), Häxmästaren (serie på 15 böcker) eller någon av de fristående böckerna. Trollrunor (ska bli 11 böcker, tror jag) är inte alls lika bra. Det går för snabbt. Allt handlar om att historien ska gå framåt och det blir på bekostnad av språk och karaktärer. Jag skulle vilja ha mindre av mysterierna och mer om personerna.

Men fortsätta läsa måste jag. :) Misstänker dock att det mest beror på att jag har varit med i flera Sandemoföreningar. Är inte med i någon nu längre (fast det finns ju några som troligen är mer eller mindre utdöda som jag möjligen fortfarande står som medlem i), men det känns ändå som om jag måste fortsätta hålla mig à jour.

Trollrunor:
1. "Skogen bortom dagen"
2. "Sandhammaren"
3. "Där vinden får vila"
4. "Blind måne"
5. "Månhäxan"
6. "Svartalver"