Inga-Majas baby

Inga-Majas baby
av Lisa Eurén-Berner

Förra boken hette "Sprakfålen tar farväl" och skulle liksom vara den sista boken i serien. Men än en gång får Inga-Maja ta tillbaka vad hon sagt. Och den riktiga författaren också, i ett kort förord. Men, säger hon också, nu kommer det handla mer om Inga-Majas baby. Men det är fortfarande Inga-Maja som berättar och allt är inte bebisrelaterat.

Men det är helt klart dottern som står i centrum nu. Susanne heter hon, vilket var ett väldigt ovanligt namn på den här tiden. Jag har kollat upp det. Statistiken gick bara till 1940, men boken är från 1939 och det är väl ingen större skillnad. Det var inte många som döptes till Susanne då. Ett par årtionden senare var det desto fler. Deras mammor kanske hade läst Sprakfåleböckerna? I alla fall möts inte Inga-Majas namnförslag med någon större entusiasm. Amanda, hushållerskan i hennes föräldrahem, menar att Susanne är ett namn som en kristen människa skäms att uttala! Hon kallar heller aldrig Susanne för Susanne. Men alla andra vänjer sig, och tycker väl t.o.m. att det är fint.

Amanda har en del andra idéer om barnuppfostran, märker Inga-Maja när hon tar med sig Susanne på besök till föräldrarna. Kul att läsa om vad som ansågs vara de modernaste idéerna just då.

Dessutom (spännande!) är det inte alls långt ifrån skilsmässa mellan Inga-Maja och Greger. Och Inga-Maja som så sent som i förr-förra boken hävdade att något sådant skulle aldrig hända dem.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"
7. "Sprakfålen tar farväl"

Extremt högt och otroligt nära

Extremt högt och otroligt nära
av Jonathan Safran Foer

Oskar Schell är en intelligent, men lite udda, nioåring, vars pappa omkom i terrorattacken mot World Trade Center. Oskar har en stor hemlighet. Pappan ringde hem flera gånger innan han dog, men trots att Oskar var hemma och hörde pappans röst på telefonsvararen så svarade han inte. Han har inte berättat det för sin mamma, och han har sparat telefonsvararmeddelandena och lyssnar på dem ibland. En dag när han är i pappans rum, som inte har städats ut, hittar han en mystisk nyckel i ett kuvert som bär texten Black.

Oskar börjar han forska i vart nyckeln kan gå. Det finns väldigt många lås i New York. Men han får för sig att Black är ett efternamn och börjar personligen söka upp alla Black i telefonkatalogen. Kanske någon av dem kände han pappa. Jag tror nästan att Oskar hoppas att pappan på något sätt har överlevt, och att detta är en absurd skattjakt. Pappan var mycket för att anordna skattjakter för Oskar. Han var den av föräldrarna som Oskar stod närmast, han som kunde förklara allting.

Det här var en bok vi läste i min läsecirkel, och en i gruppen hade inte lyckats läsa klart för hon såg den irriterande ungen i Om en pojke (filmen) framför sig när hon läste om Oskar. Det finns helt klart en likhet. Båda är ju utanför i skolan och lillgamla, mycket för att föräldrarna har gett dem nördintressen. Och de skyddar sina föräldrar. Oskar försöker ju dels bevara sin pappas minne, men han vill ju också skydda sin mamma från de oroande meddelandena på telefonsvararen. Annars tänkte jag mer på "The Curious Incident of the Dog In the Night-time", där en annan udda pojke letar efter en död förälder. Dessutom kan båda de här berättelserna avbrytas av något annat, antingen det är matteproblem eller bilder. Det är i den här boken som det finns bilder, som inte direkt är illustrationer och ofta verkar helt ovidkommande, men på något sätt har mer eller mindre med handlingen att göra ändå. Skillnaden är väl att "The Curious Incident of the Dog In the Night-time" helt och hållet är Christophers bok, medan "Extremt högt och otroligt nära" låter fler än Oskar komma till tals.

1602

1602
av Neil Gaiman
Illustrerad av Andy Kubert och Richard Isanove

Jag är ingen Marvel-expert, men lite koll har jag i alla fall. Jag vet vem Spindelmannen är, och Daredevil, och ungefär hur den här X-men-grejen fungerar. Filmerna har jag inte sett, men har man gjort det så har man säkert alla förkunskaper man behöver för "1602". För det här är en serie om vad som kunde ha hänt om alla mutanterna hade fötts ett antal århundraden tidigare. Man kan ju läsa den helt fristående också, men det är ju rätt kul att se hur Neil Gaiman har flyttat över de kända karaktärerna till en annan tid. Efter att jag hade läst klart seriealbumet gogglade jag ett par av karaktärerna, 1900-talsversionen alltså, och upptäckte saker i berättelsen som jag missat tidigare. Saker som t.ex. vilka relationer olika X-men har till varandra.

1602 styrs England av en mycket gammal drottning Elisabet. Europa är fullt av intriger och någonstans fraktas ett mycket farligt vapen. 1602 finns det en mycket liten engelsk koloni i den nya världen och den allra första engelska barn som fötts där, numera en tonårig flicka, är på väg till drottningen för att be om hjälp att förbättra kolonins villkor. Slutligen var 1602 inte en bra tid att vara mutant. Det var lätt hänt att inkvisitionen brände en på bål.

Avvägar

Avvägar
av Tawni O'Dell

Harley är inte gammal nog att köpa alkohol än, men han har vårdnaden om sina tre yngre systrar. Syskonens mamma är dömd till livstids fängelse för mordet på pappa. Harleys bäste vän har åkt iväg för att gå på college, men själv har Harley blivit tvungen att sluta skolan och ta två dåligt betalda, okvalificerade jobb. Det är dyrt att vara familjeförsörjare. Det är en ständig kamp för att få mat på bordet. Hundarna har de fått göra sig av med och sextonåriga Amber kan inte få ta körkort.

Men ekonomin är inte det jobbigaste. Harley säger att om någon hade frågat honom för ett par år sedan vad som skulle vara det jobbigaste med att ta hand om systrarna själv så skulle han sagt nåt i stil med at gå upp och torka spyor om nån blir sjuk en natt. Fast nu vet han att det svåraste är att prata med dem. Allihop, även Harley, präglas inte bara av mordet och att deras mamma sitter i fängelse (och att stora delar av bygden nu tittar snett på dem), utan även av hur pappan har hunsat och slagit dem under hela deras liv.

Det är skrämmande att läsa om hur lite hjälp Harley får. Samhället bekostar visserligen en psykolog för honom och Amber (de yngre systrarna ville inte), men han får ingen avlastning av ansvaret för systrarna, inte ens från släkten. Den enda som verkar vilja försöka förstå honom är mamman till en av yngsta systerns kompisar.

"Avvägar" är en väldigt mörk berättelse, men ändå med lite humor ibland. Fast mest deprimerande.

Marikas A till Ö-projekt:

A Ronny Ambjörnsson - "Mitt förnamn är Ronny"
B Holly Black - "Mörkrets tjänare"
C Chun Sue - "Beijing doll"
D Edwidge Danticat - "En skörd av tårar"
E Ing-Marie Eriksson - "Märit"
F Jonathan Franzen - "Tllrättalägganden"
G Niall Griffiths - "Kelly + Victor"
H Ernest Hemingway - "The Old Man and the Sea"
I John Irving - "Garp och hans värld"
J Henry James - "The Turn of the Screw and Other Stories"
K Theodor Kallifatides - "Kärleken"
L Camilla Läckberg - "Isprinsessan"
M Shena Mackay - "Solen går ner över Eugene Schlumburger/Dvärg på rymmen"
N Donna Jo Napoli - "Zel"
O Tawni O'Dell - "Avvägar"

P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Tussi i skolan

Tussi i skolan
av Ester Ringnér-Lundgren

Detta var den enda av Tussi-böckerna som jag saknade. Nu har jag alltså alla tio. Men detta är faktiskt bara del två i serien. Tussi har redan skrivit om sitt sommarlov i den första boken, och nu är det dags för skolåret. Hon berättar bara om vissa händelser, så hon hinner faktiskt med hela tredje klass på under 90 sidor. De här böckerna är inte lika bra som Lottaböckerna av samma författare, men man kan känna igen en del saker. Tussi och Lotta skulle nästan kunna vara samma person i olika åldrar. Båda har äldre syskon (fast olika många) och förstående, förståndiga mödrar. Men Tussis pappa känns väldigt anonym. Lottas pappa kan åtminstone slänga ur sig nåt citat eller en torr kommentar när tillfälle bjuds. Både Lotta och Tussi har ganska nära till olika känslor, och båda lyckas lära känna diverse speciella människor. Dessutom bor båda i stan till vardags (men Tussi bor i Stockholm och Lotta i en mindre stad), men så fort det är skollov ska det åkas ut till stugan på landet.

Tussi-böckerna:
1. "Tussis sommarlov"
2. "Tussi i skolan"
3. "Tussi och trollkarlen"
4. "Tussi berättar mera"
5. "Tussi på vinterlov"
6. "April, april, Tussi!"
7. "Det spökar för Tussi"
8. "Tussi möter en tiger"
9. "Tussis lekstuga"
10. "Tussis nya klasskamrat"

Snow Drop del tio

Snow Drop del tio
av Choi Kyung-Ah

So-Nas pappa vill verkligen inte att hon ska vara ihop med Hae-Gi. Och då menar jag verkligen inte. Han går så långt som att hota Hae-Gis familjemedlemmar till livet, och med hans kontakter i maffiavärlden vet So-Na att det inte bara är tomma ord. Det skulle inte vara första gången som någon dör p.g.a. att hennes pappa vill "skydda" henne.

Bara två delar kvar i serien. Undrar hur det ska lösa sig. För det kommer väl sluta lyckligt, hoppas jag. Den här manwhan är väl inte överdrivet realistisk. Den utspelar sig visserligen i den verkliga världen, men bland ungdomar som är barn till toppolitiker eller maffiabossar, eller som själva är modeller. De problem som dessa saker kan medföra är kanske inte direkt nåt man kan identifiera sig med, men i grund och botten är det ju en Romeo och Julia-historia, och såna har ju engagerat förr.

- Snow Drop del ett
- Snow Drop del två
- Snow Drop del tre
- Snow Drop del fyra
- Snow Drop del fem
- Snow Drop del sex
- Snow Drop del sju
- Snow Drop del åtta
- Snow Drop del nio

Fullmetal Alchemist 1

Fullmetal Alchemist 1
av Hiromu Arakawa

En av de senaste mangaserierna att översättas till svenska. Titeln låter bekant (även om jag råkar säga Full Metal Jacket sådär varannan gång), jag tror det är en rätt känd manga. Måste alltså provläsas. :)

Historien utspelar sig i en värld som verkar en aning framtida och inte särskilt trevlig. Landet tycks styras av en mindre sympatisk regim. Edward Elric är en alkemist i regeringens tjänst. Ganska ung och väldigt liten, vilket han har komplex för. Han går under namnet Stålalkemisten, eftersom han förlorat en del kroppsdelar i en rit som skulle återuppväcka hans döda mor. Samtidigt förlorade hans lillebror och ständige följeslagare Alphonse hela sin kropp. Men hans själ har manats in i en enorm rustning.

Nåt sånt. Än så länge är jag inte helt övertygad, men jag kan tänka mig att det blir bättre när man kommer in i berättelsen mer. Det är min syster som köper dessa, och så länge hon håller på med det kommer jag säkert läsa.

............................................................

Ett mangatips just nu är förresten att åka till närmsta Rustabutik, där många delar av Ranma ½ (vet inte hur många delar, men det såg ut som många olika) och Fushigi Yuugi (del 1-15, av totalt 18 i serien) slumpas bort för endast 10 kr/st. Båda de serierna är mycket bra.

Caipirinha med Döden

Caipirinha med Döden
av Maria Ernestam

Erica är helt förstörd efter att mannen i hennes liv har lämnat henne för en annan. Hon är dessutom rätt full när Döden knackar på. Men det är inte hon som ser i syne, det är verkligen Döden som har kommit. Inte för att hämta henne, utan för att fråga om vägen till en av grannarna. Men han kommer gärna tillbaka till Erica, bara på besök förstås.

Döden är riktigt trevlig att umgås med. Han är intelligent och charmig, och han lagar gärna god lyxmat. Dessutom tycker han att Erica har en unik personlighet och att hon skulle kunna bli hans assistent. Hon får till och med äran att själv gå och hämta folk som ska dö. Det finns en lista, men den behöver inte följas slaviskt. Tänk om Erica skulle ta och underlätta sina vänners liv en smula?

En lite speciell bok, även om det inte är första gången jag läser nåt där Döden är en karaktär. Men "Caipirinha med Döden" bra (inte för att de andra böckerna med inte var det alltså). Udda och rolig, samtidigt som den tar upp moraliska frågor. Ibland kan man förutse lite vad som ska hända, det är ju upplagt så att den och den troligen ska dö. Men överraskningarna uteblir inte. Att allt inte blir som Erica planerar är ju inte konstigt, men det gick faktiskt inte som jag trodde heller.

I döda språks sällskap

I döda språks sällskap
av Ola Wikander

Hur är det ö.h.t. möjligt att kunna så här många språk? Här berättas om elva utdöda* språk (ett urval av de språk författaren behärskar) och deras historia, med exempel på hur de kan se ut och långa citat. Språk som latin, som alla redan känner till, är inte med, utan det är lite mer obskyra språk det handlar om. Fascinerande. Det här är en bok som verkligen rekommenderas!

* Mer eller mindre utdöda. Sanskrit används tydligen i vissa sammanhang och hebreiskan har ju återuppstått, fast den är inte likadan som den gamla hebreiskan.

Kare first love 4-6

Kare first love 4-6
av Kaho Miyasaka

Karins och Kiriyas relation går tuffa tider till mötes. Dels beror det på missförstånd dem emellan, men också på att Karins pappa inte tycker om att dottern har en pojkvän. Det blir inte bättre av att Karin ertappas med att köpa ett graviditetstest...

Fortfarande en bra och verklighetsnära manga.

Tidigare delar i serien:
- Kare first love 1
- Kare first love 2
- Kare first love 3

Saga från Valhalla

Saga från Valhalla
av Johanne Hildebrandt

Detta är den sista boken i trilogin Sagan om Valhalla. De tidigare heter "Freja" och "Idun".

Saga är sin mormor Frejas stora hopp, den som en gång ska leda Valhalla. Men det finns en hemlighet som Saga, Freja och alla Valhallas prästinnor måste dölja: Saga har inga krafter. Under hennes initieringsrit var det ingen gudinna som kallade henne. Men Freja är övertygad om att Saga en gång kommer bli utvald. Under tiden måste alla låtsas inför folket att Saga står i kontakt med högre makter. Saga mår inte alls bra av lögnerna och skådespeleriet.

Samtidigt närmar man sig onda tider. Trakten skakas av en rad bestialiska mord, och både fiender och förskräckliga oväder hotar människorna.

Det är spännande att läsa Johanne Hildebrandts tolkning av de gamla nordiska gudasagorna. De flesta av de bekanta namnen är mer eller mindre vanliga människor här, medan andra är gudar och oknytt även här. Personerna i böckerna råkar ut för en hel del övernaturliga upplevelser, men på nåt sätt tycker jag inte att det känns som fantasy. Jag ser det mer som ett samhälle där man lever nära sina myter och verkligen tror på dem, och därför tycker man sig ha upplevelser som passar in i religionen.

Krig og fred og religion og politikk og sånn

Krig og fred og religion og politikk og sånn
av Anne-Kat Hærland

Kan man säga att det är kåserier? Brukar inte kåserier vara snällare? Krönikor kanske. Det blir nog bäst. Jag har inte fattat om det är en samling med tidigare publicerade texter eller om boken är skriven i ett svep. Inte för att det spelar nån roll.

Rolig bok det här. :) Det är kanske inte alltid jag håller med, men jag skrattar för det mesta.

För mig som svensk och inte bosatt i Norge är det ju en del poänger som jag missar när Anne-Kat Hærland gör narr av det norska samhället, och norska politiker, kungligheter och andra kändisar. Vilka är allihop egentligen? Men jag har i alla fall ett hum om de viktigaste, och resten kan man ju gissa sig till vad de är för sort. Kan jag inte skilja på de svenska Big Brother-deltagarna behöver jag ju inte kunna skilja på de norska. Men det är ju faktiskt en hel del som lika gärna kunde gälla Sverige. Och annat har inte med nåt speciellt land att göra alls. T.ex. när det är Bibeln som avhandlas.

Breakfast At Tiffany's

Breakfast At Tiffany's
av Truman Capote

Jag ligger lite efter med bokdagboksskriverierna. "Breakfast At Tiffany's" läste jag i mars. Men igår såg jag filmen som bygger på boken. (Det är en "novella", men vad heter det på svenska? Kortroman?) Jag tänkte att det kunde vara kul att läsa berättelsen och se filmen någorlunda sammanhängande. Jag vet inte om det var en bra eller dålig idé. De skiljer sig ganska mycket åt. Dels berättartekniskt förstås. I skrift funkar det bra med att den namnlöse författaren (berättaren är författare till yrket) berättar om Holly Golightly som han en gång kände, men i en film blir det ju enklare om handlingen är i nutid, så att säga. Och om författaren har ett namn... Men de största skillnaderna är ändå att handlingen har ändrats en hel del. Fast de ska jag inte skriva så mycket om. Jag vill ju inte avslöja vad som händer. Filmen är i alla fall lite snällare än boken. Det är lite irriterande när jag nu ska skriva om boken att jag minns filmen så mycket bättre och inte är helt säker på vad som var med i boken och inte. Jag tyckte om både bok och film, men de är olika.

Det är i alla fall berättaren som minns flickan han bodde granne med en tid i New York. Miss Holiday Golightly, Travelling, stod det på hennes brevlåda. Holly är tydligen nån sorts eskortflicka, och extraknäcker dessutom med att hälsa på en maffiaboss i fängelset. Hon verkar inte tycka att det är nåt konstigt med det. Hon bor tillsammans med en katt, som hon vägrar ge ett namn, i en otroligt stökig lägenhet, och lyckas på nåt märkligt sätt ändå själv se elegant ut. Om sig själv och sitt liv vill hon inte berätta mycket, men för den som precis som berättaren läser mellan raderna står det klart att Holly, trots sin låga ålder, redan har flytt från både ett och två tidigare liv. Hon är en fascinerande och, åtminstone i boken, tragisk person. När hon mår riktigt psykiskt dåligt finns det bara en sak som hjälper - att åka till Tiffany's juvelerarbutik, för på ett sånt ställe kan inget hemskt hända en.

Ny temamånad

Maj månad = klassikermånad?

Jag funderar på det i alla fall. Man kan ju säga som så, att jag saknar ju åtminstone inte olästa klassiker. Jag pratar om det som finns i mina bokhyllor nu, inte i världslitteraturen. Annars skulle jag behöva åtminstone ett klassikerdecennium.

Ta fyra betala för tre

Jag undrar en sak. Hur lång tid är det möjligt att hålla på och plocka till sig pocketböcker och ändra sig och ändra sig tillbaka? Misstänker att jag slog nåt sorts velighetsrekord på Akademibokhandeln igår. :)

Men nu har jag "Trettondagsafton". Haha!

Sprakfålen tar farväl

Sprakfålen tar farväl
av Lisa Eurén-Berner

Det här är inte första gången som Inga-Maja, böckernas berättare och huvudperson, säger att det här är den allra sista boken. Och totalt blev det 29 Sprakfåleböcker. Men jag tror att så småningom kommer det vara Inga-Majas dotter (i den här boken ännu inte född) som tar över berättandet och att böckerna då kommer handla om henne i stället.

Inga-Maja och Greger firar sin andra jul som gifta, och den här gången är de hos Inga-Majas familj i Norrbotten. Där vill Inga-Maja få tyst på den malliga Margit Palm (numera gift, men jag minns inte hennes nya efternamn) och säger att hon är bekant med bl.a flera filmskådespelare. Det visar sig att en av hennes "bekanta" för tillfället är och spelar in en film i deras lilla stad, och Margit ber Inga-Maja presentera honom för henne. Aj då. Och det är bara en episod i boken. Det är fortfarande så att olika händelser mest staplas efter varandra, men det är ändå ganska beroendeframkallande med såna här bokserier. De är ju väldigt mysiga. :)

Inga-Maja ser förresten väldigt medelålders ut på omslaget. Hon är väl runt 20, kan jag tänka mig.

Sprakfåleböckerna:
1. "Fröken Sprakfåle"
2. "Fröken Sprakfåle växer upp"
3. "Fröken Sprakfåle på grönbete"
4. "Fröken Sprakfåle förlovar sig"
5. "Fröken Sprakfåle byter namn"
6. "Unga fru Sprakfåle"

Duck Feet

Duck Feet
av Los Bros Hernandez

Ja, jag vet, det här seriealbumet har en lite konstig titel. Men det kommer av att brujas, häxor, anses ha ankfötter, åtminstone är det vad man säger i Palomar. Det händer en del väldigt speciella saker där. En sak jag verkligen gillade med Palomar-historierna här var man får reda på saker som man redan vet, fast på ett lite annat sätt. Kanske hur en annan person upplevde det, så att händelserna fördjupas. Man får en känsla av att det är på riktigt. Huvudhandlingen i en annan berättelse nämns i förbigående, för den det handlar om nu var inte så inblandad där. En märklig händelse som har bara har nämnts lite hastigt tidigare är plötsligt livsavgörande för någon annan.

Och i Locas-historierna är det ju vid det här laget som om man känner allihop väl. Och Maggie gjorde så och så, och då sa Hopey det, och Maggie får förresten passa sig, för nu när hennes moster har förlorat sin titel så lär hon ju vara på ett eländigt humör. Och hmm, ska Maggie och Hopey bo hos Terry nu, kan ju undra hur det kommer gå.

Dessutom får man veta vad som hände med Rocky Rhodes (en tredje, helt separat, serie, som inte ägnas lika många sidor som de övriga). Undrar om det kommer lösa sig.

"Duck Feet" är det sjätte albumet i serien. Det sjunde verkar vara knepigt att få tag på, men jag råkar veta att det finns ett ex till mig i Oslo. :) Det verkar som om man har börjat ge ut nya Love and Rockets-samlingar, där serierna är uppdelade på ett annat sätt. Det är väl därför de här gamla börjar försvinna.

Andra Love and Rockets-album som jag har läst:
1. "Music For Mechanics"
2. "Chelo's Burden" (Och här med.)
3. "Las Mujeres Perdidas"
4. "Tears From Heaven" (Och här.)
5. "The House of Raging Women"
11. "Wigwam Bam"

Vad du vill

Vad du vill
av Niklas Rådström

Man kan säga att jag missade att göra en sak innan jag läste "Vad du vill". Närmare bestämt att se eller läsa Shakespeares "Trettondagsafton". Jag visste att boken skulle ha nåt med pjäsen att göra, men jag hade inte fattat att det var så viktigt att ha koll på pjäsen för att förstå boken. Det är klart att det gick att läsa boken ändå, men jag fick ingen riktigt känsla för (eller ordning på birollerna) i 1990-talsavsnitten i boken. Men nu har jag förstått (man måste ju kolla upp såna här saker) att handlingen följer "Trettondagsafton" ganska exakt, fast i nästan nutida förlagsmiljö. Personernas namn liknar t.o.m. de som pjäsens karaktärer bär, fast anpassade till plats och tid förstås. Malvolio (hmm, är inte det Voldemorts andranamn?) blir t.ex. Olle Malvius.

Men det är bara varannat kapitel som handlar om förlagsmänniskorna och deras invecklade relationer, resten handlar om Shakespeare. En ganska märklig historia. Dels är det helt vardagliga saker som tas upp, livet i Stratford och London, familjen etc. Men det är dessutom någon som förföljer och hotar Will (som Shakespeare kallas) och hans bror eftersom de tror att de sitter inne med information om ett efterspanat teatersällskap. Dessutom kan de här avsnitten mynna ut i precis vad som helst, gärna diskussioner om huruvida Shakespeare verkligen var Shakespeare.

Jag föredrog ändå Shakespearehandlingen framför 1990-talshandlingen. Kanske hade det varit tvärtom om jag hade känt till mer om "Trettondagsafton". Jag visste ju att det är den där ett tvillingpar är utklädda till varandra, men inga detaljer. Annars har jag faktiskt sett fem Shakespearepjäser framförda, läst en sjätte samt varit i Stratford. Så helt obildad är jag ju inte. :-D I torsdags eller fredags gick förresten Shakespeare In Love på TV. Jag såg den inte men jag har ju sett den förr. I alla fall så gav GP den fem fyrar (för den som inte läser Göteborgsposten kan jag ju berätta att deras poängskala är ett till fem fyrtorn) och berömde särskilt de smarta kopplingarna till "Trettondagsafton"! Nu måste jag läsa den pjäsen. (Kan ju ta väldigt lång tid om jag väntar på att den ska uppföras på en teater nära mig. Men den kanske finns filmad annars.)

För övrigt så tycker jag bättre om när Neil Gaiman skriver om Shakespeare (i The Sandman) än när Niklas Rådström gör det. Även om båda faktiskt tar upp en del av samma saker. Att sonen Hamnet dog som barn t.ex. Och i "Vad du vill" är det dottern Susanna som är nygift och har det lite jobbigt, medan det i The Sandman är den andra dottern, Judith, som föräldrarna bekymrar sig för.