Saga från Valhalla
av Johanne Hildebrandt
Detta är den sista boken i trilogin Sagan om Valhalla. De tidigare heter "Freja" och "Idun".
Saga är sin mormor Frejas stora hopp, den som en gång ska leda Valhalla. Men det finns en hemlighet som Saga, Freja och alla Valhallas prästinnor måste dölja: Saga har inga krafter. Under hennes initieringsrit var det ingen gudinna som kallade henne. Men Freja är övertygad om att Saga en gång kommer bli utvald. Under tiden måste alla låtsas inför folket att Saga står i kontakt med högre makter. Saga mår inte alls bra av lögnerna och skådespeleriet.
Samtidigt närmar man sig onda tider. Trakten skakas av en rad bestialiska mord, och både fiender och förskräckliga oväder hotar människorna.
Det är spännande att läsa Johanne Hildebrandts tolkning av de gamla nordiska gudasagorna. De flesta av de bekanta namnen är mer eller mindre vanliga människor här, medan andra är gudar och oknytt även här. Personerna i böckerna råkar ut för en hel del övernaturliga upplevelser, men på nåt sätt tycker jag inte att det känns som fantasy. Jag ser det mer som ett samhälle där man lever nära sina myter och verkligen tror på dem, och därför tycker man sig ha upplevelser som passar in i religionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar