Styggelsen

Styggelsen
av Amanda Hellberg

Eftersom jag läste Amanda Hellbergs andra skräckroman om Maja Grå ("Styggelsen" är den första) väldigt nyligen så ligger det nära till hands att jämföra dem. Vilken av dem var egentligen bäst? Det kan jag tyvärr inte svara på. Kanske "Döden på en blek häst", men jag är inte säker. Vilken är läbbigast då? "Styggelsen"! Absolut! Det går förresten alldeles utmärkt att läsa dem i fel ordning. Det förstör ingenting i handlingen.

"Döden på en blek häst" var kanske lite mer konventionellt uppbyggd för en spökhistoria. Maja ser spöken och tar efter hand reda på varför de spökar och vad som egentligen har hänt. I "Styggelsen" får man först läsa om synska Singa, som tillsammans med sin pappa turnerar runt på marknader med en spektakulär andeskådarshow. Även om Singa verkligen har gåvan så är det mesta fusk och effekter förstås. Med löfte om ersättning lockas hon till att närvara på ett möte hos den lokala spiritistkyrkan (!) i den lilla orten Skardala. Det tar en ände med förskräckelse, kan man minst sagt säga.

Den andra delen av boken handlar om Maja Grå, som sextio år senare sommarjobbar som städerska. Men hon plågas av spöken både hemma och på jobbet. Det är visserligen inte ovanligt för henne, men hon störs mycket av det och har svårt att sova om nätterna. Men nu är det definitivt något alldeles extra på gång just på jobbet. Läsaren vet ju vad förstås. Men det finns ändå rum för någon liten överraskning på slutet.

Det är väldigt lättläst. Boken tar slut på en dag. Men det beror ju också på att det är så spännande.Nu låter det ju som att det skulle vara dåligt att en bok är lättläst. Men det är ju bara bra. Hoppas det blir fler böcker om Maja Grå, eller helt andra spökhistorier av Amanda Hellberg. Jag vill läsa mer.

Seaside Inn - Bo vid kusten

Seaside Inn - Bo vid kusten
av Galaxy Craze

Tolvåriga May bor tillsammans med sin mamma och lillebror i en gammal skola i en engelsk by. Mamman, som bara är lite drygt trettio, har drivit ett pensionat här i ett par år. Tidigare bodde de i London, och mammans hippa Londonvänner kommer och hälsar på ganska ofta. Mays pappa kan återfinnas i den kretsen, men han kommer inte alls och hälsar på särskilt ofta. May längtar efter att han ska komma, men när han gör det blir det inte som hon har tänkt sig, och nu är hon tillräckligt gammal och insiktsfull för att se det också. Tidigare har nog mamman lättare kunnat släta över pappans dåliga sidor för Mays skull. May lyckas inte ens använda sin pappa för att imponera på klasskompisarna och kanske bli lite populärare.

Det är lågsäsong och folktomt på pensionatet. Men de har en gäst, en författare som vill skriva i lugn och ro. May och hennes bror Eden och deras mamma blir förtjusta i honom. Han förstår sig på barn och kommer väl överens med deras mamma. Men hans assistent Patricia är tydligen fast besluten om att erövra honom, och misstänker att Mays mamma är ute efter samma sak. Patricia ringer till May och pratar om saker som May inte riktigt förstår, och ibland dyker hon upp i byn.

"Seaside Inn - Bo vid kusten" är en välskriven bok. Jag tycker om atmosfären i den, men boken är lite sorglig, och det tog väldigt lång tid att läsa den. Det händer inte så mycket i den, så det är inte så lätt att beskriva den. Porträttet av May är trovärdigt. Det gillar vi.

Det finns en bok till om May, men den finns inte översatt till svenska. Kanske skulle man läsa den. (Och kanske borde man ha läst den här boken på engelska också.) I den har det gått ett par år och mamman har tagit med sig barnen till USA för att följa någon guru. Som man ju gör. Eller gjorde på 70-talet kanske. Det lär vara då de utspelar sig. Det är inte helt uttalat, men det är ju inte riktigt i nutid i alla fall. Och Mick Jagger namedroppas av mammans vänner. Om det hade utspelat sig senare hade de säkert namedroppat någon annan. :)

Det sönderslagna örat

Det sönderslagna örat
av Hergé

Jag undrar om jag nånsin kommer bli ett Tintin-fan. Antagligen inte. Det är ju lite småkul och sådär, men jag är åtminstone hittills inte särskild intresserad av någon i persongalleriet.

Den här gången åker Tintin och Milou till Sydamerika för att undersöka en mystisk stöld och hamnar mitt i ett regimskifte i något påhittat land.

Tintins äventyr:
1. Tintin i Sovjet
2. Tintin i Kongo
3. Tintin i Amerika
4. Faraos cigarrer
5. Blå lotus

Mjau! 4

Mjau! 4
av Natalia Batista

Det här är den sista delen, tror jag. Matte tar med sig en skadad skata hem. Den är cool och lite sur av sig, och vill först inte vara med och leka. Och sen händer det något mystiskt, när Ville, Vanilj och Mini blir av med flera fina ägodelar. Finns det en tjuv i Mattes lägenhet?

De är ju skrivna för väldigt mycket yngre människor, så om det hade varit fler än fyra delar så hade jag nog inte brytt mig om att läsa hela serien. Fyra blir rätt lagom. Hade jag varit mycket yngre hade jag säkert önskat mig fler delar.

Tidigare böcker i serien:
- Mjau! 1
- Mjau! 2
- Mjau! 3

Neon Genesis Evangelion Volume Eleven

Neon Genesis Evangelion Volume Eleven
av Yoshiyuki Sadamoto (originalkoncept av GAINAX, khara)

Det är inte utan att man tänker på situationen i Japan just nu när man läser Neon Genesis Evangelion. Det här är fjorton år efter Second Impact, den största katastrof mänskligheten har upplevt. Jorden anfalls av enorma robotar (?) lite då och då, och för att försvara sig har ett fåtal enorma stridsrobotar byggts. Men annars är allt som vanligt. Uppenbarligen fungerar det japanska skolsystemet precis som tidigare även efter apokalypsen, och t.ex. ägnar sig tjejer fortfarande åt saker som att göra en fin matlåda åt killar de är kära i. Jag vet inte hur vanligt det är att göra det i verkligheten, men det känns som en typisk grej som kan hända i en manga som utspelar sig i den vanliga världen så att säga.

I den här volymen får man veta mer om den nya EVA-piloten som dök upp för första gången i den förra. Han är väldigt udda och kall, men det ser ut som om han kommer ha en stor påverkan på huvudpersonen Shinji.

Tråkigt att man blev tvungen att börja läsa på ett annat språk. Jag hade gärna sett att man fortsatte ge ut serien på svenska, men den är bara en av alla manga som man slutat ge ut på svenska de senaste två åren, eller hur länge det nu blir. Extra synd eftersom Neon Genesis Evangelion är en av de bästa.


Tidigare delar i serien:
- Neon Genesis Evangelion del 1 - Apostlarna anfaller
- Neon Genesis Evangelion del 2 - Pojken och kniven
- Neon Genesis Evangelion del 3 - Ett vit ärr
- Neon Genesis Evangelion del 4 - Asuka anländer (Omläsning av del 1-4)
- Neon Genesis Evangelion del 5 - Gravkors
- Neon Genesis Evangelion del 6 - Fjärde barnet
- Neon Genesis Evangelion del 7 - En mans strid (Omläsning av del 5-7)
- Neon Genesis Evangelion del 8 - Moder
- Neon Genesis Evangelion del 9 - Femte barnet
- Neon Genesis Evangelion del 10 - Tårar (Omläsning av del 8-10)

Australien berättar: Drömtidens framtid

Australien berättar: Drömtidens framtid
av Murray Bail, Carmel Bird, James Bradley, Brian Castro, Tom Cho, Barry Cooper, Delia Falconer, Catherine Ford, Helen Garner, Sonya Hartnett, Gail Jones, David Malouf, Gillian Mears, Gerald Murnane, Tim Richards, Kim Scott, Brenda Walker, Herb Wharton och Alexis Wright

Novellsamlingar är ju hopplöst att skriva om, åtminstone om det är antologier med noveller av en mängd olika författare. För att inte tala om hur svårt det blir när man har läst de olika novellerna över en längre tid. Det här var förra månadens läsecirkelsbok, men vi hade en liten twist på det. Man skulle bara läsa två-tre noveller var. Vilka som helst. Vissa av dem hade flera läst, vissa hade bara någon läst och flera av dem hade säkert ingen av oss läst. Jag hade valt den av Sonya Hartnett, som var det enda namnet jag kände igen, och två andra på måfå. Men det lät som om flera andra hade lyckats hitta bättre noveller, så det slutade med att jag läste hela boken i alla fall. Den enda gemensamma nämnaren är egentligen att författarna är från Australien. De flesta novellerna utspelar sig i Australien. Flera handlar om aboriginernas situation, annars är det väldigt blandat. En del noveller gillade jag mer, andra mindre. Som det brukar vara i en antologi.

365 pingviner

365 pingviner
av Jean-Luc Fromental
Illustrerad av Joëlle Jolivet

En bilderbok i stort format, för stor för att få plats i min scanner. Jag hittade den ganska billigt på mammutsalget, den norska bokrean (boken finns inte på svenska), och köpte den för att jag gillar pingviner. Och här finns det gott om pingviner. En helt vanlig familj får ett paket budat till sig den första januari. Det innehåller en livs levande pingvin och ett meddelande, men ingen uppgift om avsändare. Och så fortsätter det. Varje dag under hela året levereras en pingvin. Först är det ju rätt kul med pingvinerna, men snart börjar utrymme, oväsen, pingvinmatskostnader och klagomål från grannar bli ett stort problem. Vem är det som skickar alla dessa pingviner egentligen, och varför?

Ganska kul bok, men ett allt större myller av pingviner på varje sida. Pappans försök att bringa ordning i kaos genom att stapla upp pingvinerna i jämna högar (som man ju gör!) förstörs hela tiden av att det kommer en ny pingvin och bryter symmetrin. Det finns också en pingvin som inte ser ut som de andra (vilket jag helt missade innan de talade om det på slutet) och man kan ju försöka hitta honom på bilderna och lista ut vilken dag han budades dit, om man tycker att det är roligt. Jag vet inte riktigt vilken ålder "365 pingviner" är tänkt för. Inte för jättesmå barn, eftersom det förekommer en del matte samt en utläggning om växthuseffekten i boken.

Traitors of the Tower

Traitors of the Tower
av Alison Weir

Det här borde ha varit perfekt reselitteratur, men det var det inte. Den är en tunn bok ur en serie med snabblästa, inte för svåra böcker. Den innehåller flera olika texter, som var och en avhandlar en person som avrättats i Towern mellan 1483 och 1601. Alltså korta texter som kan läsas var för sig, och ett intressant ämne. Men de flesta av texterna innehöll lite för mycket politik, och massor av intriger och personer att hålla ordning på. Att läsa det här på en stökig centralstation var inte ultimat. Jag kan rekommendera boken att läsa i en något lugnare miljö.

Människorna som avhandlas är drottningarna Anne Boleyn, Katherine Howard och Jane Grey, samt fyra andra personer ur adeln. En av frågorna som besvaras är varför så mäktiga och inflytelserika människor avrättades. Ibland är det något tveksamt om de faktiskt gjort sig skyldiga till de brott de dömdes för.

Det är ingen ordning på mina papper

Det är ingen ordning på mina papper
av Bodil Malmsten

Som man kan förstå av titeln är det här en salig blandning av olika texter. Lite poesi här, ett reportage där. Jag visste vad jag gjorde när jag plockade med mig det här som reselektyr. Det är bra texter, men också korta, vilket är precis vad jag behöver när jag reser. Jag måste kunna lägga ner boken och ta upp den, lägga ner och ta upp. Och då passar det så bra med en sån här boken där avbrotten blir naturliga.

Det är dock svårt att skriva så mycket om boken, eftersom den är så skiftande. Men den känns väldigt Malmstensk i alla fall.

Mitt i prick, Lotta!

Mitt i prick, Lotta!
av Merri Vik

Den här boken har fotbollstema. Lotta förstår sig inte på fotboll, men när Knatt informerar om att Paul faktiskt är fotbollsbiten så bestämmer hon sig för att lära sig lite mer om sporten. Hon och Giggi går på en match, och det händer naturligtvis en hel del missöden och kul saker. Dessutom visar det sig att fotbollslaget i Lottas lilla stad har skaffat en ny spelare från England, och att han är släkt med Lotta. Hon visar förstås gärna stan för Bill, men det leder till att det börjar gå rykten om dem. Rykten som även når Paul ...

Men det är också en "kidnappning" i boken, och en borttappad ritning och ett missöde på en julbasar. Det är märkligt att folk faktiskt ber Lotta om att gå olika ärenden för dem, för det slutat ju ofta med att grejerna försvinner. Men det är ju alltid kul att läsa om. :)

Lotta-böckerna:
1. "Det är Lotta, förstås!"
2. "Ja, se Lotta!"
3. "Lotta är sig lik"
4. "Skärp dig, Lotta!"
5. "Lotta slår till"
6. "Fara på taket, Lotta!"
7. "Vilken skiva, Lotta!"
8. "Skriv upp det, Lotta!"
9. "Rena snurren, Lotta!"
10. "Se dig för, Lotta!"
11. "Bra gissat, Lotta!"
12. "Platt fall, Lotta!"
13. "Rena mörkret, Lotta!"
14. "Hejda dej, Lotta!"
15. "Full fart, Lotta!"
16. "Arma Lotta!"
17. "Vilken fullträff, Lotta!"
18. "Håll masken, Lotta!"
19. "Lotta i topp"
20. "Var glad, Lotta!"
21. "Vilken vals, Lotta!"
22. "Festligt, Lotta!"
23. "Vilken tur, Lotta!"
24. "Alla tiders Lotta"
25. "Rena karusellen, Lotta!"
26. "Ge aldrig upp, Lotta!"

Julias hus och Nattpappan

Julias hus och Nattpappan
av Maria Gripe

Det har gått ett par år sedan "Nattpappan". Julia har blivit några år äldre och Nattpappan, som nu går under sitt rätta namn Peter (Julia avslöjar däremot fortfarande inte sitt riktiga namn), har blivit klar med sin bok om stenar. Men han är fortfarande Julias nattpappa, även om många tycker att hon är stor nog att klara sig själv när mamman jobbar natt. Men Peter har ju fortfarande lika lite plats i sin egen lägenhet, och dessutom är ju han och Julia vänner.

Julia är fortfarande den konstiga tjejen i klassen, och blir retad ibland. Men hon kan få vara med i gänget om hon precis som alla de andra tjejerna pratar om hur snygg och bra den nye magistern är. Fast egentligen tycker Julia att han är lite jobbig. Men hon kan inte låta bli att reta Peter med att framhålla alla den här Tryggves goda sidor inför honom.

Peter har fått reda på något oroväckande. Det är prat om att kommunen ska riva det vackra gamla huset som Julia och hennes mamma hyr för att bygga moderna radhus. Det får inte ske utan kamp. Peter skriver många brev till kommungubbarna, men den mest spektakulära räddningsaktionen är det både han och Julia som ligger bakom.

Jag kan tänka mig att det här var ett ämne som låg i tiden 1971. Själv kommer jag att tänka på Gerlachska huset i min gamla hemstad Varberg. Jag har absolut ingen relation till det, eftersom det revs innan jag föddes. Men när jag gick på gymnasiet hade man fortfarande en utställning om den omdebatterade rivningen där. Och man kan fortfarande höra upprörda röster om rivningen, efter mer än 30 år. Säkert har nästan varenda stad en liknande händelse från den tiden.

Jag gillar "Julias hus och Nattpappan", även om det inte blir en favorit bland Maria Gripes böcker. Det får väl ändå fortsätta vara Skuggböckerna. Men Julia är en väldigt välskriven person, och jag kan rekommendera de här böckerna också.

I den här boken dyker det förresten upp en liten kille vid namn Elvis Karlsson, som Peter tycker verkar lite speciell. Det blev ju några böcker om Elvis Karlsson sedan.

Hytte?

Nu har jag varit i Norge och kollat upp vad Åses och Matildes mamma heter i den norska översättningen av Denise Rudbergs roman "Åse". På svenska heter hon nämligen Hytte, och det är inget de brukar använda som namn i Norge. Karaktären är dessutom norsk.

Lite bläddrande journalistik inne på Norli i Sandvika Storsenter avslöjade att mamman heter Myse i översättningen (boken heter för övrigt "Søsteren"). Myse är inte heller ett namn i Norge, men det låter bättre än Hytte i alla fall. Jag vet inte om översättaren har tänkt på ordet "mysig", men åtminstone mina norska vänner tycker att det är ett roligt svenskt ord (speciellt när det används flera gånger för att beskriva en skrubb i filmen Tillsammans).

Jag undrar om Denise Rudberg verkligen trodde att Hytte är ett namn eller om det var ett skämt från hennes sida.

.............................................................................................................

Uppdatering: Tydligen heter mamman Myse i föregående bok. Så då är det inget översättaren har hittat på, utan bara en korrigering av ett misstag.

Ordet hytte betyder så klart stuga, och myse kan antingen vara ett verb som betyder kisa eller ett substantiv som betyder vassle.

Åse

Åse
av Denise Rudberg

"Åse" är den tredje delen i den löst sammanhållna trilogi där även "Jenny S" och "Matilde" ingår. Men vad jag förstår så förekommer även flera personer från Denise Rudbergs tidigare böcker. Om hon har petat in någon från en bok som kom senare än "Åse" vet jag inte.

Det här är såna böcker som jag inte kan bestämma mig för om jag ska behålla eller gallra. Jag tycker inte de är så bra, men rätt kul ändå. Någon gång i mitten väcker de mersmak (kanske man ska läsa "Väninnan" m.fl. ändå?) men på slutet är jag väldigt mätt (nej, det ska jag inte).

Åse är syster i till Matilde i förra boken, där de öppnade en inredningsbutik tillsammans. Den är mycket populär. Förutom att det är en butik så åtar de sig också att inreda folks hem. Det är så Åse kommer i kontakt med den excentriska Disa Ernklint, och blir medbjuden på jakthelg på Disas makes gods i Värmland. De äter gott, dricker mycket och jagar med skiftande entusiasm. Några är trevliga (Disas man, hans bäste vän, Disas bästa väninna), andra är skvatt galna (Disa). Det händer en hel del under helgen.

I sitt vanliga liv har Åse en del problem. Hon är ihop med en man som hon egentligen inte hyser några varmare känslor för, men eftersom han så sällan är i Sverige är det inte så betungande. Men det är kanske inte ett så bra liv. För tillfället är det ännu mer komplicerat efter att Åse och hennes syster och kompanjon Matilde har haft ett rejält gräl och ingen verkar vilja ta första steget till att försonas.

Detta störde mig: Man får veta att Åses och Matildes mamma heter HYTTE! Nog för att de är norska (både Åse och Matilde har dock valt att bosätta sig i Stockholm), men inte ens där heter man Hytte. Jag undrar om man har ändrat det i den norska översättningen ...

Lånt fremtid

Lånt fremtid
av Trude Brænne Larssen

Karoline, Lars och Marte har lyckats få tillbaka barndomshemmet. Men det är inte riktigt deras än. De har en stor skuld till herr Wolden, och det gäller att alla tre arbetar hårt för att klara avbetalningarna. Det är svårt för Karoline att få arbete eftersom hon är så illa sedd av de flesta i bygden. Men Marte har ju en god ställning trots att hon ännu är väldigt ung, och Lars ska nog kunna få ihop en del på fisket. Särskilt om sillen kommer i år också. Bra sillår har män blivit rika på fisket.

Nu måste de bara få hem småsyskonen från Bliksvær också. Gunnhild är ju inte längre på legd, så det är inga problem. Då är det värre med Nils. De äldre syskonen måste försöka få vårdnaden om honom igen, och det kommer inte bli lätt. Hans fosterföräldrar är goda människor som vill Nils bästa och dessutom är han fäst vid dem efter att ha varit där så länge. Karoline vill väldigt gärna få hem modern från fattighuset också. Lars är mer tveksam.

Över huvud taget är Lars ett problem. Karoline känner inte att hon riktigt kan lita på honom. Han har ju alltid varit en slarver och nu är de väldigt beroende av goda inkomster.

Jag tycker att det var ett tag sen jag läste förra boken. Av någon anledning har jag liksom skjutit upp läsningen av "Lånt fremtid". Nej, den kommer nog inte vara så bra, tänker jag. Elände förr. Jobbigt. Men det är ju bra, märker jag sedan när jag väl läser boken. Bra som i medryckande, spännande och lättläst. Vad mer kan man önska? Det är ju en sån här norsk lång underhållningsbokserie, man måste bedöma böckerna efter det.

Legdebarna:
1. "Glassmaleriet"
2. "Brennemerket"
3. "Tiggerjenta"
4. "Taus tale"
5. "Hvite løgner"
6. "Blodspor"

The Importance of Music to Girls

The Importance of Music to Girls
av Lavinia Greenlaw

Den här boken består av massor av korta kapitel som alla handlar om något barndoms- eller ungdomsminne som är förknippat med musik och som tillsammans bildar en ganska komplett biografi. Fast det blir inte så sammanhängande att man alltid känner sig så motiverad att fortsätta till nästa kapitel. Därför tog det ganska lång tid att läsa boken. Jag fastnade inte heller för de första kapitlen, de som handlar om barndomen. Först efter ungefär halva boken tyckte jag att jag verkligen hade kommit in i den. Den andra halvan tyckte jag visserligen bättre om, men jag hade hoppats att hela boken skulle vara lika bra.

Det är förstås inte något fel på hur Lavinia Greenlaw skriver egentligen. Kanske var det snarare för att hon i början skriver en hel del om klassisk musik, om balett och att spela ett instrument. Jag förstår inte termerna och känner ofta inte till musikstyckena. Senare övergår hon till att skriva om pop och punk, och där är det mycket lättare att känna igen sig, även om man inte känner till just den poplåten eller det punkbandet.

Våtmarker

Våtmarker
av Charlotte Roche

Artonåriga Helen måste opereras efter att en intimrakningsolycka har gett upphov till en smärtsam analfissur. Kirurgen passar också på att ta bort hennes hemorrojder, som inte direkt har varit smärtsamma men ändå gett upphov till en del besvär. Helen smider en mycket listig plan. Under sjukhusvistelsen måste ju hennes föräldrar komma på besök, och hon ska se till att de kommer dit samtidigt. De har visserligen varit skilda i flera år, men Helen drömmer om att de ska hitta tillbaka till varandra. Det finns bara en sak som kan förstöra hennes plan, att hon inte får vara kvar på sjukhuset tillräckligt länge. Men man kanske kan ordna någon form av komplikationer på egen hand?

"Våtmarker" ska tydligen vara någon sorts skandalroman. Helen älskar oelegant sex och är motståndare till hygien. Jag tror kanske att författaren har gjort upp en lista på allt en kropp kan utsöndra och gett sig katten på att allt ska med i boken. Jag minns inte om bröstmjölk nämns, men annars kladdar Helen med allt från tårar till smegma. Och bajs förstås. Det är ju det alla väntar på, att se så att allt fungerar normalt trots operationssåret. Så för att vinna tid tänker Helen inte berätta att det faktiskt gör det. Jag tycker inte att sånt här äckligt, det är mest roligt när Helen lämnar sina använda tamponger i hissen och utför andra attentat mot tanken om god hygien. Det enda jag tycker är obehagligt är okontrollerade blödningar i större mängd, och det är kanske mer att det är förknippat med smärta och livsfara än att det är äckligt. Man får sitt, ehm, lystmäte (eller motsatsen!) av det här också framåt slutet av boken. *ryyyys* Men till större delen är det en rolig bok, som jag tyckte om att läsa. Lättläst också. Man borde kanske läsa den på tyska någon gång.

Döden på en blek häst

Döden på en blek häst
av Amanda Hellberg

Jag hade fått för mig att "Döden på en blek häst" var Amanda Hellbergs första bok, men det kom visst en bok med samma huvudperson för ett par år sedan. Men de verkar vara ganska fristående från varandra, så det gör inget att läsa den här först.

Maja Grå, som ser spöken och förlorade sin mamma för tio år sedan, reser till England för att läsa en konstkurs vid universitetet i Oxford. Men först måste hon åka till Brighton (se där, ännu mera Sussex, se även den här och den här) eftersom hennes mamma har hittats brutalt mördad där. När jag sa "förlorat" menade jag inte att mamman dog för tio år sedan, utan att hon försvann spårlöst och Maja har inte vetat vart hon tog vägen. Men tydligen har mamman, åtminstone de senaste åren, levt som prostituerad i Brighton. Hur kommer det sig att hon valde att lämna sin man och sin lilla dotter för det? Och varför blev hon mördad på ett sätt som nästan för tankarna till Jack the Ripper?

Men större delen av boken utspelar sig i Oxford, och här får man verkligen frossa i universitetsliv. Klart man vill det! Om det är fiktivt och i Oxford vill säga. Kursen går inte så bra för Maja, men hon får några kompisar i alla fall. Och så händer det en del skrämmande saker. Hon ser spöken. Visserligen är det inget ovanligt för henne, men det skrämmer henne ändå. Det är något som inte stämmer i studenthemmet där hon bor. Varför så många spöken där? Och vad har hennes mamma med saken att göra? Varför hittar Maja meddelanden från henne?

Mysiga miljöer och samtidigt spöklikt. Det är lite skräckroman och lite deckare över boken, och även en kärlekshistoria. Jag gillar det och kommer säkert läsa den förra boken om Maja Grå, "Styggelsen", också.

SUB och bokrea

948 böcker i SUB:en idag. Det är något med februari som gör att den sedvanliga minskningen i december och januari helt plötsligt förbyts i en dramatisk ökning av antalet olästa böcker. Kan det vara bokrean? Men jag tycker inte att jag har handlat så mycket. Och flera av de böcker som jag har köpt ligger längre fram i någon serie jag håller på med, och hamnar inte i SUB:en. Nej, ett mysterium är vad det är.