tisdag 15 mars 2011

Julias hus och Nattpappan


Julias hus och Nattpappan
av Maria Gripe

Det har gått ett par år sedan "Nattpappan". Julia har blivit några år äldre och Nattpappan, som nu går under sitt rätta namn Peter (Julia avslöjar däremot fortfarande inte sitt riktiga namn), har blivit klar med sin bok om stenar. Men han är fortfarande Julias nattpappa, även om många tycker att hon är stor nog att klara sig själv när mamman jobbar natt. Men Peter har ju fortfarande lika lite plats i sin egen lägenhet, och dessutom är ju han och Julia vänner.

Julia är fortfarande den konstiga tjejen i klassen, och blir retad ibland. Men hon kan få vara med i gänget om hon precis som alla de andra tjejerna pratar om hur snygg och bra den nye magistern är. Fast egentligen tycker Julia att han är lite jobbig. Men hon kan inte låta bli att reta Peter med att framhålla alla den här Tryggves goda sidor inför honom.

Peter har fått reda på något oroväckande. Det är prat om att kommunen ska riva det vackra gamla huset som Julia och hennes mamma hyr för att bygga moderna radhus. Det får inte ske utan kamp. Peter skriver många brev till kommungubbarna, men den mest spektakulära räddningsaktionen är det både han och Julia som ligger bakom.

Jag kan tänka mig att det här var ett ämne som låg i tiden 1971. Själv kommer jag att tänka på Gerlachska huset i min gamla hemstad Varberg. Jag har absolut ingen relation till det, eftersom det revs innan jag föddes. Men när jag gick på gymnasiet hade man fortfarande en utställning om den omdebatterade rivningen där. Och man kan fortfarande höra upprörda röster om rivningen, efter mer än 30 år. Säkert har nästan varenda stad en liknande händelse från den tiden.

Jag gillar "Julias hus och Nattpappan", även om det inte blir en favorit bland Maria Gripes böcker. Det får väl ändå fortsätta vara Skuggböckerna. Men Julia är en väldigt välskriven person, och jag kan rekommendera de här böckerna också.

I den här boken dyker det förresten upp en liten kille vid namn Elvis Karlsson, som Peter tycker verkar lite speciell. Det blev ju några böcker om Elvis Karlsson sedan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar