Styggelsen
av Amanda Hellberg
Eftersom jag läste Amanda Hellbergs andra skräckroman om Maja Grå ("Styggelsen" är den första) väldigt nyligen så ligger det nära till hands att jämföra dem. Vilken av dem var egentligen bäst? Det kan jag tyvärr inte svara på. Kanske "Döden på en blek häst", men jag är inte säker. Vilken är läbbigast då? "Styggelsen"! Absolut! Det går förresten alldeles utmärkt att läsa dem i fel ordning. Det förstör ingenting i handlingen.
"Döden på en blek häst" var kanske lite mer konventionellt uppbyggd för en spökhistoria. Maja ser spöken och tar efter hand reda på varför de spökar och vad som egentligen har hänt. I "Styggelsen" får man först läsa om synska Singa, som tillsammans med sin pappa turnerar runt på marknader med en spektakulär andeskådarshow. Även om Singa verkligen har gåvan så är det mesta fusk och effekter förstås. Med löfte om ersättning lockas hon till att närvara på ett möte hos den lokala spiritistkyrkan (!) i den lilla orten Skardala. Det tar en ände med förskräckelse, kan man minst sagt säga.
Den andra delen av boken handlar om Maja Grå, som sextio år senare sommarjobbar som städerska. Men hon plågas av spöken både hemma och på jobbet. Det är visserligen inte ovanligt för henne, men hon störs mycket av det och har svårt att sova om nätterna. Men nu är det definitivt något alldeles extra på gång just på jobbet. Läsaren vet ju vad förstås. Men det finns ändå rum för någon liten överraskning på slutet.
Det är väldigt lättläst. Boken tar slut på en dag. Men det beror ju också på att det är så spännande.Nu låter det ju som att det skulle vara dåligt att en bok är lättläst. Men det är ju bara bra. Hoppas det blir fler böcker om Maja Grå, eller helt andra spökhistorier av Amanda Hellberg. Jag vill läsa mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar