En löjlig människas dröm
av Fjodor Dostojevskij
Finns det någon författare som är mer berömd än Dostojevskij? (Det skulle väl vara Shakespeare i så fall. Och nu förstör jag hela min tanke genom att komma på ännu fler.) Fast bara namnet va? Man läser nästan aldrig något av honom. Jag har knappt koll på hur han skrev. Jag har läst "Brott och straff" men inget annat. Jo, nu den här novellen som inte utvecklade sig som jag trodde. Men jag tyckte ganska bra om den. Berättaren berättar om hur han hade tänkt begå självmord, för han hade kommit fram till att inget spelade någon roll för honom. Men så somnade han i sin stol och drömde.
fredag 25 september 2015
torsdag 24 september 2015
Nana 2
Nana 2
av Ai Yazawa
Jag har läst den här tidigare, men det var ju ett tag sedan nu. Det var många detaljer som jag inte kom ihåg. Jag skrev lite om vad den handlade om då. Det är så fint att läsa om det här igen, början av de båda Nanas vänskap och deras första dagar i Tokyo. Jag undrar om inte det här blir en sån serie som man tycker ännu bättre om när man redan vet hur det kommer att gå.
av Ai Yazawa
Jag har läst den här tidigare, men det var ju ett tag sedan nu. Det var många detaljer som jag inte kom ihåg. Jag skrev lite om vad den handlade om då. Det är så fint att läsa om det här igen, början av de båda Nanas vänskap och deras första dagar i Tokyo. Jag undrar om inte det här blir en sån serie som man tycker ännu bättre om när man redan vet hur det kommer att gå.
Etiketter:
Ai Yazawa,
Manga (och sånt),
Nana,
Seriealbum
tisdag 22 september 2015
Savnets stemme
Savnets stemme
av May Grethe Lerum
När man skriver något om del 30 i en bokserie är allt en spoiler. Du är härmed varnad.
Ingen har hört av Ravi på flera år, och förmodligen är han död. Men dottern Reina tror inte på det, vad mamma Johanna än säger. Hon håller inte heller med om att alla på gården Storlendet är ondskefulla. Johannas fiendskap var med en man, och han är satt ur spel sedan länge. Reina hade gärna umgåtts mer med arvingen till Storlendet. Och det verkar hennes halvsyster Ingalill också kunna tänka sig, verkar det som. Och Ingalill behöver inte göra som Johanna säger, åtminstone inte om man frågar henne.
Johanna måste också ge Reina och hennes bror Benjamin dåliga nyheter. Läkarvetenskapen har nya rön om släktens förbannelse, blödarsjukan*, och det bästa vore om ingen av dem skaffade barn. Det talas till och med om äktenskapsförbud för de som har sjukdomen i släkten. Och därmed måste särskilt tjugoårige Benjamin tänka över sina framtidsdrömmar. Vill han att hans egna barn och barnbarn ska tvingas leva med samma sjukdom som han själv?
Jodå, här är fullt av intriger. Spännande.
(* Undrar om man verkligen hade det just vid den här tiden, eller om det bara passade in i handlingen här.)
Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall
13. Englenes dans
14. Nymånenatt
15. Når dagen gryr
16. Stormsyn
17. Nattvandring
18. Ukjente stier
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille
22. Mørke makter
23. Fremmed måne
24. Å jage en drøm
25. Malstrøm
26. Steinhjerte
27. Vardene tennes
28. Speil i sølv
29. Til verdens ende
av May Grethe Lerum
När man skriver något om del 30 i en bokserie är allt en spoiler. Du är härmed varnad.
Ingen har hört av Ravi på flera år, och förmodligen är han död. Men dottern Reina tror inte på det, vad mamma Johanna än säger. Hon håller inte heller med om att alla på gården Storlendet är ondskefulla. Johannas fiendskap var med en man, och han är satt ur spel sedan länge. Reina hade gärna umgåtts mer med arvingen till Storlendet. Och det verkar hennes halvsyster Ingalill också kunna tänka sig, verkar det som. Och Ingalill behöver inte göra som Johanna säger, åtminstone inte om man frågar henne.
Johanna måste också ge Reina och hennes bror Benjamin dåliga nyheter. Läkarvetenskapen har nya rön om släktens förbannelse, blödarsjukan*, och det bästa vore om ingen av dem skaffade barn. Det talas till och med om äktenskapsförbud för de som har sjukdomen i släkten. Och därmed måste särskilt tjugoårige Benjamin tänka över sina framtidsdrömmar. Vill han att hans egna barn och barnbarn ska tvingas leva med samma sjukdom som han själv?
Jodå, här är fullt av intriger. Spännande.
(* Undrar om man verkligen hade det just vid den här tiden, eller om det bara passade in i handlingen här.)
Livets døtre:
1. Bøddelens kvinne
2. Marias bok
3. Blodsbånd
4. Brutte lenker
5. Soningstid
6. Veier over hav
7. Øye for øye
8. Vinterfrukt
9. Fortidens synder
10. Opprør
11. Slavenes by
12. Solefall
13. Englenes dans
14. Nymånenatt
15. Når dagen gryr
16. Stormsyn
17. Nattvandring
18. Ukjente stier
19. Fredløs
20. Trollkatt
21. Veiskille
22. Mørke makter
23. Fremmed måne
24. Å jage en drøm
25. Malstrøm
26. Steinhjerte
27. Vardene tennes
28. Speil i sølv
29. Til verdens ende
Etiketter:
Kiosklitteratur,
Livets døtre,
May Grethe Lerum,
Norsk underhållningsserie
söndag 20 september 2015
Do You Remember the First Time?
Do You Remember the First Time?
av Jenny Colgan
Jag har inte läst något annat av Jenny Colgan men när jag började beskriva boke för min syster så tyckte hon att den lät väldigt typisk för Colgan. Huvudpersonen, en kvinna i trettioårsåldern, inser att livet inte rikigt har blivit som hon hade hoppats. Fast i de böckerna som min syster har läst uppstår tillfällen att starta ett bageri eller ta över en karamellbutik. Den här boken handlar om tidsresor. Så ändå lite annorlunda.
Flora har varit tillsammans med Olly i fyra år, och det kommer väl vara de två för all framtid. Det är lite sent nu att hinna träffa någon ny om man vill bilda familj. Men Flora är inte riktigt lycklig. Dessutom hatar hon sitt jobb (hur hamnade hon i den här tråkiga branschen?) och ändå sedan hennes pappa lämnade familjen för sin älskarinna så har Flora, som enda barnet, fått dra ett tungt lass med att stötta sin mamma. Hennes bästa kompis ska gifta sig, och Floras ålderskris kulminerar under bröllopet. När bröllopstårtan skärs upp önskar sig Flora något (en egen liten vidskeplig tradition hon har) – hon önskar att hon var sexton år igen.
Sedan vaknar Flora upp och är sexton år. Men inte riktigt på det sätt som hon hade tänkt. Och hon hade visst glömt hur fruktansvärt det var att vara sexton. (Även om hon kommer i varenda plagg på Topshop.) Går det att återvända?
Det var länge sedan jag verkligen sträckläste en bok. Men det här var verkligen sträckläsningsmaterial. Jag kom hem från jobbet och bara läste hela eftermiddagen och kvällen. Härligt! Så, eh, mer Colgan tack! Kul att det här var någon som jag bara hade köpt för titeln (som också är namnet på en Pulp-låt), haft liggande i måpnga år och bara läste p.g.a. att den var med i mitt SUB-lotteri.
av Jenny Colgan
Jag har inte läst något annat av Jenny Colgan men när jag började beskriva boke för min syster så tyckte hon att den lät väldigt typisk för Colgan. Huvudpersonen, en kvinna i trettioårsåldern, inser att livet inte rikigt har blivit som hon hade hoppats. Fast i de böckerna som min syster har läst uppstår tillfällen att starta ett bageri eller ta över en karamellbutik. Den här boken handlar om tidsresor. Så ändå lite annorlunda.
Flora har varit tillsammans med Olly i fyra år, och det kommer väl vara de två för all framtid. Det är lite sent nu att hinna träffa någon ny om man vill bilda familj. Men Flora är inte riktigt lycklig. Dessutom hatar hon sitt jobb (hur hamnade hon i den här tråkiga branschen?) och ändå sedan hennes pappa lämnade familjen för sin älskarinna så har Flora, som enda barnet, fått dra ett tungt lass med att stötta sin mamma. Hennes bästa kompis ska gifta sig, och Floras ålderskris kulminerar under bröllopet. När bröllopstårtan skärs upp önskar sig Flora något (en egen liten vidskeplig tradition hon har) – hon önskar att hon var sexton år igen.
Sedan vaknar Flora upp och är sexton år. Men inte riktigt på det sätt som hon hade tänkt. Och hon hade visst glömt hur fruktansvärt det var att vara sexton. (Även om hon kommer i varenda plagg på Topshop.) Går det att återvända?
Det var länge sedan jag verkligen sträckläste en bok. Men det här var verkligen sträckläsningsmaterial. Jag kom hem från jobbet och bara läste hela eftermiddagen och kvällen. Härligt! Så, eh, mer Colgan tack! Kul att det här var någon som jag bara hade köpt för titeln (som också är namnet på en Pulp-låt), haft liggande i måpnga år och bara läste p.g.a. att den var med i mitt SUB-lotteri.
lördag 19 september 2015
En dåres anteckningar
En dåres anteckningar
av Nikolaj Gogol
En helt vanlig tjänsteman slås en dag av något ovanligt – han kan höra hundar tala! – och skriver om det i sin dagbok. Och efter det blir hans tankar och dagboksanteckningar allt mer förvirrade. Han tycker sig se allt klart nu. Mellan raderna förstår man vad som händer i verkligheten.
Jag tror inte att jag har läst något av Gogol tidigare. Inte mycket ryskt alls. Är det nu jag borde läsa "De besatta" (Elif Batuman)?
av Nikolaj Gogol
En helt vanlig tjänsteman slås en dag av något ovanligt – han kan höra hundar tala! – och skriver om det i sin dagbok. Och efter det blir hans tankar och dagboksanteckningar allt mer förvirrade. Han tycker sig se allt klart nu. Mellan raderna förstår man vad som händer i verkligheten.
Jag tror inte att jag har läst något av Gogol tidigare. Inte mycket ryskt alls. Är det nu jag borde läsa "De besatta" (Elif Batuman)?
Etiketter:
Elif Batuman,
Nikolaj Gogol,
Noveller,
Novellix
torsdag 17 september 2015
Let's Kill Uncle
Let's Kill Uncle
av Rohan O'Grady
Det hela utspelar sig på en ö utanför Kanadas västkust, en vacker och idyllisk plats, men man säger också att det vilar en förbannelse över ön. Under kriget reste alla unga män till Europa för att slåss mot Hitler. Bara en återvände, och han är nu traktens polis. Alla änkor med barn och andra unga kvinnor lämnade ön. Det finns inte ett enda barn på ön, och har inte funnits på flera år. Men den här sommaren blir annorlunda. Två barn ska nämligen tillbringa sommaren på ön. Det ena är systerson till den välbärgade pensionerade majoren som hyr ett hus på ön, fast eftersom majoren är bortrest i början av sommaren får stackars föräldralöse Barnaby bo hos handlaren och hans fru så länge. Och så är det Christie, vars mamma har sparat ihop av sin lilla lön för att kunna inackordera dottern på landet.
Till en början hatar barnen varandra, men de inser snart att det finns ju inga andra barn så de måste nästan leka med varandra. Och speciellt Barnaby har en särskild talang för att ställa till med jävelskap. De bara råkar krossa varenda ruta i ett växthus, ramla av kajen och måla öns stolthet, den prisbelönta tjuren Iron Duke blåprickig. Öborna minns barn som förtjusande, det var så länge de träffade några, och är inte alls beredda på allt detta. Vad ska de ta sig till med barnen?
Självklart tänkte jag på Anne på Grönkulla när jag läste. Idyllisk ö, Kanada. Visserligen är det motsatta kuster av Kanada, och "Let's Kill Uncle" utspelar sig mycket senare, på 50-talet, men det är ändå något med de smått excentriska öborna och deras lugna liv (som störs av busungar) ... Säkert mest för att jag vet att båda utspelar sig på kanadensiska öar.
Men Barnaby har en mörk hemlighet. Han tror att hans morbror (egentligen bara hans döda mosters man) vill döda honom. För egentligen är morbrodern inte så välbärgad, alla pengarna är Barnabys. Men om Barnaby dör så kommer han att ärva pengarna. Men det måste förstås se ut som en olycka. Och hur lätt är det inte att råka ut för en olycka på den här ön – i skogen eller i havet?
Barnaby är övertygad om att han inte kommer överleva sommarlovet. Men vilka vuxna skulle tro på honom? Men Christie tror honom, och det är hennes idé att då får de väl döda morbrodern först, innan han hinner döda Barnaby?
Spännande. Kommer barnen lyckas överlista morbrodern, och ännu viktigare, smider morbrodern verkligen mordplaner eller är det bara barnen som gör det? En trevlig, ryslig och ganska udda berättelse. Jag gillar det här.
tisdag 15 september 2015
Nattens demon
Nattens demon
av Margit Sandemo
Tengel den Onde låg i dvala, men kunde ändå styra de onda makter som han hade lagt under sig under sin tid på jorden, och nu hade han beordrat några av dem att placera ut en spion hos Isfolket. Ett litet litet demonägg placerades i ett av sovrummen på gården Lindallén. Demonen skulle sedan kunna rapportera om Isfolkets förehavanden. Själv skulle han vara osynlig. Men vad de inte hade räknat med var att Vanja, flickan som bodde i sovrummet, såg.
Vanja och demonen utvecklar någon sorts hatkärlek till varandra. Det är verkligen inte bra för psyket att ha en demon i rummet. Speciellt inte när båda blir halvvuxna.
I den första boken i serien var demoner något som Silje inbillade sig att hon såg på avstånd eller som dök upp i hennes drömmar. Kanske fanns de, kanske fanns de inte. Vid det här laget tycker man inte alls att det känns konstigt att det finns med en demon som helt klart är verklig. Det som jag tycker är konstigt nu är att jag minns boken som mycket mer romantisk än vad jag tyckte att den var nu. Ibland stämmer inte minnet av en bok med omläsningen av en bok.
Kul detalj att Vanja kallar demonen för Tamlin. När jag läste den skotska sagan om Tamlin så insåg jag att Margit säkert var inspirerad av den när hon skrev "Nattens demon". Det finns en del likheter.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
30. Människadjuret
31. Färjkarlen
32. Hunger
av Margit Sandemo
Tengel den Onde låg i dvala, men kunde ändå styra de onda makter som han hade lagt under sig under sin tid på jorden, och nu hade han beordrat några av dem att placera ut en spion hos Isfolket. Ett litet litet demonägg placerades i ett av sovrummen på gården Lindallén. Demonen skulle sedan kunna rapportera om Isfolkets förehavanden. Själv skulle han vara osynlig. Men vad de inte hade räknat med var att Vanja, flickan som bodde i sovrummet, såg.
Vanja och demonen utvecklar någon sorts hatkärlek till varandra. Det är verkligen inte bra för psyket att ha en demon i rummet. Speciellt inte när båda blir halvvuxna.
I den första boken i serien var demoner något som Silje inbillade sig att hon såg på avstånd eller som dök upp i hennes drömmar. Kanske fanns de, kanske fanns de inte. Vid det här laget tycker man inte alls att det känns konstigt att det finns med en demon som helt klart är verklig. Det som jag tycker är konstigt nu är att jag minns boken som mycket mer romantisk än vad jag tyckte att den var nu. Ibland stämmer inte minnet av en bok med omläsningen av en bok.
Kul detalj att Vanja kallar demonen för Tamlin. När jag läste den skotska sagan om Tamlin så insåg jag att Margit säkert var inspirerad av den när hon skrev "Nattens demon". Det finns en del likheter.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
30. Människadjuret
31. Färjkarlen
32. Hunger
söndag 13 september 2015
En smakebit på søndag (Morbror Volfram)
Det här är veckans bidrag till Flukten fra virkelighetens
smakebitsutmaning. Klicka på bilden ovanför för att läsa
andras smakbitar från vad de läser den här söndagen, och
information om hur du kan delta själv.
Jag tog en liten paus i smakbitandet över sommaren. När jag tittar ut genom fönstret nu så är det tydligen inte alls sommar längre. Och jag fryser om fötterna. Dags för en ny smakbit!
Jag har tidigare läst ett par böcker av Oliver Sacks, och gillade dem. Han dog nyligen, den 30 augusti. Förra helgen hittade jag en av hans självbiografier på loppis. Så den läser jag nu. Tidigare i år gav han ut en självbiografi ("On the Move") som jag tror är mer som självbiografier brukar vara, en skildring av hela hans liv. Den här äldre boken, "Morbror Volfram", handlar om hans passionerade kemiintresse som barn och hur han upptäckte kemins historia medan han själv utförde allehanda experiment. Han hade en enorm släkt där i stort sett alla var intresserade av naturvetenskap, många var t.ex. kemister eller läkare, och föräldrar (båda läkare) som tyckte att det var helt okej att unge Oliver inrättade ett laboratorium i ett av husets många rum. Detta var dessutom en tid då det fanns väldigt få restriktioner när det gällde vilka kemikalier som fick säljas, även när kunden var i tioårsåldern. (Titelns morbror Volfram hette egentligen Dave, och hade fått sitt smeknamn eftersom han var så förtjust i ämnet som var så viktigt i hans glödlampsfabrik.)
Jag tog en liten paus i smakbitandet över sommaren. När jag tittar ut genom fönstret nu så är det tydligen inte alls sommar längre. Och jag fryser om fötterna. Dags för en ny smakbit!
Jag har tidigare läst ett par böcker av Oliver Sacks, och gillade dem. Han dog nyligen, den 30 augusti. Förra helgen hittade jag en av hans självbiografier på loppis. Så den läser jag nu. Tidigare i år gav han ut en självbiografi ("On the Move") som jag tror är mer som självbiografier brukar vara, en skildring av hela hans liv. Den här äldre boken, "Morbror Volfram", handlar om hans passionerade kemiintresse som barn och hur han upptäckte kemins historia medan han själv utförde allehanda experiment. Han hade en enorm släkt där i stort sett alla var intresserade av naturvetenskap, många var t.ex. kemister eller läkare, och föräldrar (båda läkare) som tyckte att det var helt okej att unge Oliver inrättade ett laboratorium i ett av husets många rum. Detta var dessutom en tid då det fanns väldigt få restriktioner när det gällde vilka kemikalier som fick säljas, även när kunden var i tioårsåldern. (Titelns morbror Volfram hette egentligen Dave, och hade fått sitt smeknamn eftersom han var så förtjust i ämnet som var så viktigt i hans glödlampsfabrik.)
The Discovery of the Elements ägnade en hel sektion åt "fluormartyrerna". Även om rent klor hade isolerats från saltsyra på 1770-talet var dess mer aktiva kusin, fluoret, inte lika lätt att få fram. Jag läste om hur alla de tidiga utforskarna "utsattes för den fruktansvärda tortyr det innebar att förgiftas av fluorvätesyra", och åtminstone två av dem avled i sviterna. Fluor isolerades först 1886, efter nästan ett århundrade av farliga försök.
Jag fascinerades av denna historia, och ville omedelbart och obekymrat utvinna fluor på egen hand. Det var lätt att få tag på fluorvätesyra: morbror Volfram använde stora mängder av det för att "pärla" sina glödlampor, och jag hade sett stora damejeanner med det på hans fabrik i Hoxton. Men när jag berättade för mina föräldrar om fluormartyrerna förbjöd de mig att experimentera med det i huset. (Jag kompromissade genom att ha en liten guttaperkaflaska med fluorvätesyra i mitt labb, men jag var så rädd för den att jag aldrig öppnade flaskan.)
(Oliver Sacks, "Morbror Volfram: Minnen från en barndom i kemins värld", s. 84)
Etiketter:
Biografier memoarer m.m.,
Oliver Sacks,
Smakebit
fredag 11 september 2015
Teaterflickan
Teaterflickan
av Swen Wernström
Nej, jag har redan glömt det mesta av den här boken ...
Jag tyckte att den första boken om Gittan var lite intressantare. I den här boken kämpar Gittan på med att både försöka förkovra sig inom skådespelaryrket samtidigt som hon också måste försörja sig. Bland annat får hon ett mannekänguppdrag, där hon och en kompis fotograferas i säsongens ungdomskappor för en damtidning. Och så får man ju veta att det där med att vara mannekäng inte är det enklaste. Jag undrar om Sven Wernström skrev de här böckerna för att visa att de där drömyrkena inte är så glamourösa ändå. Särskilt när jag läste att han var en av författarna bakom böckerna om sångerskan Anita.
av Swen Wernström
Nej, jag har redan glömt det mesta av den här boken ...
Jag tyckte att den första boken om Gittan var lite intressantare. I den här boken kämpar Gittan på med att både försöka förkovra sig inom skådespelaryrket samtidigt som hon också måste försörja sig. Bland annat får hon ett mannekänguppdrag, där hon och en kompis fotograferas i säsongens ungdomskappor för en damtidning. Och så får man ju veta att det där med att vara mannekäng inte är det enklaste. Jag undrar om Sven Wernström skrev de här böckerna för att visa att de där drömyrkena inte är så glamourösa ändå. Särskilt när jag läste att han var en av författarna bakom böckerna om sångerskan Anita.
onsdag 9 september 2015
Sjöjungfrun
Sjöjungfrun
av Camilla Läckberg
Ojdå, det var visst över fyra år sedan jag läste den förra boken i Fjällbackaserien. Jag tycker att böckerna är rätt trevliga, och framför allt humoristiska, men när det gäller deckare så finns det flera andra författare som jag prioriterar. Och det är inte ens säkert att de blir lästa särskilt fort. Vilken författare som helst kan tappas bort bland mina olästa böcker.
En man från Fjällbacka har varit försvunnen, och det vore väl inte Fjällbacka om han inte till slut hade hittats mördad. Men man kan inte begripa varför han är mördad. Vad polisen inte vet är att flera i hans bekantskapskrets har fått hotfulla brev. Men varför? Det verkar inte finnas någon anledning till det heller. Men någonstans i någons förflutna finns det väl ett svar.
Man vill hela tiden läsa vidare i boken, men det är inte en av de böcker som jag har tyckt bäst om i serien. Annars har jag ju tyckt att böckerna blir allt bättre, men nu har det kanske planat ut. Den som jag har tyckt bäst om är den förra boken, "Tyskungen".
Tidigare böcker:
- Isprinsessan
- Predikanten
- Stenhuggaren
- Olycksfågeln
- Tyskungen
- Snöstorm och mandeldoft (novell)
av Camilla Läckberg
Ojdå, det var visst över fyra år sedan jag läste den förra boken i Fjällbackaserien. Jag tycker att böckerna är rätt trevliga, och framför allt humoristiska, men när det gäller deckare så finns det flera andra författare som jag prioriterar. Och det är inte ens säkert att de blir lästa särskilt fort. Vilken författare som helst kan tappas bort bland mina olästa böcker.
En man från Fjällbacka har varit försvunnen, och det vore väl inte Fjällbacka om han inte till slut hade hittats mördad. Men man kan inte begripa varför han är mördad. Vad polisen inte vet är att flera i hans bekantskapskrets har fått hotfulla brev. Men varför? Det verkar inte finnas någon anledning till det heller. Men någonstans i någons förflutna finns det väl ett svar.
Man vill hela tiden läsa vidare i boken, men det är inte en av de böcker som jag har tyckt bäst om i serien. Annars har jag ju tyckt att böckerna blir allt bättre, men nu har det kanske planat ut. Den som jag har tyckt bäst om är den förra boken, "Tyskungen".
Tidigare böcker:
- Isprinsessan
- Predikanten
- Stenhuggaren
- Olycksfågeln
- Tyskungen
- Snöstorm och mandeldoft (novell)
tisdag 8 september 2015
Köpmannen i Venedig
Köpmannen i Venedig
av William Shakespeare
Jag tror att detta var den enda av Shakespeares riktigt kända dramer som jag inte hade läst än. Jag kan förstås ha fel. Det är här ifrån det kända anförandet som innehåller bland annat "if you prick us, do we not bleed?" kommer. Den har man ju hört i ett antal olika former, men jag hade inte läst den riktiga tidigare.
Bassiano vill fria till den vackra Portia, men har inga pengar och ber sin vän, köpmannen Antonio, om ett lån. Antonios pengar är just nu uppbundna i ett antal handelsfartyg, som snart väntas anlända med dyrbara varor i lasten. De ber då den judiske pengautlånaren Shylock om ett lån i stället, och han går med på att låna ut utan ränta rent av. Lite skämtsamt bestämmer de att om återbetalningen blir försenad ska Shylock få skära ett skålpund kött ur Antonios kropp. Men när alla Antonois fartyg går i kvav så visar det sig att Shylock inte skämtade. Han hyser agg mot Antonio, dels för att han förstör Shylocks affärer genom att låna ut pengar utan ränta, men också för att han har behandlat Shylock illa och fällt nedsättande kommentarer om honom. (Det kanske är att gå lite långt att döda Antonio för det, men han framstår verkligen inte som särskilt sympatisk just då.)
Självklart finns här också folk som klär ut sig utan att ens deras närmaste känner igen dem. Det är Portia, som har en plan för att rädda Antonio. En ganska känd plan, tror jag nog.
av William Shakespeare
Jag tror att detta var den enda av Shakespeares riktigt kända dramer som jag inte hade läst än. Jag kan förstås ha fel. Det är här ifrån det kända anförandet som innehåller bland annat "if you prick us, do we not bleed?" kommer. Den har man ju hört i ett antal olika former, men jag hade inte läst den riktiga tidigare.
Bassiano vill fria till den vackra Portia, men har inga pengar och ber sin vän, köpmannen Antonio, om ett lån. Antonios pengar är just nu uppbundna i ett antal handelsfartyg, som snart väntas anlända med dyrbara varor i lasten. De ber då den judiske pengautlånaren Shylock om ett lån i stället, och han går med på att låna ut utan ränta rent av. Lite skämtsamt bestämmer de att om återbetalningen blir försenad ska Shylock få skära ett skålpund kött ur Antonios kropp. Men när alla Antonois fartyg går i kvav så visar det sig att Shylock inte skämtade. Han hyser agg mot Antonio, dels för att han förstör Shylocks affärer genom att låna ut pengar utan ränta, men också för att han har behandlat Shylock illa och fällt nedsättande kommentarer om honom. (Det kanske är att gå lite långt att döda Antonio för det, men han framstår verkligen inte som särskilt sympatisk just då.)
Självklart finns här också folk som klär ut sig utan att ens deras närmaste känner igen dem. Det är Portia, som har en plan för att rädda Antonio. En ganska känd plan, tror jag nog.
torsdag 3 september 2015
Asken Yggdrasil
Asken Yggdrasil: En gammal gudomlig historia
av Alf Henrikson och Edward Lindahl
Det här är inte det riktiga omslaget, det har nog varit ett löst omslag runt boken en gång i tiden. Men det medföljde inte när jag köpte den på loppis.
"Asken Yggdrasil" är en illustrerad återberättelse av vissa av de gamla fornnordiska sagorna. De som handlar om hur världsbilden såg ut och om vilka gudar det fanns och hur de levde. Hela tiden rör man sig mot undergången, Ragnarök, och de händelserna flätas ihop med dagens världsbild där vi bor på en planet. En kombination av lärt och lättläst, sagolikt och modernt. Det låter väl som en bra kombination? Jag tror nog att det här är tänkt för yngre läsare. Inte för de minsta barnen, men inte för vuxna heller, skulle jag tro. Men det går bra att läsa om man är vuxen också.
av Alf Henrikson och Edward Lindahl
Det här är inte det riktiga omslaget, det har nog varit ett löst omslag runt boken en gång i tiden. Men det medföljde inte när jag köpte den på loppis.
"Asken Yggdrasil" är en illustrerad återberättelse av vissa av de gamla fornnordiska sagorna. De som handlar om hur världsbilden såg ut och om vilka gudar det fanns och hur de levde. Hela tiden rör man sig mot undergången, Ragnarök, och de händelserna flätas ihop med dagens världsbild där vi bor på en planet. En kombination av lärt och lättläst, sagolikt och modernt. Det låter väl som en bra kombination? Jag tror nog att det här är tänkt för yngre läsare. Inte för de minsta barnen, men inte för vuxna heller, skulle jag tro. Men det går bra att läsa om man är vuxen också.
Etiketter:
Alf Henrikson,
Edward Lindahl,
Sagor och myter
tisdag 1 september 2015
Mina olästa böcker och random fantasy
Just nu i ska-läsa-snart-högen: 1624 böcker.
Inför förra månadsskiftet fick jag ju idén att bestämma en av månadens böcker genom lottdragning. Jag har en lottring med hundra lotter och har skapat motsvarande "vinstplan" med böcker som har legat olästa väldigt länge. Förra månadens bok har jag läst, och jag gillade den (ej ombloggad än dock). Bra system det här!
Idag drog jag lott nummer 1, och det är "Ombria in Shadow" av Patricia A. McKillip. Fantasy. Det läser jag inte så mycket av, tycker jag. Den här fick jag av en kompis som hade råkat få dubblett av den.
Inför förra månadsskiftet fick jag ju idén att bestämma en av månadens böcker genom lottdragning. Jag har en lottring med hundra lotter och har skapat motsvarande "vinstplan" med böcker som har legat olästa väldigt länge. Förra månadens bok har jag läst, och jag gillade den (ej ombloggad än dock). Bra system det här!
Idag drog jag lott nummer 1, och det är "Ombria in Shadow" av Patricia A. McKillip. Fantasy. Det läser jag inte så mycket av, tycker jag. Den här fick jag av en kompis som hade råkat få dubblett av den.
Etiketter:
Fantasy,
Patricia A. McKillip,
SUB,
SUB-lotteri
måndag 31 augusti 2015
Sommaren
Sommaren
av Poul Holm Joensen och Claus Bering
Sista delen i serien. Jag kan verkligen ingenting om naturen. Kanske ändå lite mer nu än innan? Förhoppningsvis om sånt som fortfarande gäller i så fall. Det är ju inte nya böcker det här.
Årstidsböckerna:
1. Hösten
2. Vintern
3. Våren
4. Sommaren
av Poul Holm Joensen och Claus Bering
Sista delen i serien. Jag kan verkligen ingenting om naturen. Kanske ändå lite mer nu än innan? Förhoppningsvis om sånt som fortfarande gäller i så fall. Det är ju inte nya böcker det här.
Årstidsböckerna:
1. Hösten
2. Vintern
3. Våren
4. Sommaren
Etiketter:
Claus Bering,
Djur och natur,
Facklitteratur,
Poul Holm Joensen,
Årstidsböckerna
söndag 30 augusti 2015
Black Velvet
Black Velvet
av Christine Pullein-Thompson
Tredje boken i serien, skriven av en tredje syster Pullein-Thompson, och den utspelar sig lite senare än "Black Princess". Black Velvet är väl född på 20-talet, för jag antar att det är den stora börskraschen som är anledningen till att han byter ägare en gång, och delar av boken utspelar sig under andra världskriget. Fast han får en annan upplevelse av kriget än vad Black Princess fick under det första världskriget. Den här gången är man inte intresserad av att ha hästar vid fronten.
Black Velvet växe upp på en gård där man fortfarande använder hästar i jordbruket. När gården tas över av en ny ägare som vill ha större lönsamhet och tänker satsa på maskiner så splittras den lilla grupp hästar som Velvet känner. Fast själv är han ju ung och har turen att köpas som present till en hästintresserad kvinna. Hon följer de nya idéerna om att använda hästens naturliga rörelser vid hoppning och Velvet blir duktig. Men när hennes man förlorar alla deras pengar säljs Velvet till någon som fortfarande hoppar enligt den gamla skolan, och han är inte alls nöjd med hästens stil. Det går ju utför från det egentligen.
Kanske en liten spoiler, men de flesta vet väl vad som händer i Anna Sewells "Black Beauty"? I slutet av boken känner någon igen den gamla slitna häst som den fina Black Beauty, och köper honom för gamla tiders skull så att han får några fina sista år. I de här böckerna, som är skrivna i samma stil, så inträffar ju liknande saker. Efter alla umbäranden får Black Ebony, Black Princess och Black Velvet till slut goda ägare. Black Velvet ägs av en familj där barnen är med i Ponnyklubben, som verkar vara nån förening som främjar god hästskötsel. Nu är hästar definitivt en hobby. Och Black Velvet är en mycket gammal häst, som på ett väldigt mänskligt sätt minns sin ungdom innan alla de här nymodigheterna.
Det var länge sedan jag läste de här böckerna sist och det har varit roligt att läsa om dem. Vid den här läsningen har jag lagt märke till att de handlar mycket om hur hästars arbete och synen på hästar ändrades mellan 1880-talet och 1950-talet. Författarna är födda 1924 (Josephine) och 1925 (tvillingarna Diana och Christine), så Black Velvet är väl i princip jämnårig med dem. De har säkert varit i kontakt med hästfolk som är betydligt äldre än dem själva också (deras mamma var för övrigt också hästboksförfattarinna), så jag kan tänka mig att de visste vad de skrev om i de här böckerna. Jag är ganska intresserad av att läsa resten av böckerna som de skrev om Black Beauty's ätt och som inte har översatts till svenska, och även av systrarnas gemensamma självbiografi "Fair Girls and Grey Horses".
av Christine Pullein-Thompson
Tredje boken i serien, skriven av en tredje syster Pullein-Thompson, och den utspelar sig lite senare än "Black Princess". Black Velvet är väl född på 20-talet, för jag antar att det är den stora börskraschen som är anledningen till att han byter ägare en gång, och delar av boken utspelar sig under andra världskriget. Fast han får en annan upplevelse av kriget än vad Black Princess fick under det första världskriget. Den här gången är man inte intresserad av att ha hästar vid fronten.
Black Velvet växe upp på en gård där man fortfarande använder hästar i jordbruket. När gården tas över av en ny ägare som vill ha större lönsamhet och tänker satsa på maskiner så splittras den lilla grupp hästar som Velvet känner. Fast själv är han ju ung och har turen att köpas som present till en hästintresserad kvinna. Hon följer de nya idéerna om att använda hästens naturliga rörelser vid hoppning och Velvet blir duktig. Men när hennes man förlorar alla deras pengar säljs Velvet till någon som fortfarande hoppar enligt den gamla skolan, och han är inte alls nöjd med hästens stil. Det går ju utför från det egentligen.
Kanske en liten spoiler, men de flesta vet väl vad som händer i Anna Sewells "Black Beauty"? I slutet av boken känner någon igen den gamla slitna häst som den fina Black Beauty, och köper honom för gamla tiders skull så att han får några fina sista år. I de här böckerna, som är skrivna i samma stil, så inträffar ju liknande saker. Efter alla umbäranden får Black Ebony, Black Princess och Black Velvet till slut goda ägare. Black Velvet ägs av en familj där barnen är med i Ponnyklubben, som verkar vara nån förening som främjar god hästskötsel. Nu är hästar definitivt en hobby. Och Black Velvet är en mycket gammal häst, som på ett väldigt mänskligt sätt minns sin ungdom innan alla de här nymodigheterna.
Det var länge sedan jag läste de här böckerna sist och det har varit roligt att läsa om dem. Vid den här läsningen har jag lagt märke till att de handlar mycket om hur hästars arbete och synen på hästar ändrades mellan 1880-talet och 1950-talet. Författarna är födda 1924 (Josephine) och 1925 (tvillingarna Diana och Christine), så Black Velvet är väl i princip jämnårig med dem. De har säkert varit i kontakt med hästfolk som är betydligt äldre än dem själva också (deras mamma var för övrigt också hästboksförfattarinna), så jag kan tänka mig att de visste vad de skrev om i de här böckerna. Jag är ganska intresserad av att läsa resten av böckerna som de skrev om Black Beauty's ätt och som inte har översatts till svenska, och även av systrarnas gemensamma självbiografi "Fair Girls and Grey Horses".
lördag 29 augusti 2015
Black Princess
Black Princess
av Diana Pullein-Thompson
Självklart läste jag inte bara om "Black Ebony". Självklart läst jag om alla tre böckerna i serien! Och aningen oväntat gav "Black Princess" mig ytterligare ett kryss på bokbingobrickan. "Set during a war or conflict".
Det finns släktträd i de här böckerna. Hurra! Black Princess är barnbarn till en av Black Beautys och Black Ebonys systrar. Jodå. Hon lever under tidigt 1900-tal och har både goda och dåliga ägare. Under hennes tid förändras världen, och hästar är inte längre det enda tänkbara transportmedlet. Det kan hända att man ser en bil. (Och första gången som Princess ser en bil tar det en ände med förskräckelse.) Men det verkliga förändringen kommer när första världskriget utbryter. Armén behöver hästar och mängder av hästar, och bland dem Princess, skeppas över till Frankrike för att användas vid fronten, en skräckupplevelse för både människor och djur. Är det det här som den där boken, pjäsen, filmen "War Horse" handlar om?
Alla hästarnas liv börjar ju väldigt bra. Det händer väl sällan att föl föds som stoets ägare inte har planerat. De väljer ju vilka hästar de vill avla på. Princess berättar mycket om sin längtan efter en hingst och efter att få ett eget föl. Men det är ju inte hon som bestämmer det. Jag hade inte riktigt väntat mig det här av en ganska gammal hästbok. Trots att jag ju har läst boken flera gånger tidigare.
av Diana Pullein-Thompson
Självklart läste jag inte bara om "Black Ebony". Självklart läst jag om alla tre böckerna i serien! Och aningen oväntat gav "Black Princess" mig ytterligare ett kryss på bokbingobrickan. "Set during a war or conflict".
Det finns släktträd i de här böckerna. Hurra! Black Princess är barnbarn till en av Black Beautys och Black Ebonys systrar. Jodå. Hon lever under tidigt 1900-tal och har både goda och dåliga ägare. Under hennes tid förändras världen, och hästar är inte längre det enda tänkbara transportmedlet. Det kan hända att man ser en bil. (Och första gången som Princess ser en bil tar det en ände med förskräckelse.) Men det verkliga förändringen kommer när första världskriget utbryter. Armén behöver hästar och mängder av hästar, och bland dem Princess, skeppas över till Frankrike för att användas vid fronten, en skräckupplevelse för både människor och djur. Är det det här som den där boken, pjäsen, filmen "War Horse" handlar om?
Alla hästarnas liv börjar ju väldigt bra. Det händer väl sällan att föl föds som stoets ägare inte har planerat. De väljer ju vilka hästar de vill avla på. Princess berättar mycket om sin längtan efter en hingst och efter att få ett eget föl. Men det är ju inte hon som bestämmer det. Jag hade inte riktigt väntat mig det här av en ganska gammal hästbok. Trots att jag ju har läst boken flera gånger tidigare.
fredag 28 augusti 2015
Black Ebony
Black Ebony
av Josephine Pullein-Thompson
"Black Beauty's Clan" var en bok där de tre hästbokförfattande systrarna Pullein-Thompson skrev varsin berättelse i samma stil som Anna Sewells "Black Beauty". B. Wahlströms gav ut berättelserna som tre separata böcker. På engelska kom det ut ytterligare två sådana här böcker, alltså totalt nio historier, men de verkar inte ha blivit översatta.
Black Ebony ska vara en yngre bror till självaste Black Beauty, och denne framhålls ofta som ett gott exempel för den lille Ebony. Det är en lustig blandning av förmänskligande och realistiskt skildrade hästar i de här böckerna. Speciellt förorden där en nutida häst ska ha hittat och sammanställt de historiska hästarnas efterlämnade memoarer känns konstig när resten av boken handlar om hästar som i stort sett är som hästar är. Bortsett från att de kan reflektera över sina liv och diskutera sin situation med andra hästar då.
Det är sent 1800-tal och Black Ebony får en bra start i livet. Han växer upp på en gård och efter hans (något jobbiga) inridning säljs han till en adelsman som ska ha honom som jakthäst, främst för döttrarnas räkning. Särskilt en dotter har god hand med hästar, och Ebony är ivrig under jakten. Men en skada leder till att han till slut säljs, och han hinner ha många olika ägare under livet. Han är vardagsridhäst för någon som inte kräver jaktstandard, han ingår i ett hyrstall, medverkar i en teaterföreställning och drar hjulförsedda badhytter. Ibland är hans ägare vänliga och duktiga hästmänniskor, ibland är de slarviga, ointresserade eller till och med elaka.
Det här är en tid när många har häst, och de är nödvändiga för transport och annat. Vid ett tillfälle får Ebony tillfälle att samtala med ett par gruvponnies om deras villkor, och överhuvudtaget får man höra fler hästars historia än bara Ebonys. Jag älskade de här böckerna när jag var liten och att jag läste om den här nu berodde på att det fanns en ruta om barndomsfavoriter på min bokbingobricka. Men den var faktiskt läsvärd nu också. Det känns som om man får en inblick i hästarnas roll under den här tidsperioden, som väl är något årtionde efter att "Black Beauty" utspelar sig. Jag borde förresten läsa om den också. Jag har bara läst den en gång, men jag har sett en tecknad filmversion ... fler gånger.
av Josephine Pullein-Thompson
"Black Beauty's Clan" var en bok där de tre hästbokförfattande systrarna Pullein-Thompson skrev varsin berättelse i samma stil som Anna Sewells "Black Beauty". B. Wahlströms gav ut berättelserna som tre separata böcker. På engelska kom det ut ytterligare två sådana här böcker, alltså totalt nio historier, men de verkar inte ha blivit översatta.
Black Ebony ska vara en yngre bror till självaste Black Beauty, och denne framhålls ofta som ett gott exempel för den lille Ebony. Det är en lustig blandning av förmänskligande och realistiskt skildrade hästar i de här böckerna. Speciellt förorden där en nutida häst ska ha hittat och sammanställt de historiska hästarnas efterlämnade memoarer känns konstig när resten av boken handlar om hästar som i stort sett är som hästar är. Bortsett från att de kan reflektera över sina liv och diskutera sin situation med andra hästar då.
Det är sent 1800-tal och Black Ebony får en bra start i livet. Han växer upp på en gård och efter hans (något jobbiga) inridning säljs han till en adelsman som ska ha honom som jakthäst, främst för döttrarnas räkning. Särskilt en dotter har god hand med hästar, och Ebony är ivrig under jakten. Men en skada leder till att han till slut säljs, och han hinner ha många olika ägare under livet. Han är vardagsridhäst för någon som inte kräver jaktstandard, han ingår i ett hyrstall, medverkar i en teaterföreställning och drar hjulförsedda badhytter. Ibland är hans ägare vänliga och duktiga hästmänniskor, ibland är de slarviga, ointresserade eller till och med elaka.
Det här är en tid när många har häst, och de är nödvändiga för transport och annat. Vid ett tillfälle får Ebony tillfälle att samtala med ett par gruvponnies om deras villkor, och överhuvudtaget får man höra fler hästars historia än bara Ebonys. Jag älskade de här böckerna när jag var liten och att jag läste om den här nu berodde på att det fanns en ruta om barndomsfavoriter på min bokbingobricka. Men den var faktiskt läsvärd nu också. Det känns som om man får en inblick i hästarnas roll under den här tidsperioden, som väl är något årtionde efter att "Black Beauty" utspelar sig. Jag borde förresten läsa om den också. Jag har bara läst den en gång, men jag har sett en tecknad filmversion ... fler gånger.
torsdag 27 augusti 2015
Hunger
Hunger
av Margit Sandemo
Emellan spökhistorier och andra övernaturligheter dyker det upp en helt vanlig berättelse, utan särskilt mycket magi. Lite magi är det alltid, det handlar ju ändå om Isfolket. Även om en bok bara handlar om en eller ett par ur ätten så brukar ju de flesta andra (av de som lever alltså) vara med också.
Marit var yngst i en stor syskonskara och när alla de andra emigrerade till Amerika tvingades hon stanna kvar för att ta hand om sin far. Han var aldrig snäll mot henne, och han lät henne inte träffa folk. Med åren blev hon allt ensammare och skyggare. Nu var fadern död, och nu hade Marit ingen inkomst. Ingen mat, och dessutom hade hon inte känt sig riktigt bra de sista åren. Till slut inser hon att hon måste våga sig ner till byn ...
Hon vaknar upp i en sjukhussal. Hon känner sig ängslig inför allt det nya, de andra patienterna och sköterskorna och läkarna. Men det finns en läkare som är speciell för henne (och säkert för många andra patienter), doktor Christoffer Volden. Hon älskar honom, och eftersom hon är döende och har varit så ensam så låtsas Christoffer att hennes känslor är besvarade. Han lovar till och med att gifta sig med henne. Som så många i Isfolket vill han gärna göra något för de ensamma och utsatta. Men så blir Marit bättre. Och Christoffer var ju redan förlovad med en annan, en kvinna som han älskar på riktigt! Vad ska han göra?
När jag var yngre och hade kontakt med många andra isfolksfans så tyckte alla att den här boken var så tråååkig. Och den känns ju ganska oansenlig mellan alla böcker runtomkring, där det händer så mycket spännande. Fast nu tycker jag inte att den skulle vara sämre än de andra. Den påminner kanske lite om Hildes berättelse i "Bödelns dotter", men utan häxrelaterad deckargåta förstås. Nu är vi ju framme runt förra sekelskiftet.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
30. Människadjuret
31. Färjkarlen
av Margit Sandemo
Emellan spökhistorier och andra övernaturligheter dyker det upp en helt vanlig berättelse, utan särskilt mycket magi. Lite magi är det alltid, det handlar ju ändå om Isfolket. Även om en bok bara handlar om en eller ett par ur ätten så brukar ju de flesta andra (av de som lever alltså) vara med också.
Marit var yngst i en stor syskonskara och när alla de andra emigrerade till Amerika tvingades hon stanna kvar för att ta hand om sin far. Han var aldrig snäll mot henne, och han lät henne inte träffa folk. Med åren blev hon allt ensammare och skyggare. Nu var fadern död, och nu hade Marit ingen inkomst. Ingen mat, och dessutom hade hon inte känt sig riktigt bra de sista åren. Till slut inser hon att hon måste våga sig ner till byn ...
Hon vaknar upp i en sjukhussal. Hon känner sig ängslig inför allt det nya, de andra patienterna och sköterskorna och läkarna. Men det finns en läkare som är speciell för henne (och säkert för många andra patienter), doktor Christoffer Volden. Hon älskar honom, och eftersom hon är döende och har varit så ensam så låtsas Christoffer att hennes känslor är besvarade. Han lovar till och med att gifta sig med henne. Som så många i Isfolket vill han gärna göra något för de ensamma och utsatta. Men så blir Marit bättre. Och Christoffer var ju redan förlovad med en annan, en kvinna som han älskar på riktigt! Vad ska han göra?
När jag var yngre och hade kontakt med många andra isfolksfans så tyckte alla att den här boken var så tråååkig. Och den känns ju ganska oansenlig mellan alla böcker runtomkring, där det händer så mycket spännande. Fast nu tycker jag inte att den skulle vara sämre än de andra. Den påminner kanske lite om Hildes berättelse i "Bödelns dotter", men utan häxrelaterad deckargåta förstås. Nu är vi ju framme runt förra sekelskiftet.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
30. Människadjuret
31. Färjkarlen
måndag 24 augusti 2015
... kom ljuva Krusmynta
... kom ljuva Krusmynta
av Jenny Berthelius
Någonstans hade jag sett namnet Jenny Berthelius, säkert i en blogg, och när jag hittade ett par av hennes deckare på loppis så köpte jag dem förstås. Hon har visst skrivit massor av böcker, mycket barnböcker, jag kanske rent av har läst något av henne tidigare. De flesta av hennes deckare är från 70-80-talet, men den senaste kom ut så sent som 2007.
"... kom ljuva Krusmynta" är hennes andra deckare, och den är tydligen en direkt fortsättning på deckardebuten "Mördarens ansikte" (båda kom 1968!). Det förklarar varför huvudpersonen Toni verkar ha en bakgrundshistoria som bara antyds. Trist barndom. Har just ärvt en lägenhet och en sommarstuga av en tant som blev mördad. Konstigt att man inte gick in mer på det, tyckte jag, men det är väl det fallet som föregående bok handlar om. Men jag tyckte att det gjorde karaktären Toni intressant. Någon som verkar ganska vanlig, men som knappt bryr sig när hotfulla saker börjar hända. Jag fick en känsla av att han har varit med om värre, fast här vet man ju inte vad.
Toni kommer till fiskeläget/badorten Domsten i Skåne, och den lilla sommarstuga som han har ärvt. Egentligen hade han tänkt sälja den, men han tilltalas av läget precis vid havet. Här vill han stanna kvar. Men det verkar inte så populärt. Inte för skvallrets skull, fast det är illa nog särskilt efter att han börjar umgås med den söta simlärarinnan, utan någon vill honom verkligen illa.
Det är något med stämningen i boken som gör att det verkligen märks att den är några decennier gammal, men jag vet inte exakt vad. Det är inte bara tidsmarkörer som hippiegänget på stranden (eller kallas de beatniks här? – till både deras och Tonis förvåning är han förresten bara ett par år äldre än några av dem, "lika gammal som John Lennon"). Det är något med hela stilen som andas 60-tal. Verkligen inte fel som sommardeckare förresten, med sin badortsmiljö.
Eftersom det är flera veckor sedan jag läste ut "... kom ljuva Krusmynta" så har jag redan glömt hur det hela hängde ihop, och vem och vad som låg bakom hoten mot Toni. Men det är väl inte det viktigaste. Nu vill jag läsa "Mördarens ansikte", som jag egentligen borde ha läst först. Den ska väl inte vara så svår att få tag på.
av Jenny Berthelius
Någonstans hade jag sett namnet Jenny Berthelius, säkert i en blogg, och när jag hittade ett par av hennes deckare på loppis så köpte jag dem förstås. Hon har visst skrivit massor av böcker, mycket barnböcker, jag kanske rent av har läst något av henne tidigare. De flesta av hennes deckare är från 70-80-talet, men den senaste kom ut så sent som 2007.
"... kom ljuva Krusmynta" är hennes andra deckare, och den är tydligen en direkt fortsättning på deckardebuten "Mördarens ansikte" (båda kom 1968!). Det förklarar varför huvudpersonen Toni verkar ha en bakgrundshistoria som bara antyds. Trist barndom. Har just ärvt en lägenhet och en sommarstuga av en tant som blev mördad. Konstigt att man inte gick in mer på det, tyckte jag, men det är väl det fallet som föregående bok handlar om. Men jag tyckte att det gjorde karaktären Toni intressant. Någon som verkar ganska vanlig, men som knappt bryr sig när hotfulla saker börjar hända. Jag fick en känsla av att han har varit med om värre, fast här vet man ju inte vad.
Toni kommer till fiskeläget/badorten Domsten i Skåne, och den lilla sommarstuga som han har ärvt. Egentligen hade han tänkt sälja den, men han tilltalas av läget precis vid havet. Här vill han stanna kvar. Men det verkar inte så populärt. Inte för skvallrets skull, fast det är illa nog särskilt efter att han börjar umgås med den söta simlärarinnan, utan någon vill honom verkligen illa.
Det är något med stämningen i boken som gör att det verkligen märks att den är några decennier gammal, men jag vet inte exakt vad. Det är inte bara tidsmarkörer som hippiegänget på stranden (eller kallas de beatniks här? – till både deras och Tonis förvåning är han förresten bara ett par år äldre än några av dem, "lika gammal som John Lennon"). Det är något med hela stilen som andas 60-tal. Verkligen inte fel som sommardeckare förresten, med sin badortsmiljö.
Eftersom det är flera veckor sedan jag läste ut "... kom ljuva Krusmynta" så har jag redan glömt hur det hela hängde ihop, och vem och vad som låg bakom hoten mot Toni. Men det är väl inte det viktigaste. Nu vill jag läsa "Mördarens ansikte", som jag egentligen borde ha läst först. Den ska väl inte vara så svår att få tag på.
söndag 23 augusti 2015
Med eller utan dig
Med eller utan dig
av Jenny Berggrund
En seriebok om ett kompisgäng i Göteborg. I centrum står Ink, som har det trassligt med sin pojkvän och hatar sitt jobb. Men hon har ju bra kompisar åtminstone. Det händer saker i deras liv också, och alla oroar sig över vad som kan ha hänt med Tobbe, kompisen som aldrig kom hem efter en utekväll.
Bra seriebok. Tydligen utgiven i fanzinform först. Det var ju en himla tur att någon tog på sig att ge ut serien samlad i bokform, eftersom jag inte håller koll på fanzin ... Jodå, jag missar massor helt säkert, men när skulle jag hinna läsa allt?
"Med eller utan dig" gav ett kryss på min bokbingobricka (With a blue cover), och jag ska tipsa min syster om att den skulle kunna ge ett kryss på henne bricka också. Fast i rutan By a local author eftersom Jenny Berggrund är uppvuxen i vår hemstad Varberg.
Etiketter:
Bokbingo,
Fanzin,
Jenny Berggrund,
Seriealbum
fredag 21 augusti 2015
Färjkarlen
Färjkarlen
av Margit Sandemo
Dags för en trevlig spökhistoria. Otrevlig kanske egentligen är ett bättre ord, men det är ju nästan alltid mys med spökhistorier.
Benedikte Lind av Isfolket blir ombedd att hjälpa polisen i ett fall som verkar ha med det ockulta att göra. Eftersom det här är en Sandemo-bok blir det en liten grupp som beger sig ut på en resa för att lösa ett mysterium. Det händer kanske inte i alla hennes böcker, men i många. Här vändrar de upp till en övergiven fjällby som har dåligt rykte. Det sägs att där spökar, men där kan också finnas viktiga ledtrådar till deras fall.
Ibland har Isfolkets drabbade groteska, troll-lika utseenden, men det har varit vanligast hos männen. Andra är undersköna, och det har varit vanligast bland kvinnorna. Benedikte har haft otur, hon är en av de få kvinnor som har fått det hemska utseendet. Folk i hennes hemtrakter tycker synd om henne, för hon kommer ju aldrig bli gift. Och hon som är så snäll! På det här resan blir hon huvudstupa förälskad i en av de andra i sällskapet, den unge forskaren Sander. Men han är en sån som oftast faller för ett vackert yttre, och det har Benedikte alltså inte.
Det är kanske för många trådar i spökhistorien för att den ska bli riktigt effektiv, men det är absolut spännande. Och det är en spöklik stämning i den övergivna byn. Omslaget ger kanske en liten vink om att det här är en ruskig historia.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
30. Människadjuret
av Margit Sandemo
Dags för en trevlig spökhistoria. Otrevlig kanske egentligen är ett bättre ord, men det är ju nästan alltid mys med spökhistorier.
Benedikte Lind av Isfolket blir ombedd att hjälpa polisen i ett fall som verkar ha med det ockulta att göra. Eftersom det här är en Sandemo-bok blir det en liten grupp som beger sig ut på en resa för att lösa ett mysterium. Det händer kanske inte i alla hennes böcker, men i många. Här vändrar de upp till en övergiven fjällby som har dåligt rykte. Det sägs att där spökar, men där kan också finnas viktiga ledtrådar till deras fall.
Ibland har Isfolkets drabbade groteska, troll-lika utseenden, men det har varit vanligast hos männen. Andra är undersköna, och det har varit vanligast bland kvinnorna. Benedikte har haft otur, hon är en av de få kvinnor som har fått det hemska utseendet. Folk i hennes hemtrakter tycker synd om henne, för hon kommer ju aldrig bli gift. Och hon som är så snäll! På det här resan blir hon huvudstupa förälskad i en av de andra i sällskapet, den unge forskaren Sander. Men han är en sån som oftast faller för ett vackert yttre, och det har Benedikte alltså inte.
Det är kanske för många trådar i spökhistorien för att den ska bli riktigt effektiv, men det är absolut spännande. Och det är en spöklik stämning i den övergivna byn. Omslaget ger kanske en liten vink om att det här är en ruskig historia.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
30. Människadjuret
torsdag 20 augusti 2015
Salammbô
Salammbô
av Gustave Flaubert
Spännande med en gammal roman som utspelar sig i det forna Kartago. Det är vid tiden för de puniska krigen, som jag föreställer mig att alla bildade människor visste massor om på Flauberts tid. Jag vet inte något om dem, och det enda jag vet om Kartago är att vissa ansåg att det borde förstöras. "Salammbô" utspelar sig innan Kartago faktiskt förstördes. Den enda historiska person som jag faktiskt känner till av de som är med i boken är Hannibal, men vid den här tiden är han bara ett barn och lillebror till hon som heter Salammbô. Flaubert ska ha gjort massor av research för att kunna skriva boken, men samtidigt verkar det som om det inte var ett särskilt utforskat ämne på hans tid. Jag vet inte om det stämmer, men jag tänker mig att man visste mycket om utrikespolitiken men lite om vardagslivet i Kartago.
Till en början fängslades jag av den speciella atmosfären i boken. Det hela börjar med ett gästabud, som Kartagos ledning ger för att blidka de legosoldater som har slagits på deras sida i kriget. Man har nämligen inte betalat den utlovade solden, och vill väl helst slippa göra det också. Festen känns så livlig och exotisk, att även om jag tycker att språket var tungt (men stämningsskapande!) så gick det lätt att läsa. Fast festen spårar ur. Rejält. Och efter det är det mest stridigheter och olika intriger mellan Kartago och legosoldater. Och det tyckte jag inte var så roligt att läsa om. Ibland var det något som fångade mitt intresse, till exempel de avsnitten som handlar om religionsutövning. Det är det Salammbô ägnar sig åt, att dyrka gudinnan. Och legosoldaternas anförare är helt besatt av Salammbô efter att ha sett henne på den där festen. Men mest var det strider alltså. Jag behövde lång tid för att läsa ut boken.
Det här är den blodigaste bok jag nånsin har läst. Det går väl knappt en sida utan att någon dödas på något utstuderat sätt eller kanske bara i förbigående, eller att någon blir korsfäst, eller åtminstone att man lemlästar en stackars elefant. Jag kan inte komma på något som jag har läst som har varit i närheten av våldet i "Salammbô".
Jag hoppas nog att "Madame Bovary" är helt annorlunda.
av Gustave Flaubert
Spännande med en gammal roman som utspelar sig i det forna Kartago. Det är vid tiden för de puniska krigen, som jag föreställer mig att alla bildade människor visste massor om på Flauberts tid. Jag vet inte något om dem, och det enda jag vet om Kartago är att vissa ansåg att det borde förstöras. "Salammbô" utspelar sig innan Kartago faktiskt förstördes. Den enda historiska person som jag faktiskt känner till av de som är med i boken är Hannibal, men vid den här tiden är han bara ett barn och lillebror till hon som heter Salammbô. Flaubert ska ha gjort massor av research för att kunna skriva boken, men samtidigt verkar det som om det inte var ett särskilt utforskat ämne på hans tid. Jag vet inte om det stämmer, men jag tänker mig att man visste mycket om utrikespolitiken men lite om vardagslivet i Kartago.
Till en början fängslades jag av den speciella atmosfären i boken. Det hela börjar med ett gästabud, som Kartagos ledning ger för att blidka de legosoldater som har slagits på deras sida i kriget. Man har nämligen inte betalat den utlovade solden, och vill väl helst slippa göra det också. Festen känns så livlig och exotisk, att även om jag tycker att språket var tungt (men stämningsskapande!) så gick det lätt att läsa. Fast festen spårar ur. Rejält. Och efter det är det mest stridigheter och olika intriger mellan Kartago och legosoldater. Och det tyckte jag inte var så roligt att läsa om. Ibland var det något som fångade mitt intresse, till exempel de avsnitten som handlar om religionsutövning. Det är det Salammbô ägnar sig åt, att dyrka gudinnan. Och legosoldaternas anförare är helt besatt av Salammbô efter att ha sett henne på den där festen. Men mest var det strider alltså. Jag behövde lång tid för att läsa ut boken.
Det här är den blodigaste bok jag nånsin har läst. Det går väl knappt en sida utan att någon dödas på något utstuderat sätt eller kanske bara i förbigående, eller att någon blir korsfäst, eller åtminstone att man lemlästar en stackars elefant. Jag kan inte komma på något som jag har läst som har varit i närheten av våldet i "Salammbô".
Jag hoppas nog att "Madame Bovary" är helt annorlunda.
söndag 16 augusti 2015
Vit som snö
Vit som snö
av Salla Simukka
Lumikki Andersson är på semester i Prag. Att hon reser ensam är kanske ingen större överraskning om man har läst om henne tidigare i "Röd som blod". Helt oväntat kommer en tjej, några år äldre än henne själv, fram och säger sig vara Lumikkis syster. Lenka ska ha blivit till under en resa som Lumikkis pappa gjorde till Prag. Kan Lenkas berättelse vara sann? På något sätt rör det upp minnen hos Lumikki, det känns som att hon minns att hon verkligen har en syster.
Men Lenka verkar orolig. Hon är både ivrig och tveksam inför att presentera Lumikki för sin familj. Fast är det en familj verkligen, är det inte snarare en sekt? Ännu en gång har Lumikki dragits in i något som kan vara farligt.
Jättebra bok, trots att den inte är lika fantastisk som jag tyckte att den första boken var. Men det är en ny spännande berättelse med en cool och komplicerad huvudperson. Jag ser fram emot att läsa den sista delen i trilogin, "Svart som ebenholts".
av Salla Simukka
Lumikki Andersson är på semester i Prag. Att hon reser ensam är kanske ingen större överraskning om man har läst om henne tidigare i "Röd som blod". Helt oväntat kommer en tjej, några år äldre än henne själv, fram och säger sig vara Lumikkis syster. Lenka ska ha blivit till under en resa som Lumikkis pappa gjorde till Prag. Kan Lenkas berättelse vara sann? På något sätt rör det upp minnen hos Lumikki, det känns som att hon minns att hon verkligen har en syster.
Men Lenka verkar orolig. Hon är både ivrig och tveksam inför att presentera Lumikki för sin familj. Fast är det en familj verkligen, är det inte snarare en sekt? Ännu en gång har Lumikki dragits in i något som kan vara farligt.
Jättebra bok, trots att den inte är lika fantastisk som jag tyckte att den första boken var. Men det är en ny spännande berättelse med en cool och komplicerad huvudperson. Jag ser fram emot att läsa den sista delen i trilogin, "Svart som ebenholts".
tisdag 11 augusti 2015
Norrtullsligan
Norrtullsligan
av Elin Wägner
Det här är det enda jag har läst av Elin Wägner. Kanske att jag inte borde läsa om den då, utan i stället välja t.ex. "Åsa-Hanna" som jag också äger. Men nu kände jag för att läsa om just "Norrtullsligan". Bra idé av mig, för jag gillar boken. Den är roligt skriven och samtidigt politisk.
Det handlar om några unga kvinnor som jobbar som kontorister i början av 1900-talet. Kvinnor borde verkligen inte arbeta, men har man ingen annan som kan försörja en så måste man ju. Berättaren, Pegg, har dessutom en yngre bror att ta hand om. Han är inackorderad hos en dam på Östermalm, men Pegg måste ju betala för hans uppehälle. Förutom att hon själv behöver mat och bostad förstås. Lönen är beräknad som fickpengar åt unga flickor som fortfarande bor hemma hos föräldrarna. Inte konstigt att det blir protester,
Intressant att läsa om, men fortfarande underhållande också, efter över hundra år.
söndag 9 augusti 2015
Bingo!
Alltså, jag vet ju inte om det gick så mycket snabbare att fylla bingobrickan bara för att jag hade semester. Jag har åtminstone fått en bingorad nu.
De blå rutorna är nya sedan sist, och det jag har läst är:
Published over 100 years ago: "Salammbô" av Gustave Flaubert. Otroligt blodigt. Utgiven 1862.
With a blue cover: "Med eller utan dig" av Jenny Berggrund. Bra seriebok med blått omslag.
That you loved as a child: "Black Ebony" av Josephine Pullein-Thompson. Del i en bokserie som systrarna Pullein-Thompson skrev i samma stil som "Black Beauty".
Set during a war or conflict: "Black Princess" av Diana Pullein-Thompson. Lika bra att läsa om hela serien när jag ändå höll på. Det visade sig att den här utspelade sig under första världskriget. (Den tredje boken, av den tredje systern Christine Pullein-Thompson, passade inte in på någon ledig kategori.)
Written before 1700: Shakespeares "Köpmannen i Venedig".
De blå rutorna är nya sedan sist, och det jag har läst är:
Published over 100 years ago: "Salammbô" av Gustave Flaubert. Otroligt blodigt. Utgiven 1862.
With a blue cover: "Med eller utan dig" av Jenny Berggrund. Bra seriebok med blått omslag.
That you loved as a child: "Black Ebony" av Josephine Pullein-Thompson. Del i en bokserie som systrarna Pullein-Thompson skrev i samma stil som "Black Beauty".
Set during a war or conflict: "Black Princess" av Diana Pullein-Thompson. Lika bra att läsa om hela serien när jag ändå höll på. Det visade sig att den här utspelade sig under första världskriget. (Den tredje boken, av den tredje systern Christine Pullein-Thompson, passade inte in på någon ledig kategori.)
Written before 1700: Shakespeares "Köpmannen i Venedig".
lördag 8 augusti 2015
Nana 1
Nana 1
av Ai Yazawa
Jag bestämde mig för att jag vill läsa om hela Nana. Om man nu kan kalla det "hela" när serien avbröts p.g.a. Ai Yazawas sjukdom. Men det är en bra serie ändå.
Vad första volymen handlar om har jag skrivit om här. Det ska bli så roligt att läsa om resten av serien också. Jag är mycket förväntansfull.
av Ai Yazawa
Jag bestämde mig för att jag vill läsa om hela Nana. Om man nu kan kalla det "hela" när serien avbröts p.g.a. Ai Yazawas sjukdom. Men det är en bra serie ändå.
Vad första volymen handlar om har jag skrivit om här. Det ska bli så roligt att läsa om resten av serien också. Jag är mycket förväntansfull.
Etiketter:
Ai Yazawa,
Manga (och sånt),
Nana,
Seriealbum
onsdag 5 augusti 2015
Den nya människan
Den nya människan
av Boel Bermann
Nativiteten har varit på nedgång ett bra tag, men 2014 föds de allra sista barnen. Det finns inte längre någon på Jorden som är gravid. Det är bara för människorna att inse faktum och försöka anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen. Men de barn som föds nu är inte som barn var tidigare. Rakel är en av de första som inser detta. Hon dödar ett litet barn för att skydda ett större barn, ett riktigt barn. Men samhället kan inte se det som Rakel har sett. Inte än.
Så här i semestertider så har jag inte bloggat mycket. Det har redan gått en månad sedan jag läste "Den nya människan". Det är inte så att jag har glömt den, men alla detaljer kanske inte är lika klara längre ... Jag tyckte i alla fall att det var en bra bok. Den är skriven i ganska korta kapitel, där Rakels berättelse varvas med nyhetsnotiser om allt möjligt (fast där allt ändå ger en glimt av hur samhället påverkas av först barnlösheten och sedan de nya barnen) och utdrag ur akademiska texter om de nya barnen. Det kanske är tidningsnotiserna (Rakel följer nyhetsflödet slaviskt, säger hon) som gör att början av boken känns väldigt nu. Och världen som målas upp fortsätter att kännas hemtam, bortsett från vissa – alltmer fruktansvärda – fenomen. För när det står klart för hela världen att de nya barnen är annorlunda, kanske farliga, hur reagerar man då?
av Boel Bermann
Nativiteten har varit på nedgång ett bra tag, men 2014 föds de allra sista barnen. Det finns inte längre någon på Jorden som är gravid. Det är bara för människorna att inse faktum och försöka anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Efter några år börjar kvinnor bli gravida igen. Men de barn som föds nu är inte som barn var tidigare. Rakel är en av de första som inser detta. Hon dödar ett litet barn för att skydda ett större barn, ett riktigt barn. Men samhället kan inte se det som Rakel har sett. Inte än.
Så här i semestertider så har jag inte bloggat mycket. Det har redan gått en månad sedan jag läste "Den nya människan". Det är inte så att jag har glömt den, men alla detaljer kanske inte är lika klara längre ... Jag tyckte i alla fall att det var en bra bok. Den är skriven i ganska korta kapitel, där Rakels berättelse varvas med nyhetsnotiser om allt möjligt (fast där allt ändå ger en glimt av hur samhället påverkas av först barnlösheten och sedan de nya barnen) och utdrag ur akademiska texter om de nya barnen. Det kanske är tidningsnotiserna (Rakel följer nyhetsflödet slaviskt, säger hon) som gör att början av boken känns väldigt nu. Och världen som målas upp fortsätter att kännas hemtam, bortsett från vissa – alltmer fruktansvärda – fenomen. För när det står klart för hela världen att de nya barnen är annorlunda, kanske farliga, hur reagerar man då?
lördag 1 augusti 2015
Min version av TBR Jar
SUB-status idag: 1618 st. Inte så konstigt med tanke på att jag hade besök av en boktokig vän, och vi sprang på loppisar och letade böcker nästan hela dagarna.
Och så har jag fått en ny idé! Jag har sett lite här och var att folk gör TBR Jars. Man skriver sina olästa böcker på lappar och lägger i en burk, och så drar man en lapp för att se vilken bok som ska läsas härnäst. Alla har väl lite olika system, om alla böcker bestäms så här eller bara när man inte kan bestämma sig själv, om alla olästa böcker är med i burken eller bara vissa, kanske har man olika färger på lapparna för olika genrer. Vissa pysslar ihop jättefina burkar.
Även om jag gillar att pyssla så har jag gått in för en helt opysslig metod. Jag köpte en lottring. Jag gillar lottringar. Det är roligt att ordna sina egna lotterier.
Och så gjorde jag en dragningslista i datorn med hundra böcker från SUB:en. Inga särskilt nyinköpta, utan alla har väntat på att bli lästa i flera år. Tidigare har jag visat upp en bok ur min SUB varje månad. Nu tänker jag i stället ta en lott, och så är det meningen att vinnarboken ska läsas under månaden.
Idag drog jag lott nummer 66. Enligt min vinstplan är det "Do You Remember the First Time?" av Jenny Colgan.
Och så har jag fått en ny idé! Jag har sett lite här och var att folk gör TBR Jars. Man skriver sina olästa böcker på lappar och lägger i en burk, och så drar man en lapp för att se vilken bok som ska läsas härnäst. Alla har väl lite olika system, om alla böcker bestäms så här eller bara när man inte kan bestämma sig själv, om alla olästa böcker är med i burken eller bara vissa, kanske har man olika färger på lapparna för olika genrer. Vissa pysslar ihop jättefina burkar.
Även om jag gillar att pyssla så har jag gått in för en helt opysslig metod. Jag köpte en lottring. Jag gillar lottringar. Det är roligt att ordna sina egna lotterier.
Och så gjorde jag en dragningslista i datorn med hundra böcker från SUB:en. Inga särskilt nyinköpta, utan alla har väntat på att bli lästa i flera år. Tidigare har jag visat upp en bok ur min SUB varje månad. Nu tänker jag i stället ta en lott, och så är det meningen att vinnarboken ska läsas under månaden.
Idag drog jag lott nummer 66. Enligt min vinstplan är det "Do You Remember the First Time?" av Jenny Colgan.
tisdag 28 juli 2015
Djävulens tonsteg
Djävulens tonsteg
av Hans-Olov Öberg
När folk börjar blogga glatt om den avslutande delen av trilogin kanske det är dags att läsa del 1, som har stått i hyllan ett tag ...
Det är 1978 i Västerås. Polisen förbereder sig på att stadens värste brottsling snart släpps ur fängelset. Det gör även de kriminella, som i vissa fall har haft det lugnt medan han satt inne. Nu är det dags att betala tillbaka de där pengarna som man är skyldig, som man kanske inte har ...
Så får polisen – och allmänheten – något annat att tänka på. En skolpojke hittas mördad i Domkyrkan efter att ha försvunnit från en övning med gosskören. Vem kan ligga bakom ett sådant dåd?
Benny Modigh får ta hand om utredningen. Han har en sällan skådad intuition, är rent av lite synsk. Har det blivit vanligare i deckare på senare år förresten? Det förekommer ju i Åsa Larssons böcker, och är inte huvudpersonen i Mons Kallentofts deckarserie också synsk?
Förutom Bennys mer officiella utredning så gör en av den mördade pojkens klasskompisar egna efterforskningar. Elias sjunger också i gosskören, och var både lite kompis och lite konkurrent till offret. Han är lillgammal och har ganska knepiga familjeförhållanden. Familjen ser säkert bra ut på ytan – det är perfektion som krävs – men normalt är det knappast. Som jag har förstått det så kommer även Elias vara en återkommande person i serien. Jag har väl blivit lite spoilad på kommande böcker i serien. Det gör inte så mycket. Det blir nog spännande läsning ändå, av allt att döma.
Och det här med att boken är utgiven som "Cosy Crime" ... Den är inte särskilt cosy alltså. På del 2 står det förlagets vanliga namn, "Kalla kulor förlag".
av Hans-Olov Öberg
När folk börjar blogga glatt om den avslutande delen av trilogin kanske det är dags att läsa del 1, som har stått i hyllan ett tag ...
Det är 1978 i Västerås. Polisen förbereder sig på att stadens värste brottsling snart släpps ur fängelset. Det gör även de kriminella, som i vissa fall har haft det lugnt medan han satt inne. Nu är det dags att betala tillbaka de där pengarna som man är skyldig, som man kanske inte har ...
Så får polisen – och allmänheten – något annat att tänka på. En skolpojke hittas mördad i Domkyrkan efter att ha försvunnit från en övning med gosskören. Vem kan ligga bakom ett sådant dåd?
Benny Modigh får ta hand om utredningen. Han har en sällan skådad intuition, är rent av lite synsk. Har det blivit vanligare i deckare på senare år förresten? Det förekommer ju i Åsa Larssons böcker, och är inte huvudpersonen i Mons Kallentofts deckarserie också synsk?
Förutom Bennys mer officiella utredning så gör en av den mördade pojkens klasskompisar egna efterforskningar. Elias sjunger också i gosskören, och var både lite kompis och lite konkurrent till offret. Han är lillgammal och har ganska knepiga familjeförhållanden. Familjen ser säkert bra ut på ytan – det är perfektion som krävs – men normalt är det knappast. Som jag har förstått det så kommer även Elias vara en återkommande person i serien. Jag har väl blivit lite spoilad på kommande böcker i serien. Det gör inte så mycket. Det blir nog spännande läsning ändå, av allt att döma.
Och det här med att boken är utgiven som "Cosy Crime" ... Den är inte särskilt cosy alltså. På del 2 står det förlagets vanliga namn, "Kalla kulor förlag".
lördag 25 juli 2015
Människadjuret
Människadjuret
av Margit Sandemo
Den här boken handlar mest om tre isfolkspojkar. Vi har tvillingbröderna Marco och Ulvar. Marco är speciell, ovanligt vacker och duktig, men man får aldrig riktigt tag på hans personlighet. Det är som att han tillhör något annat, och det gör han ju också. Man han och Ulvar står varandra riktigt nära, och Marco är den ende som i viss mån kan kontrollera tvillingbrodern. Det var länge sedan man hade en riktigt ond drabbad i Isfolket, men Ulvar är en av dem. Annars har de ju under lång tid bara haft drabbade som har lyckats behärska sina onda sidor, och en som bara blev värre med åren, men då hade han redan rest bort från släkten och den enda i släkten som såg något av hans ondska var hans lille son. Men Ulvar är alltså en av dem som är riktigt illa. Det är en stor påfrestning för alla i familjen, som varje dag möts av Ulvars illvilja. Om man tänker på hur berättelsen byggs upp så var det förstås på tiden att vi fick en riktigt ond drabbad. Läsaren behöver påminnas om varför släktens förbannelse är så hemsk. Det är inte så långt kvar till slutstriden nu faktiskt.
Den tredje pojken, Henning, är egentligen väldigt avlägset släkt med tvillingarna, men fungerar som ett mellanting mellan storebror och fosterfar. Han är bara elva år äldre, men han var den förste som fick ansvaret för barnen. (Stackars Henning, han råkar bara ut för det ena hemska efter det andra.) För naturligtvis dog deras mor vid förlossningen. Ulvar har ju de karaktäristiskt missbildade skuldrorna, som är för breda och vassa för att modern ska klara sig. Vi är ju bara framme vid mitten av 1800-talet än så länge. Naturligtvis accepterar inte omvärlden en elvaårig vårdnadshavare, men det finns en vuxen släkting också – Malin. Och när hon flyttar till Norge så är hela släkten samlad igen. Endast hennes föräldrar bor kvar i Sverige. Också ett tecken på att det drar ihop sig till slutstrid. Ja, det är sjutton böcker kvar, men det närmar sig.
Sagan om Isfolket
1. Trollbunden
2. Häxjakten
3. Avgrunden
4. Längtan
5. Dödssynden
6. Det onda arvet
7. Spökslottet
8. Bödelns dotter
9. Den ensamme
10. Vinterstorm
11. Blodshämnd
12. Feber i blodet
13. Satans fotspår
14. Den siste riddaren
15. Vinden från öster
16. Galgdockan
17. Dödens trädgård
18. Bakom fasaden
19. Drakens tänder
20. Korpens vingar
21. Vargtimmen
22. Demonen och jungfrun
23. Våroffer
24. Djupt i jorden
25. Ängel med dolda horn
26. Huset i Eldafjord
27. Synden har lång svans
28. Is och eld
29. Lucifers kärlek
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)