av Jenny Colgan
Jag har inte läst något annat av Jenny Colgan men när jag började beskriva boke för min syster så tyckte hon att den lät väldigt typisk för Colgan. Huvudpersonen, en kvinna i trettioårsåldern, inser att livet inte rikigt har blivit som hon hade hoppats. Fast i de böckerna som min syster har läst uppstår tillfällen att starta ett bageri eller ta över en karamellbutik. Den här boken handlar om tidsresor. Så ändå lite annorlunda.
Flora har varit tillsammans med Olly i fyra år, och det kommer väl vara de två för all framtid. Det är lite sent nu att hinna träffa någon ny om man vill bilda familj. Men Flora är inte riktigt lycklig. Dessutom hatar hon sitt jobb (hur hamnade hon i den här tråkiga branschen?) och ändå sedan hennes pappa lämnade familjen för sin älskarinna så har Flora, som enda barnet, fått dra ett tungt lass med att stötta sin mamma. Hennes bästa kompis ska gifta sig, och Floras ålderskris kulminerar under bröllopet. När bröllopstårtan skärs upp önskar sig Flora något (en egen liten vidskeplig tradition hon har) – hon önskar att hon var sexton år igen.
Sedan vaknar Flora upp och är sexton år. Men inte riktigt på det sätt som hon hade tänkt. Och hon hade visst glömt hur fruktansvärt det var att vara sexton. (Även om hon kommer i varenda plagg på Topshop.) Går det att återvända?
Det var länge sedan jag verkligen sträckläste en bok. Men det här var verkligen sträckläsningsmaterial. Jag kom hem från jobbet och bara läste hela eftermiddagen och kvällen. Härligt! Så, eh, mer Colgan tack! Kul att det här var någon som jag bara hade köpt för titeln (som också är namnet på en Pulp-låt), haft liggande i måpnga år och bara läste p.g.a. att den var med i mitt SUB-lotteri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar